Konsert med Eva Rydén 2010 Birgit Nilssons anda

Konsert med Eva Rydén 2010 Birgit Nilssons anda Eva Rydén dramatis sopran
81 / 100

I lördags var jag och ett hundratal till på en Minneskonsert för Birgit Nilsson i hennes barndomshem i Svenstad. Hela barndomshemmet är för övrigt omgjort om till ett museum, som invigdes tidigare i år.

Konsert med Eva Rydén 2010 Birgit Nilssons anda

För konserten svarade det nybildade Birgit Nilsson-sällskapet tillsammans med Musik i Syd och muséet. Och för sången i Birgit Nilssons anda svarade den hos oss kända sopranen Eva Rydén som bland har fått sin utbildning i Salzburg. Vid pianot satt, med den äran Annika Bjelk-Wahlberg.
Konserten var uppdelad i två delar och som första aria fick vi lyssna på ”In questa Reggia” ur Puccini´s ”Turandot”. Jag var mäkta imponerad av att Eva började med denna svåra och höga aria, men det klarade hon galant, även om det fanns en liten risk att taket på den gamla ladan skulle lyfta på sig.

Hon fortsatte med två sånger av för mig helt okända sånger nämligen ”En ung flickas morgonbetraktelse” av Adolf Fredrik Lindblad och ”Tjugo år” av Erkki Melantin.
Konserten innehöll tre arior av Richard Wagner och efter de nyss nämnda sångerna var det dags för ”Hojotoho” från tredje akten av ”Valkyrian” eller ”Die Walküre” som det heter i original och även detta stycke klarades av med all önskvärd bravur.

Innan det var dags för ”Grane, mein Ross, sei mir gegrüsst” ur slutet av Ragnaröks tredje akt fick vi lyssna på Ture Rangströms ”Sköldmön” med text av Karin Boye, och här var det hög igenkänningsfaktor dvs detta stycke hade jag hört förut. När Eva sjöng ur ”Ragnarök” kändes det nästan som det var Birgit Nilsson själv eller åtminstone så svävade hennes ande över det hela. Helt fantastiskt!

Efter paus fick vi direkt höra Elisabeths hälsningssång ur ”Tannhäuser” och det var ett synnerligen väl valt stycke efter pausens förtäring som bland annat bestod av kakor bakade efter Birgit Nilssons favoritrecept.

Nästa stycke på programmet var Richard Strauss helt underbara ”Morgen” med text av John Henry Mackay som följdes av Edvard Griegs ”Og jeg vil ha mig en hjertenskjaer” till text av Vilhelm Krag.

Sedan kom konsertens absoluta höjdpunkt, både enligt min och andras mening, nämligen ”Vissi d´arte, vissi d´amore” eller ”Toscas bön” ur Puccinis opera med samma namn. Jag satt bredvid en man i min egen ålder som tydligt var mycket berörd, tårar trillade ner för kinden. Kan man få ett bättre bevis på att man har lyckats? För egen del vill jag gärna betona att detta var mitt absoluta favoritstycke, men så är också just ”Tosca” en av många favoritoperor

Efter den omtumlande och vackra aria var det dags för lite Sibelius nämligen hans ”Var det en dröm” även detta ett stycke som jag hade hört tidigare.

Avslutningsnumret utöver ett antal extranummer blev ”Pace,pace, mio Dio” Leonaras aria ur Giuseppe Verdi´s ”La forza del destino” eller ”Ödets makt” som vi kanske känner den bättre under. Här visar Eva Rydén att hon tillfullo även behärskar Verdi utöver Puccini och Wagner.

Om jag skulle rangordna de olika ariorna så hamnar som tidigare nämnt ”Toscas bön” på första plats tätt följd av Elisabeths entresång och ”Grane, mein Ross, sei mir gegrüsst och därefter är det utan tvekan ”Pace, pace, mio Dio.

Konserten som helhet får fem stjärnor av fem möjliga, alltså en total fullträff. Jag är ingen van konsertbesökare, men just denna lördag var jag faktiskt på två konserter och självklart var Minneskonserten den bästa, även om det förmodligen inte alls är rättvist att jämföra två helt olika konserter.

Till sist återstår nu frågan som våra operachefer får besvara när får vi höra och se Eva Rydén i en dramatisk sopranroll. Välj själv! Mitt förslag skulle nog bli Tannhäuser, Turandot eller Tosca.

Mer att läsa