Årets Birgit Nilsson stipendiekonsert

Årets Birgit Nilsson stipendiekonsert med två höga sopraner

Årets Birgit Nilsson stipendiekonsert

med två höga sopraner

Det var en fin solig och varm lördag när  årets Birgit Nilsson stipendiekonsert i form av en Kammarkonsert i övre foajén på Malmö Opera genomfördes.

Konserten presenterades, på ett avspänt och roligt sätt, av husets egen dramaturg Stefan Johansson och vid flygeln spelade Elisabeth Boström. Utöver det medverkande hon ibland med ljudeffekter som en liten orkester.

Styrelsen i stiftelsen Birgit Nilsson stipendiefond hade utsett två höga sopraner till 2016 års stipendium och de fick vars 50 000 kr. Stipendierna utdelades av teaterchefen Bengt Hall och tillika stipendiefondens ordförande. Prismotiveringen lästes upp av  ledamoten och Dalhallas grundare Margareta Dellefors.

Innan själva prisceremonin påbörjades fick stipendiaterna visa prov på sin sångkonst. Det var en imponerande uppvisning av romanser från olika perioder och med verk från  Schumann till Ligeti!

I sanningens namn är det inte romanser som jag lyssnar på till vardags. Men här fanns några pärlor som lockar mig till att börja lyssna mer på romanser.

Romanser och operaarior

Bäst tyckte jag om Widmung ur Robert Schumanns sångcykel Myrthen med Hanna Husáhr och ett par sånger från Sergeij Rachmaninovs Tolv romanser och Femton romanser med Alexandra Büchel.

Det bjöds också på tre kända och ett par aktuella operaarior nämligen Poetissans aria från Aniara, som för övrigt gör stor succé på Stora Scenen på Malmö Opera i maj med Alexandra Büchel.

Hanna Husáhr fortsatte med Pat Nixons  This is prophetic ur John Adams Nixon in China som hade svensk urpremiär förra hösten på Kungliga Operan.

Mellan de olika ariorna fick vi njuta av musik av J S Bach och Goldbergvariationerna och Edward Griegs Notturno ur Lyriske stykker

Alexandra avslutade det fastställda programmet med Gepopos aria från György Ligeti´s Den stora makabern. Precis som Aniara hade urpremiär på Kungliga Teatern åren efter varandra i slutet av 1950-talet.

Vi fick också njuta av ett extranummer, lämpligt för två höga sopraner, nämligen ”Duetto buffo di due gatti” eller  Kattarian av Gioacchino Rossini.

Det var en fin musikalisk och vokal upplevelse som jag tror hade blivit ännu större om det hade varit möjligt att få avnjuta den i Stora scenen. Visst, det är viktigt att man använder olika delar  av huset och visst är det ljust och vackert i övre foajén, men det är en mindre lämplig plats att njuta av sopransång av bästa märke.

Läs mer

Malmö Opera

Birgit Nilsson Museum

Om Alexandra Büchel

Om Hanna Husáhr

Related posts

Kommentera