Carmen på Malmö Opera

Carmen på Malmö Opera

Carmen på Malmö Opera

Carmen på Malmö Opera med seniorgänget eller andra sångarlaget

Nu har jag sett Carmen på Malmö Opera för andra gången (3). I går var det som jag kallar seniorgängets tur. Detta innebär att Carmen sjöngs av Susann Végh, Don José av Mathias Zachariassen och Escamillo av Krister St Hill.

På övriga poster var det samma gäng som på premiären dock med undantag av Rickard Söderberg som på grund av sjukdom hade ersatts av en annan tenor nämligen Henrik Lagerkrantz och han skötte sig med äran i behåll. Något annat hade jag ju inte heller förväntat mig.

Nu blev det ju inte riktigt som jag hade tänkt mig, eftersom Don José sjukanmälde sig efter första akten, vilket ju i och för sig var mycket tråkigt. Detta innebär ju att jag kanske behöver se föreställningen ytterligare en gång. Ingen större katastrof, men det gäller ju att hitta ett lämpligt tillfälle och här ligger den egentliga svårigheten. Trots att jag numera är pensionär på heltid, men jag har faktiskt aldrig haft så mycket att göra i alla fall inte med operans värld, sedan jag uppnådde den avtalsenliga pensionsåldern. Till den lagliga dvs sista dag som man får arbeta med arbetsgivarens goda minne är det ännu ett antal månader kvar.

Till allas vår glädje så lyckades det att med det korta varslet kalla in den andre Don José nämligen Joachim Bäckström så det mesta ordnade sig trots allt, även om jag noterade att man hade gjort vissa förändringar på slutet sedan premiärföreställningen. Jo, jag förstår att detta var nödvändigt.

Mitt helhetsintryck av föreställningen handlade nog som det heter vid en samlad bedömning att resultatet blev aningen vassare än vid premiären, men jag kan ha fel för andra som jag talade med i pausen delade inte min uppfattning. Jovisst, premiärföreställningen var en mycket fin operaupplevelse, men denna föreställningen hade också sina klara poänger.

Om scenografin hade jag ju redan efter premiärföreställningen en klar uppfattning om att denna var helt obegriplig för mig och det är den tyvärr fortfarande, men eftersom det ju i grunden inte är något fel på mitt minne så är det ju en omständighet som bara är att bortse från, vilket jag också gjorde och istället koncentrerade jag mig på den underbara musiken med tillhörande sång. Här fäste jag mig särskilt vid den barytonala inledningen som Daniel Hällström svarade alldeles utmärkt för (det gjorde han ju också på premiären), men också Susanna Stern och Kristina Wahlin´s utmärkta insatser som Frasquita respektive Mercedes. Kvällens varmaste applåd, tror jag, gick fullt rättvist till Cecila Lindwall som sjöng Micaela´s parti även denna föreställning.

På det sångliga i övrigt finns inget att anmärka på och själv tyckte jag att Krister St Hills insats som Escamillo, lyfte föreställningen flera grader och Susann Végh, som jag senast upplevde i ”Trouble in Tahiti” på KO gjorde också en mycket bra insats och att Mathias Zachariassen skulle bli en utmärkt Don José var jag inte heller särskilt orolig för. Synd bara att vi inte fick uppleva honom i andra akten, men så blir det när en sångare blir sjuk. Att han ställde in är ingenting heller som jag anser att man kan lasta honom för. Det var både ett naturligt och klokt beslut. Dessutom fick vi ju möjlighet att uppleva Joachim Bäckström ännu en gång och det tror jag uppskattades mycket av publiken, särskilt eftersom föreställningen uppförs med två sångarlag och jag tror inte riktigt att alla tänker på detta när man köper biljetten.

Till den positiva delen av föreställningen tycker jag nog att man också måste räkna med att orkestern var ytterligare skärpt och att körens insatser var om möjligt ännu bättre än på premiären, vilket inte skall tolkas så att jag anser att det fanns brister på premiären.

Min huvudinvändning är fortfarande att jag anser att scenografin är obegriplig och att detta medför att jag tappar koncentrationen och missar mycket annat av det väsentliga i en stor operaupplevelse. Det är min bestämda uppfattning att scenografin skall stödja handlingen oavsett om regissören har valt att förlägga handlingen i en annan tid än den som kompositör och librettist en gång tänkte sig.

Naturligtvis är jag medveten om att uppfattningar om dels det scenografiska dels nyinstuderingar är delade bland operapubliken, men för att tillgodose den delen av publiken som delar min uppfattning skulle det vara önskvärt att hälften av alla operauppsättningar kunde vara mer traditionnella och den andra halvan kunde då bestå av nyinstuderingar eller uppdateringar som det tydligen också kan kallas för.

Här kan du läsa mer om min uppfattning av premiärföreställningen

Läs mer om Bengt Erikssons intryck i tidningen Arbetet

 

Related posts

Kommentera