Boris Godunov 1870 synopsis

Boris Godunov 1870 synopsis
86 / 100

Boris Godunov. Musorgskij påbörjade  1868 efter att ha studerat den ryske historikern Karamzins verk. Sommaren 1870 var han färdig med vad som senare har kallats Ur-Boris, som bestod av sju scener: scenen framför nunneklostret, kröningsscenen, scenen i Pimens cell, värdshusscenen, scenen i Kreml och en scen på Röda torget, där Boris konfronteras med det utsvultna folket, samt slutligen Boris dödsscen. Trots att operor med motiv från det ryska folkets historia var på modet förkastade teaterledningen i S:t Petersburg operan med motiveringen att den ovanligt expressiva stilen, den nymodiga och “klumpiga” instrumenteringen och frånvaron av musikalisk form tydde på amatörmässighet. Dessutom saknade operan en kvinnlig huvudperson. Musorgskij tog illa vid sig av kritiken. Han ville till en början följa Pusjkins ursprungliga plan och framställa en tragedi utan kärleksintrig, men ändrade sig sedan. Han tog genast itu med att skriva en helt ny akt, den så kallade “polska akten”, tillförde en del romantik och en primadonna: den maktlystna furstinnan Marina Mniszech och hennes kärlek till Dmitrij. Han utvidgade också operan genom att lägga till en serie sånger i syfte att erhålla andrum i den dramatiska handlingen. Han införde den stora körscenen, revolutionen i skogarna nära Kromy. De här scenerna vidgade verkets historiska horisont, men hör inte hemma i grundstämningen i Musorgskijs musikdrama, som präglas av Borisgestalten och folket.

Boris Godunov 1870 synopsis

GÖTEBORGSOPERAN

PROLOG

Utanför Moskvas nunnekloster är en folkskara församlad som med piskslag tvingas att be Boris Godunov överta tsarkronan efter den döde tsar Fjodor.Boris accepterar och kröns under folkets hyllningar i Kreml.
Akt 1
I Tjudovskklostret sitter den gamle munken Pimen och lägger just sista handen vid sitt stora verk om Rysslands historia. Han delar cell med den unge Grigorij, som längtar efter livet utanför klostermurarna. Då Pimen berättar om Boris Godunovs mord på tronföljaren Dmitrij beslutar Grigorij, som är i samma ålder, att ge sig ut för att vara tsarens son. Grigorij lyckas fly från klostret och bege sig till gränsen mot Litauen i sällskap med tiggarmunkarna Misail och Varlaam.

Men han är efterlyst, och två soldater infinner sig på det värdshus där den falske Dmitrij vistas. De kan inte läsa och ber Grigorij att läsa upp signalementet på den efterlyste, och då han ser att det är honom själv det rör sig om ändrar han beskrivningen så att den passar på en av de båda tiggarmunkarna. Denne anar oråd och stavar sig igenom det skrivna, men innan soldaterna har förstått att det är Grigorij de söker har han flytt ut genom ett fönster.
Akt 11
I Kreml sörjer Boris dotter Xenia sin trolovade,en bror till Danmarks kung Kristian IV. Amman och brodern Fjodor försöker muntra upp henne då fadern träder in. Han är bekymrad över den nöd som råder i Ryssland och blir ännu mer oroad då furst Sjuiskij anmäler att en polsk här under ledning av den falske Dmitrij har anfallit Ryssland. För att övertyga sig om att Dmitrij verkligen är en bedragare uppmanar Boris furst Sjuiskij att än en gång berätta om mordet på den lille tsarevitj, men skildringen är så realistisk att han grips av ånger och skickar ut Sjuiskij.
Akt 111
På slottet Sandomir i Polen bor den ärelystna prinsessan Marina, som ämnar förföra den falske Dmitrij för att bli kejsarinna av Ryssland. Hon styrks i sitt förehavande av sin biktfader jesuiten Rangoni, som hoppas att genom henne få ryssarna omvända till den romersk-katolska läran. I parken möter Marina Dmitrij, som förklarar henne sin kärlek, men hon medger att det inte är kärlek som driver henne utan äregirighet. Då han upprört förebrår henne för hennes kyla kastar hon sig för hans fötter och lovar att älska honom när han blivit tsar. Rangoni njuter sin triumf i mjugg.
Akt IV
I Kreml är bojarerna församlade för att besluta om hur den falske Dmitrij skall stoppas. Då Boris visar sig är han nästan vansinnig av samvetskval, och det blir inte bättre då den gamle Pimen förs in och berättar att det har skett under vid den mördade tronföljarens grav. Boris tillkallar sin son och utnämner honom till sin efterträdare innan han dör.

