Aniara modern rymdopera på Malmö Opera 2017

Aniara modern rymdopera på Malmö Opera 2017 Aniara modern rymdopera på Malmö Opera avslutar en period
79 / 100

För några år sedan lyssnade jag på inspelningen av Aniara som SR gjorde 1960. Det var en imponerande musikalisk upplevelse. Tidigare, jag minns faktiskt inte årtalet, men jag har också upplevt Aniara på Stockholms stadsteater. Sedan dess har jag sett framemot att få uppleva en föreställning på en operascen. I går fick jag detta på Malmö Opera och det är samtidigt chefdramaturgen och regissörens Stefan Johansson tack- och avskedsföreställning på Malmö Opera.

Aniara modern rymdopera på Malmö Opera 2017

Innehåller allt

Det blev en både dyster, intressant, mörk  och bitvis rolig musikupplevelse, men också tänkvärd!

Rymdopera

I Aniara som också kallas den första rymdoperan är det kören som har huvudrollen, men jag anser att den rollen får kören dela med Malmö Operaorkester under ledning av Tobias Ringborg som ju för övrigt leder inte bara orkester utan också kör och solister. Det gör han med den äran, lyhört, stramt och med precision!

Det går att uppleva föreställningen som en revy eller kabaré som innehåller inte bara utmärkt sång utan också imponerande dansavsnitt. Här tänker jag inte bara på Isagel som är en roll som dansas fram utan också Libidellascenen, som illustreras  med hjälp av en elegant videodesign.

Scenografiskt, koreografiskt, kostymmässigt och ljusmässigt  är det en upplevelse som inte lämnar något i övrigt att önska.

Vokala insatser

Den största behållningen från föreställningen är som vanligt de vokala insatserna. På ett sätt var det tenorernas afton och där också Malmös egen Pavarotti, Nils Olsson, fick framföra några distinkta linjer.

Bland tenorerna imponerade två unga tenorer nämligen Ole Aleksander Bang och Conny Thimander. Det var underbart att få uppleva Ole Aleksander Bang med sin hjärtskärande pianissimo-stämma!

Conny Thimander visade ännu en gång sin fallenhet och komiska ådra som i förening med tenoral kraft låter mycket bra och med en scenisk gestaltning som inte lämnar något ytterligare att önska.

Imponerade gjorde också föreställningens två barytonister, en ljus stämma men ändå karaktärsfylld, Daniel  Hällström, som Mimaroben och den mörkare stämman som Bengt Krantz levererade som tredje chefstekniker.

I andra akten balanserade hans stämma utmärkt tillsammans med tenorerna Rickard Söderberg och Ole Aleksander Bang!

Som pricken över i:eet fick vi också njuta av basbarytonisten Lars Arvidson, när han sjöng Chefone´s parti.

Bäst på plan i första akten var ju utan tvekan sopranen Frida Engström  som Daisy Doody – en färgrik revy-primadonna!

I andra akten dominerade  och glänste sopranen Alexandra Büchel i partiet, som den blinda poetissan, med sin glasklara stämma och det inhöstade också kvällens första applåd. Det var ytterst välförtjänt!

Avslutningsvis blev det ytterligare en fin allkonstupplevelse på Malmö Opera, som jag gärna rekommenderar vidare, men tänk på att du inte går i pausen…

Om föreställningen

Premiär: 6.5 2017 på Malmö Opera

Upphovspersoner

Musik: Karl-Birger Blomdahl
Libetto: Erik Lindegren efter Harry Martinssons versepos Aniara

Kreativt team

Regi: Stefan Johansson
Dirigent: Tobias Ringborg
Scenografi och video: Jan Lundberg
Ljus och video: Torben Lendorph
Fotografi i scenografin: Nils Bergendal
Kostym och mask: Bea Szenfeld
Koreografi och rörelseinstruktion: Patrik Sörling
Koreografi, Isagels dans: Birgit Åkesson, instuderat av Marianne Orlando

Medverkande

Den blinda profettissan: Alexandra Büchel,
Daisi Doodi: Frida Engström,
Mimaroben: Daniel Hallström,
Chefone:Lars Arvidson,
Chefstekniker 1: Ole Aleksander Bang,
Chefstekniker 2:Rickard Söderberg,
Chefstekniker 3: Bengt Krantz,
Högkomikern Sandon: Conny Thimander,
Isagel: Tina Højlund
Malmö Operakör
Malmö Operaorkester

Mer att läsa