Aniara – synopsis

Aniara – synopsis

Aniara – synopsis

Kompositör och librettist

Musik: Kurt Birger Blomdahl

Librettot är en bearbetning gjord av Erik Lindegren.

Libretto finns på Aniara- en rymdopera som bygger på Harry Martinsson epos Läs mer om rymdoperan här

Premiär

Premiär på Kungliga Teatern 31 maj 1959

Roll Rösttyp Sångare
Mimaroben,en berättare baryton Erik Saeden
Mima,en tänkande maskin som bär på mänsklighetens minnen. sopran  Elisabeth Söderström
Daisi Doody sopran  Elisabeth Söderström
Chefone,befälhavare baryton  Arne Tyrén
Den blinda poetissan från Rind sopran  Margareta Hallin
Den blinde tenor  Sven Erik Vikström
Högkomikern Sandon buffatenor  Olle Sivall
Chefstekniker I tenor  Sven Erik Vikström
Chefstekniker II tenor  Arne Ohlson
Chefstekniker III baryton  Bo Lundborg
Den stenstumt döve (mimiker)  tenor  Ragnar Ulfung
Kör av rymdkadetter, emigranter, med flera
Isagel,kvinnlig pilot solodansös  Loulou Portefaix
Libidel  Wiweka Ljung

Handlingen utspelas ombord på rymdfarkosten Aniara i en avlägsen framtid, och kallas rymdopera. Den handlar om emigranter som lämnat den av miljöförstöring och kärnvapenkrig förstörda jorden och är på väg till Mars och Venus då skeppet hamnar ur kurs.

Akt 1: I förspelet hörs en soloviolin signalera ANIARA och SOS med morsealfabetet. Emigranterna sjunger längtansfullt om den förstörda jorden. Mimaskötaren Mimaroben berättar om rymdtrafiken efter människans grymhet och förstörelse. Senare hålls en midsommarfest ledd av Daisy Doody och där Sandon framför sitt komiska nummer om Blärran. Rymdskeppet kastas plötsligt ur kurs och panik utbryter. Aniaras diktator Chefone meddelar att skeppet är dömt till en evig resa till livets slut. Midsommarfesten fortsätter med tvekan och tilltagande desperation. I ett mellanspel beskriver Chefstekniker 1 Aniaras färd som ”en liten blåsa i Guds andes glas”. I Mimahallen presenterar Mimaroben sitt arbete med att sköta Mima och besjunger den kvinnliga piloten Isagel. Mima visar hur jorden sprängs sönder och passagerarna blir skräckslagna. Den stenstumt döve skildrar den stora staden Dorisburgs sprängning och Mima förmedlar en sista hälsning från den söndersprängda jorden.

Akt 2: Mima förklarar för Mimaroben att hon inte orkar leva längre efter jordens förstörelse och dör av sorg. Chefone lägger skulden på Mimas död på Mimaroben och Isagel som förvisas. I spegelsalen uppträder efterhand olika sekter med orgier och domedagsprofetior. Den blinda Poetissan är ledare för ljuskulten som har ersatt den döda Mima. I ljusårssalen firas på ledningens order 20-årsminnet av avresan från jorden. En begravningsceremoni för den avlidne Chefstekniker 1 anordnas och han begravs under hedersbetygelser i rymden. När folket sjunger förklarar Den blinda Poetissan att hon sett ett under och himlens stad och får folket med sig i extatiskt rus. Chefone återkallar till ordningen och Den blinda Poetissan förs bort. I slutscenen är det sista natten i Mimas sal och livet slocknar långsamt ut i rymdskeppet. Isagel som blivit frigiven dansar sin sista dans medan Den blinda Poetissan på avstånd hörs sjunga en sång om döden. Även Mimaroben har blivit frisläppt och kommenterar de sista händelserna ombord på Aniara. Den blinda Poetissans sång tystnar och ett främmande ljus kastas över de döda i rymdskeppet. I orkestern hörs samma morsesignaler som i förspelet.

Sammanställt av Mogens H Andersson

Related posts

Kommentera