I en glänta utanför Kromij misshandlar folket en bojar. Under vilt jubel håller Dmitrij sitt intåg och manar till kamp mot Boris Godunov. Folket följer honom villigt, och bara den svagsinte blir kvar och begråter det ryska folkets tunga öde.

Boris Godunov synopsis

Boris Godunov på GöteborgsOperan – synopsis

DEN KONGELIGE OPERA
FØRSTE BILLEDE
Februar 1598 – gården i Novodevitjij-klosteret i Moskva. De russiske bojarer forsøger at overtale Boris Godunov til at modtage zarværdigheden. Og da han viser modvilje, tvinges folket til at råbe for at overtale ham.
ANDET BILLEDE
September 1598 – en plads i Kreml i Moskva. Boris krones til zar, og folket presses til at hylde ham.
TREDJE BILLEDE
Januar 1602 – en munkecelle i Tjudov-klosteret i Kreml i Moskva. En gammel munk ved navn Pimen skriver på den russiske krønike. Han fortæller en yngre munk, Grigorij, at det var Boris, der myrdede den lille tronfølger Dimitrij, for at han selv kunne få magten. Og han tilføjer, at var den lille Dimitrij ikke blevet myrdet, ville han have været nøjagtig lige så gammel, som den unge munk, Grigorij, selv er nu. Den historie får Grigorij til at lægge en plan: Han vil lade som om han er Dimitrij og gøre krav på Ruslands trone. Hvis han kan komme over grænsen til Polen, kan han få hjælp dér.
FJERDE BILLEDE
Marts 1602 – en kro ved den litauiske grænse. Grigorij slår følge med to fordrukne vagabonder. De stoppes af et par gendarmer, der har fået udleveret en arrestordre på Grigorij. Da gendarmerne ikke kan læse, rækker de arrestordren til Grigorij selv, som straks benytter lejligheden til at læse den op, så signalementet passer på en af de to vagabonder (kaldet Varlaam). I denne alvorlige situation viser det sig imidlertid, at vagabonden Varlaam alligevel kan læse tilstrækkeligt godt til at tyde arrestordrens rette indhold. Men inden gendarmerne når at tage affære, lykkes det Grigorij at slippe væk.
FEMTE BILLEDE
Januar 1604 – Terem-paladset i Kreml i Moskva. Boris Godunov har nu været ved magten i 6 år. Men det går ikke godt, hverken politisk eller personligt. Landet er plaget af hungersnød, og hans datter Xenias forlovede er netop død. Datterens amme forsøger uden held at muntre hende op. Boris og hans 12-årige søn Fjodor taler sammen, men uden rigtig at nå hinanden.

Boris er plaget af minderne om mordet på Dimitrij, og han ser hele tiden det blodige barn for sig. Da den snu og magtfulde fyrst Sjujskij træder ind, beskylder Boris ham for oprørsplaner, men han afviser beskyldningen og fortæller, at der lige nu befinder sig en ”falsk Dimitrij” i Polen, som vil gøre krav på tronen. Boris bliver meget bange og spørger Sjujskij, om det nu også var det rigtige barn, der blev myrdet i sin tid. Det var det, kan Sjujskij forsikre, og han udpensler, hvordan liget af den lille Dimitrij så ud, hvilket kun forøger Boris’ forfølgelsesvanvid.
SJETTE BILLEDE
December 1604 – pladsen foran Vasilij-kirken i Moskva. Rusland er på sammenbruddets rand. En hellig dåre konfronterer Boris med mordet på Dimitrij og nægter at bede for ham. Han synger om fædrelandet og det stakkels russiske folk.
SYVENDE BILLEDE
April 1605 – en audienssal i Kreml i Moskva. Netop som bojarerne er enedes om at støtte Boris i kampen mod ”Den falske Dimitrij”, ankommer fyrst Sjujskij og fortæller, at han har set Boris ryste over det hele og tale til noget, han påstod, var det myrdede barns spøgelse. ”Væk, barn!” havde han, ifølge Sjujskij, råbt.

Lige efter kommer Boris selv ind og siger præcis de ord: ”Væk, barn!”, og for at gøre ondt værre fører Sjujskij den gamle munk Pimen ind. Han fortæller, at han har talt med én, der har oplevet et mirakel: Manden, der var blind, havde fået synet tilbage, da han besøgte den myrdede Dimitrijs grav. Det bliver for meget for Boris, og han falder om. Han ved at han skal dø nu, og sender derfor bojarerne væk. Klokkerne ringer. Boris tager afsked med sin søn og dør af et hjerteslag. Lige inden tæppet går ned, tændes et lille håb i musikken.


UPPHOVSPERSONER
Musik: Modest Musorgskij

Text: Modest Musorgskij efter Pusjkins pjäs
LIBRETTO

Mer att läsa