Anna Bolena etablerade Donizetti bland de ledande tonsättarna i sin tid och gav honom tillfälle att erövra operapubliken i Paris och London. Länge ansågs det som att denna opera utgjorde en vattendelare i Donizettis produktion och att han här, i sin 35:e opera, äntligen hade funnit sin personliga stil. Numera, när alltfler av Donizettis tidiga operor uppförs, ses Anna Bolena som en naturlig och logisk utveckling i hans operaskapande. Inför premiären ansågs librettot klart överlägset musiken och Donizetti hade även den otacksamma uppgiften att besegra den kallsinniga publiken i Milano som dittills inte hade varit imponerade av hans operor.
Verket hade premiär den 26 december 1830 på Teatro Carcano i Milano. Anna Bolena blev en av Donizettis riktigt stora succéer och den första som nådde utanför Italiens gränser. I över 50 stod operan på repertoaren men föll sedan i glömska tills den återupptäcktes och sattes upp på La Scala med Maria Callas i huvudrollen 1957.
Anna Bolena 1830 synopsis
Akt I
England 1536. På Richmond Castle diskuterar hovfolket situationen i kungahuset. Kung Henrik VIII (Enrico) har blivit förälskad i en annan kvinna, så drottning Annas popularitet har sjunkit. Jane Seymour (Giovanna), Annas förtrogna hovdam, kommer in med drottningen, som avslöjar för Jane att hon är bekymrad. Anna ber sin page Smeton att sjunga en sång för att lätta upp stämningen för dem alla. Hans ord får henne att minnas hur lycklig hon var med sin första kärlek, mannen som hon gav upp för att gifta sig med kungen.
När Jane sedan är ensam i sitt sovgemak drabbas bon av dåligt samvete över sitt svek – det är hon som är kungens nya älskarinna. Henrik kommer in, deklarerar sin passionerade kärlek och utlovar giftermål och ära. Hon oroas av hans hot mot Anna men inser att det är för sent att ångra sig.
Annas bror, lord Rochefort, blir överraskad över att träffa på lord Richard Percy, drottningens tidigare älskare, på Richmond Park. Percy har återkallats från exilen av kungen. Han har hört talas om Annus bekymmer och frågar efter henne; Rochefort svarar undvikande. Percy erkänner att hans eget liv har varit bedrövligt sedan han och Anna skildes åt.
Kungen anländer med sitt jaktsällskap tillsammans med Anna och hennes hovdamer. Han berättar att Percy har drottningen att tacka för sin benådning. I själva verket har han ordnat med Percys återkomst som en fälla för Anna och är bistert road över deras känslor och förlägenhet när de hälsar på varandra. Han ger en av sina officerare order om att spionera på paret.
Smeton, som är förälskad i drottningen, beger sig till hennes gemak för att återlämna ett miniatyrporträtt av henne som han har stulit. Han gömmer sig när Anna kommer tillsammans med Rochefort, som övertalar sin syster att ta emot Percy. Percy kommer in och förklarar sin eviga kärlek. Anna medger att kungen hatar henne men står fast och bönfaller Percy att finna en annan kvinna som är värd hans känslor.
Precis när Percy drar sitt svärd och hotar att döda sig själv störtar kung Henrik in. Smeton bedyrar att drottningen är oskyldig men samtidigt får kungen i sin vrede tag i miniatyrporträttet, som ger honom ett välkommet bevis på drottningens synbara otrohet. Anna, Percy och Smeton arresteras.
Akt II
Anna hålls fängslad i sina gemak i London. Jane kommer och berättar att Anna kan undvika avrättning genom att förklara sig skyldig och erkänna sin kärlek till Percy så kan kungen gifta om sig. Anna vägrar och förbannar den kvinna som kommer att bli hennes efterföljare. Jane erkänner att det är hon. Anna chockas och skickar ut henne men lyssnar på Janes bön – fast hon insisterar på att det är kungen och inte hon som är skyldig.
Smeton har vittnat falskt om att han är drottningens älskare och tror att hans vittnesmål kommer att rädda Annas liv, men i själva verket har han beseglat hennes öde. Anna och Percy ställs inför rådet. Anna säger till kungen att hon är beredd på att dö men ber honom bespara henne skammen med en rättegång. I den följande konfrontationen hävdar Percy att han och Anna var gifta innan hon blev kungens maka.
Även om kung Henrik tror att det är en lögn, svarar han att en annan, mer värdig kvinna ska bestiga tronen. Percy och Anna förs bort. Jane ber för Annas liv hos Henrik men han avfärdar henne. Nu kommer nyheter med rådets dom – det kungliga äktenskapet ska upplösas och Anna och hennes medbrottslingar ska avrättas.
Anna är i ett tillstånd med feberfantasier. Hon drömmer att det är hennes bröllopsdag och kommer då ihåg sin ungdomskärlek till Percy. Hennes medfångar hämtas in och Smeton ger sig själv skulden till Annas kommande död. När klockor och kanoner hörs ljuda för att kungöra kungens nya giftermål blir Anna plötsligt klar och medveten. Hon förbannar det kungliga paret och går ut för att möta bödeln.
IN ENGLISH
- Time: 1536
- Place: Windsor and London
Act 1
Scene One: Night. Windsor Castle, Queen’s apartments
Courtiers comment that the queen’s star is setting, because the king’s fickle heart burns with another love.
Jane Seymour enters to attend a call by the Queen; Anna enters and notes that people seem sad. The queen admits to Jane that she is troubled. At the queen’s request, her page Smeaton plays the harp and sings in an attempt to cheer the people present. The queen asks him to stop. Unheard by any one else, she says to herself that the ashes of her first love are still burning, and that she is now unhappy in her vain splendor. All leave, except Jane.
