Cabaret – premiär på Malmö Stadsteater

Cabaret - premiär på Malmö Stadsteater
cabaretlindylarsson3
Cabaret – premiär på Malmö Stadsteater – Lindy Larsson Bild: Markus Gårder

Cabaret – premiär på Malmö Stadsteater

Cabaret – ett teaterstück mit musik -med en lysande stjärna- en föreställning som väcker många tankar

Premiär på Cabaret på Malmö Stadsteater 6/2-2014

Musik: Fred Ebb |Sångtexter: John Kander .  Cabaret bygger på Christopher Isherwoods bok Farväl till Berlin från 1939,  en självbiografisk skildring från Berlin strax efter 1930.

Manus: Joe Masteroff |Översättning Rikard Bergqvist

Cabaret går under kategorien musikal, men gårdagens premiärföreställning upplever jag  mer som ett teaterstück mit musik  och det skall inte betraktas som en nedvärdering, tvärtom. När jag tänker på Cabaret går mina tankar direkt till den fantastiska filmen med Liza Minnelli och Joel Grey i de ledande rollerna, men jag har också upplevt Cabaret på Helsingborgs Stadsteater för typ åtta år sedan, men den uppsättningen minns som jag helt annorlunda än dagens uppsättning.

Det jag saknar är ett melodiskt flöde och Cabaret saknar, med några få undantag, slagkraftiga melodier. Den lilla orkestern spelar för starkt. Dansinslagen lämnade mig oberörd, men jag förstår så här i efterhand att det tydligen skulle vara så här och kanske handlar min reaktion om att voguing är ett för mig helt okänt och ovant begrepp?

Redan innan första akten var slut av Cabaret började jag oroligt att titta på klockan och undra om det inte snart var dags för paus. Det är inget gott betyg för en föreställning, men jag tror att jag saknade dynamiken, men säkert också en viss mättnad på de sexuellt präglade scener, som tilläts dominera framförallt första akten. Det hjälper inte heller om det är skickligt och trovärdigt framfört, men kanske har jag missuppfattat begreppet dekadens. Det kan ju inte bara handla om sexuella antydningar även om det hördes ett och annat fniss i salongen, då och då.

I slutet av första akten lyfter  föreställningen och det sker när det blir möjligt och uppenbart att det går att dra historiska paralleller mellan 1930-talets Berlin och dagens politiska läge i Sverige. Även om regissören gör det för lättvindigt för sig när han påpekar att det bara tog tre år för nazisterna i det dåtida Tyskland att nå regeringsmakten. Det finns naturligtvis olika möjligheter att tolka detta på, men det är nu föreställningen blir obehaglig, men ändå intressant och stark. Upptakten till denna förändring får helt tillskrivas ensemblemedlemmen Oscar Sundling´s sånginsats.

Redan i första akten fanns där några intressanta scener med Marianne Mörck och andra och där Marianne Mörck helt dominerar scengolvet. Mörk återkommer i ytterligare ett par scener som verkligen griper tag i mig som åskådare och här tänker jag inte minst på scenerna tillsammans med Hans-Peter Edh, den joviale grönsakshandlaren. Ja, faktiskt tycker jag att paret Mörck och Edh svarar för en bestående insats som gör att jag både reflekterar och tänker särskilt kring hur föreställningen är aktuell för dagens publik.

Det kan dock utan tvekan konstateras att det är Lindy Larssons insats som Emcee som är föreställningens lysande stjärna med en komisk tajmning och oanade röstresurser som bär fram föreställningen.

I andra akten lyfter föreställningen till oanade höjder och nu handlar det om ett utmärkt ensemblespel där också övriga solister får ta plats, och där framförallt Marianne Mörck´s insatser åter är sevärda och framförallt reflekterande.

Nu får Sara Jangfeldt äntligen sitt utrymme och jag förstår att detta beror på regissörens tankar, men jag förstår faktiskt inte varför han ger Sally Bowles så lite utrymme? Här genomför hon ett av föreställningens bästa sångnummer. Tillsammans med Kristoffer Berglund´s Cliff Bradshaw blir det ytterligare ett par starka scener där även Mattias Linderoth´s Ernst Ludwig särskilt kommer till sin rätt.

Sammanfattningsvis är det trots en relativt sett svag första akt, som helhet en utmärkt teaterupplevelse, som blir särskilt intressant genom möjligheten att dra historiska paralleller mellan dagens politiska situation och 1930-talets Berlin och Tyskland och där den bestående frågan blir är vi på väg åt samma situation?

1390914926
Marianne Mörck och Hans-Peter Edh
Läs också mer om Cabaret här
Recensioner
Produktionsteam
Hugo Hansén: Regi
Annika Bjelk-Wahlberg: Kapellmästare
Anna Kölén: Dramaturgi
Fredrik ”Benke” Rydman: Koreografi
Ambra Succi: Koreografi
P*fekt: Voguekoreografi
Lars Östbergh: Scenografi
Maria Geber: Kostym
Agneta von Gegerfeldt: Mask
Thorsten Dahn: Ljusdesign
Anders Ekstedt: Ljuddesign
Kristofer Nergårdh: Musikalisk bearbetning & musikarrangemang
Solister
Lindy Larsson: Emcee
Sara Jangfeldt: Sally bowles
Kristoffer Berglund: Cliff Bradshaw
Marianne Mörck: Schneider
Hans-Peter Edh: Schultz
Mattias Linderoth: Ernst Ludwig
Susanne Karlsson: Kost
Anders Söderberg: Max
Ensemble
Alexandra Drotz Ruhn, Oscar Sundling, Laila Adéle, Michel Franco, BamBam Frost, Anna Näsström, Sofia Södergård, Bianca Traum
Musiker
Martin Jönsson, Fredrik Stenberg, Inga Zeppezauer, Erja Riikonen, Martin Lundberg

Related posts

Kommentera