Carmina Burana 2012 på Folkoperan ingen succé

Carmina Burana 2012 på Folkoperan ingen succé
79 / 100

Det har just varit en intensiv operahelg, som egentligen började redan i torsdags med premiären på Rossini´s opera seria ”Semiramis” och fortsatte i fredags med Carmina Burana på Folkoperan.

Carmina Burana 2012 på Folkoperan ingen succé

Vanligtvis brukar jag se premiärföreställningen, men eftersom jag inte kunde eller rättare sagt önskade kombinera premiären med ytterligare en föreställning så bestämde jag mig för att kombinera Carmina Burana med premiären på Giuseppe Verdis ”Maskeradbalen”, som hade premiär på Kungliga operan dagen efter dvs den 24 november.

För några år sedan upplevde jag en ren orkesterversion i Köpenhamn som för övrigt dirigerades av Leif Segerstam och det blev en mycket stor musikalisk upplevelse. Egentligen skall ju verket framföras som en scenisk kantat, men i Folkoperans version utgick föreställningen från sju damer i åttio-årsåldern, som inledde föreställningen med att berätta om sina värsta upplevelser. Detta koncept bygger på en idé av Folkoperans nye konstnärlige ledare Mellika Melouani Melani.

Det verkar som det har varit ett populärt grepp. Föreställningen skulle från början bara ges en gång i veckan nämligen varje fredag, men på grund av stort publiktryck har Folkoperan utökat antalet föreställningar.

Det är kanske ett intressant grepp, men för min personliga del så blev det nästan för mycket av det goda. Det jag särskilt reagerade mot var att man sjöng sångerna på latin, medan vi som åskådare kunde följa texten i svensk översättning via projektering på en filmduk i bakgrunden. Det hade ju känts mycket bättre om texten hade sjungits på svenska direkt, vilket också hade gjort de olika kvinnornas berättelser mer autentiska om uttrycket är tillåtet.

Min huvudinvändning mot själva föreställningen handlar förstås inte alls om de åttioåriga damernas medverkan utan det handlar om att stråksektionen bara bestod av en stråkkvintett. Enligt min mening ger detta inte full rättvisa åt Carl Orffs verk, men jag är medveten om att man kan ge verket i olika former, men orkesterns storlek och sammansättning anser jag har en mycket stor betydelse för helhetsupplevelsen.

De olika körerna verkade inte heller vara helt samsjungna även om det tog sig den sista kvarten men det är kanske inte så märkligt eftersom det i princip är en vecka mellan deras framträdande.

Solistinsatserna och den sista kvarten av föreställningen räddade dock upp det hela till att bli en något mer än godkänd musikalisk upplevelse. Det var särskilt roligt att lyssna på Kristina Hansson och William Baker vilka båda var en helt ny bekantskap för mig och Olle Persson är ju alltid en klippa.

Sammanfattningsvis tycker jag alltså ändå inte att det blev en berörande musikalisk upplevelse vilket detta fantastiska körverk brukar ge mig.

Om föreställningen

Musik: Carl Orff|Konceptidé: Mellika Melouani Melani|Musikalisk idé: Joakim Unander|Musikalisk bearbetning: Anders Högstedt|Dirigent: Hans Vainikainen|

Produktionsteam

Scenografi och ljus: Bengt Gomér
Video: Andreas Nilsson
Kostymidé: Karin Erskine
Koreografi: Charlotta Öfverholm

Medverkande

Solister: Olle Persson, Kristina Hansson, William Baker
Medverkande damer: Britt Hansson, Britt Reuterwall Hörnstedt, Ingert Glasman, Kaarina Collin, Karin Carlvik, Ulla Ekander, Birgitta Södergren
Gästande körer:Katarina Flickkör, Katarina Kammarkör, Cappella Catharinae
Folkoperans kör och orkester

Mer att läsa