Henry VIII enters and tells Jane that soon she will have no rival, that the altar has been prepared for her, and that she will have husband, sceptre, and throne. Each leaves by a different door.
Scene Two: Day. Around Windsor Castle
Lord Rochefort, Anna’s brother, is surprised to meet Lord Richard Percy, who has been called back to England from exile by Henry VIII. Percy asks if it is true that the Queen is unhappy and that the King has changed. Rochefort answers that love is never content.
Hunters enter. Percy is agitated at the prospect of possibly seeing Anna, who was his first love. Henry and Anna enter and express surprise at seeing Percy. Henry does not allow Percy to kiss his hand, but says that Anna has given him assurances of Percy’s innocence but she still has feelings for Percy. Henry VIII tells Hervey, an officer of the king, to spy on every step and every word of Anna and Percy.
Scene Three: Windsor Castle, close to the Queen’s apartments
Smeaton takes a locket from his breast containing Anna’s portrait. He has stolen it and has come to return it. He hears a sound and hides behind a screen. Anna and Rochefort enter. Rochefort asks Anna to hear Percy. Then he leaves. Smeaton peeps out from behind the screen, but cannot escape. Percy enters. Percy says that he sees that Anna is unhappy. She tells him that the king now loathes her. Percy says that he still loves her. Anna tells him not to speak to her of love. Before leaving, Percy asks whether he can see Anna again. She says no.
He draws his sword to stab himself, and Anna screams. In the mistaken belief that Percy is attacking Anna, Smeaton rushes out from behind the screen. Smeaton and Percy are about to fight. Anna faints, and Rochefort rushes in. Just then, Henry VIII enters and sees the unsheathed swords. Summoning attendants, he says that these persons have betrayed their king. Smeaton says that it is not true, and tears open his tunic to offer his breast to the king for slaying if he is lying. The locket with Anna’s portrait falls at the king’s feet. The king snatches it up. He orders that the offenders be dragged to dungeons. Anna says to herself that her fate is sealed.
Act 2
Scene One: London. Antechamber of the Queen’s apartments
The guards note that even Jane Seymour has stayed away from Anna. Anna enters with a retinue of ladies, who tell her to place her trust in heaven. Hervey enters and says that the Council of Peers has summoned the ladies into its presence. The ladies leave with Hervey. Jane enters and says that Anna can avoid being put to death by admitting guilt. Anna says that she will not buy her life with infamy. She expresses the hope that her successor will wear a crown of thorns. Jane admits that she is to be the successor. Anna tells her to leave, but says that Henry VIII alone is the guilty one. Jane leaves, deeply upset.
Scene Two: Antechamber leading into the hall where the Council of Peers is meeting
Hervey tells courtiers that Anna is lost, because Smeaton has talked and has revealed a crime. Henry VIII enters. Hervey says that Smeaton has fallen into the trap. Henry VIII tells Hervey to continue to let Smeaton believe that he has saved Anna’s life. Anna and Percy are brought in, separately. Henry VIII says that Anna has made love to the page Smeaton, and that there are witnesses. He says that both Anna and Percy will die. Percy says that it is written in heaven that he and Anna are married. They are led away by guards.
Jane enters. She says that she does not want to be the cause of Anna’s death. Henry VIII says that she will not save Anna by leaving. Hervey enters and says that the Council has dissolved the royal marriage and has condemned Anna and her accomplices to death. Courtiers and Jane ask the king to be merciful. He tells them to leave.
Scene Three: Tower of London
Percy and Rochefort are together in their cell. Hervey enters and says that the king has pardoned them. They ask about Anna. Hearing that she is to be executed, they choose to be executed also. They leave, surrounded by guards.
In Anna’s cell, a chorus of ladies comment on her madness and grief. Anna enters, she imagines that it is her wedding day to the king. Then she imagines that she sees Percy, and she asks him to take her back to her childhood home (Donizetti used the theme from the English/American song Home Sweet Home as part of Anna’s Mad Scene to underscore her longing). Percy, Rochefort and Smeaton are brought in.
Smeaton throws himself at Anna’s feet and says that he accused her in the belief that he was saving her life. In her delirium, Anna asks him why he is not playing his lute. The sound of cannon is heard. Anna comes to her senses. She is told that Jane and Henry VIII are being acclaimed by the populace on their wedding day. Anna says that she does not invoke vengeance on the wicked couple. She faints. Guards enter to lead the prisoners to the block. Smeaton, Percy and Rochefort say that one victim has already been sacrificed.
UPPHOVSPERSONER
Musik: Gaetano Donizetti|Text: Felice Romani
Premiär
Uruppförande: Milano, Teatro Carcano 26 december 1830. Svensk premiär: Stockholm, Operan 17 juni 1844. Sett föreställningen på Biograf Spegeln i Malmö 16.10.2011
Operaroll, rösttyp och sångare
| Roll | Rösttyp | |
|---|---|---|
| Anna Bolena | sopran | Anna Netrebko |
| Henrik VIII | bas | Ildar Abdrazakov |
| Giovanna di Seymour | mezzosoprano | Ekaterina Gubanova |
| Lord Percy | tenor | Stephen Costello |
| Lord Rochefort(George Boleyn) | bas | Keith Miller |
| Sir Hervey | tenor | Eduardo Valdes |
| Smeton | mezzosopran | Tamara Mumford |
Annonsera på Operalogg och bestäm själv vad det får kosta
