Nypremiären på “Capriccio” på Kungliga operan blev nog inte den stora operaupplevelse som jag egentligen hade räknat med och skälet till detta kan vara flera, men det är svårt att riktigt veta vad som är orsak eller verkan.
Capriccio nypremiär på Kungliga Operan 2012
Ralf Weikert
Huvudanledningen är förmodligen att jag inte uppskattade dirigenten, Ralf Weikert tolkning av partituret och detta i sin tur berodde på att jag faktiskt inte kände igen musiken. Det är kanske inte så märkligt som det först låter och jag tror faktiskt att Ralf Weikert har gjort sig känd som just en dirigent som gärna finner ett annat sätt att presentera musiken på. Oavsett om jag har rätt eller fel så störde detta min upplevelse.
Strauss sista verk
Nu är ju inte Strauss sista verk , Capriccio, särskilt lättillgängligt och det är ju inte ett verk som jag rekommenderar en första gångs besökare, men sådana var det kanske inte så många av i går kväll.Jag brukar ju alltid försöka få tid att lyssna in ett verk inför operabesöket, men den här gången blev detta inte av. Kanske beror det på att det är knappt ett år sedan jag upplevde en föreställning direkt från Metropolitan Opera i New York på bio i Skoghall.
Allting fel
Ibland blir allting eller nästan allting fel och det gäller särskilt tror jag när man inte får göra vad man bestämt sig för och i synnerhet gäller det om man skjuter upp någonting som har velat göra. När sedan möjligheten infinner sig att göra detta så har man kanske byggt upp förväntningar som sedan inte kan infrias.
Lite grann så där kändes det för mig när jag tolv år senare än beräknat äntligen fick möjlighet att uppleva en av min favoritoperor, nämligen Richard Strauss sista opera Capriccio, en opera som i grunden handlar om just en opera.
I och för sig har jag ju redan sett Capricco genom att jag såg uppsättningen som operabio från Metropolitan Opera med Renée Fleming i den ledande rollen, men nu handlar det om längtan att få se Wilhelm Carlsson´s uppsättning från 1999.
Det blev dock litet av en besvikelse och besvikelsen infanns sig redan när inledningen (Einleitung) började ärligt talat så kände jag överhuvudtaget inte igen musiken och ett tag var jag säker på att dirigenten hade förlagt partituret och mer dirigerade på gehör.
I går kväll var jag inte riktigt säker på vad jag skulle tro, men efter att lyssnat på min min cd-inspelning med Wolfgang Sawallisch så undrar jag om jag plötsligt har drabbats av hörselproblem eller vad?
Musikaliskt upplevde jag detta som ett problem under resterande del av första akten, men när andra akten inleddes kände mig som tur genast mer familjär med musiken.
Sångligt
Sångligt sett har jag dock inte mycket att erinra och här noterade jag särskilt Carl Ackerfeldt som sjöng Olivier poeten och även Jonas Degerfeldt som sjöng Flamands parti gjorde bra ifrån sig. Kort sagt så kompletterade varandra alldeles utmärkt inte minst sceniskt.
Utmärkta insater
Utmärkta var också John Erik Eleby som teaterdirektören La Roche och Marianne Eklöf , som sjöng Mlle Clairon, en skådespelerskan som tidigare hade varit förlovad med poeten Olivier. Grevens parti som sjöngs av Ola Eliasson var också klart godkänt precis som också övriga här inte nämnda medverkanden. Som monsieur Taupe hördes Magnus Kyhle, men största plusposten måste ju vara hans kostymering, men också ett säkert sceniskt agerande.
Italienska sångarparet
En annan glädjande överraskning betraktar jag det italienska sångarparet som här utfördes av ”skogsfågeln” Marianne Hellgren Staykov och en av mina unga tenorfavoriter Conny Thimander. Ett roligt sceniskt agerande och sångligt njutbart, blir mitt omdöme.
Den största behållningen av föreställningen tycker jag absolut Charlotta Larsson svarade för och de sista tjugofem minuterna av föreställningen var en absolut makalös och magisk upplevelse och här visar Strauss höjden av sitt komponerade. Det lät mycket vackert och omtumlande.
Fin operaupplevelse
Sammanfattningsvis blev det trots den märkliga inledningen av Capriccio en vacker och fin operaupplevelse och till detta medverkar inte minst Lars Östbergh fantasiska scenografi tillsammans med kostymdesign signerade Annsofi Nyberg, men naturligtvis även övriga insatser av produktionsteamet.
Om föreställningen
Sett föreställningen den 12 mars på Kungliga Operan, Stockholm
Upphovspersoner
Musik: Richard Strauss|Libretto: Clemens Krauss
Produktionsteam
Dirigent: Ralf Weikert
Scenografi: Lars Östbergh
Kostymdesign: Annsofi Nyberg
Ljusdesign: Hans- Åke Sjöquist
Koreografi: Elise Englund
Regi: Wilhelm Carlsson
Medverkande
Charlotta Larsson
Ola Eliasson
Jonas Degerfeldt
Marianne Hellgren Staykov
Magnus Kyhle
John Erik Eleby
Marianne Eklöf
Conny Thimander
Carl Ackerfeldt
Annonsera på Operalogg och bestäm själv vad det får kosta
