Dansk operahistoria

elverhöi

Dansk operahistoria

Den danske opera blev grundlagt af indflyttede tyskere som Johann Ernst Hartmann (Fiskerne, 1780) og F.L.Æ. Kunzen (Holger Danske, 1789). Beslægtede med operagenren, hvortil E. du Puy bidrog (Ungdom og galskab, 1806), er syngespil af C.E.F. Weyse (Sovedrikken, 1809) og D.F.R. Kuhlau (Elverhøi, 1828), sidstnævnte komponist er også ophavsmand til egentlig operaer (bl.a. Lulu, 1824).

Gennemkomponerede operaer skyldes J.P.E. Hartmann (Liden Kirsten, 1846) og P. Heise (Drot og Marsk, 1878). Væsentlige værker skrev desuden C.F.E. Horneman (Aladdin, 1888) og Carl Nielsen (Saul og David, 1901 og Maskarade, 1906).

I nyere tid har danske komponister, bl.a. Per Nørgård, Tage Nielsen, John Frandsen, Bent Lorentzen og Poul Ruders bidraget til genren.

Operaens historie

Fra teaterhistorien ved vi, at skuespillet allerede tidligt var smykket med sang, musik og dans. Hoffets yndlingsforlystelse, operaen, havde imidlertid ikke fra starten til huse på teatret, men med kongens engagement i Den Danske Skueplads kom også kravet om at opføre opera. I løbet af den første snes år etableredes Det Kongelige Teater som en multikunstnerisk scene, hvor også operaen fik plads. I første omgang forlod man sig på italiensk opera og udenlandske kræfter, men tidligt finder vi bestræbelser på at skabe en national musikdramatik. Det kunne ske i form af parodien som med Johan Herman Wessels Kærlighed uden Strømper fra 1772 eller som seriøse syngespil med mytologiske eller heroiske handlinger jævnfør Johannes Ewalds Balders Død og Fiskerne fra 1779 og 1780, begge med musik af J.E. Hartmann.

I 1800-tallets første årtier var det især Weyse og Kuhlau, der sørgede for nye kompositioner og i samarbejdet med J.L. Heiberg, lykkedes det Kuhlau med festspillet Elverhøj i 1828 at skabe ikke blot biedermeier-romantikkens største kassesucces, men det mest opførte opus overhovedet på Det Kongelige Teater.

Men med den gennemkomponerede opera kneb det. Adskillige forsøgte, men kun J.P.E. Hartmann fik med Liden Kirsten til tekst af H.C. Andersen i 1846 succes, mens det blev Peter Heise og Christian Richard, der med Drot og Marsk i 1878 skabte det nationale mesterværk.

Med den norske komponist og dirigent Johan Svendsen som kapelmester fra 1883 oplevede operaen på Det Kongelige Teater en guldalder. Wagner, Verdi, Puccini etc. gik over scenen. Carl Nielsen skabte sine to operaer Saul og David og Maskarade i 1900-tallets første årti. Og i samme lykkelige årtier blev repertoiret båret frem af fremragende sangere, hvoraf flere – heri blandt Wilhelm Herold og noget senere Lauritz Melchior – vandt international berømmelse.

Op gennem 1900-tallet blev operaen ledet af energiske kapelmestre som italieneren Egisto Tango og Johan Hye-Knudsen, hvoraf den sidstnævnt tjente teatret i 50 år fra 1925 til 1975. Efter Anden Verdenskrig var det naturligt at vende blikket udad. På kapelmester John Frandsens initiativ kom Wieland Wagner hertil, hvor han i 1960´erne med stor succes satte Den Flyvende Hollænder og Tannhäuser op. Det internationale islæt blev senere fulgt op af de tyske instruktører Götz Friedrich og Harry Kupfer, der begge har stået for vigtige opsætninger af såvel værker af Verdi som Wagner.

Siden 1990 har der på Det Kongelige Teater været arbejdet bevidst med en internationalisering og et kvalitetsløft af operaen. Der synges nu som regel på originalsproget med danske overtekster. Operaen er så lykkelig at besidde et stort og fremragende ensemble af sangere, hvoraf mange ved siden af Kongens Nytorv plejer internationale karrierer.
Den Kongelige operas hjemmeside

Om operascener

operaen-amalienborgcarstenlundager

 

 

 

 

 

 

Operahus i Danmark

Den Ny Opera i Esbjerg

Den Fynske Opera i Odense

Den Kongelige Opera

Den Jyske opera  Den Jyske Opera – Danish National Opera Grundlagt 1947 base i Aarhus, Danmarks største turnerende operakompagni.

Operasommarfestivaler i Danmark

Aalborg Operafestival

Aarhus SommerOpera

Opera Hedeland

Copenhagen Operafestival

Operastäder i Danmark

Esbjerg

Odense

Köpenhamn

Århus

Kompositörer

hartmannjohan
Johann Hartmann

Johann Ernst Hartmann, född 24 december 1726, död 21 oktober 1793, var en tysk-dansk musiker. Han var farfar till Johan Peter Emilius Hartmann.

Hartmann, som 1768 blev hovviolinist och konsertmästare i Köpenhamn, var stamfar till den Hartmannska musikersläkten i Danmark. Han tonsatte åtskillig instrumentalmusik, Johannes Ewalds Balders Død och Fiskerne (i vilket senare verk Kong Christian stod ved højen Mast ursprungligen ingår), kantater med mera.

 

 

 

kunzenfläFriedrich Ludwig Æmilius Kunzen, född den 24 september 1761 i Lybeck, död den 28 januari 1817 i Köpenhamn, var en dansk (tyskfödd) tonsättare.

Kunzen, som tillhörde en musikersläkt, blev student i Kiel och kom 1785 till Köpenhamn, där han 1789 fick sin förstlingsopera, Holger danske med libretto av Baggesen, uppförd med stort bifall. Han begav sig därefter till Berlin och utgav där, jämte Reichardt, ”Musikalisches wochenblatt” (1791) samt ”Musikalische monatsschrift” (1792).

Efter att ha innehaft kapellmästaranställningar i Frankfurt a.M. (1791–94) och Prag återvände han 1795 till Köpenhamn som hovkapellmästare efter J.A.P. Schulz. Han fick 1809 professors titel och blev 1811 ledamot av Musikaliska akademien i Stockholm.

Bland Kunzens många, i en mozartsk eller snarare förmozartsk stil skrivna operor må ytterligare nämnas Vinhøsten (1796), Erik Ejegod (1798) och Gyrithe (1807). Dessutom skrev han kantater (bland annat den vackra Skabningens halleluja 1797), sånger och instrumentalsaker.

Kunzen har en plats i Danmarks musikhistoria som den, vilken först utvecklat den danska vistonen, i vilket avseende han sålunda är en föregångare till Weyse och Kuhlau.

holgerdanske

Holger Danske, opera av Friedrich Ludwig Æmilius Kunzen

 

 

 

 

 

 

erikejegod

Erik Ejegodopera av Friedrich Ludwig Æmilius Kunzen

 

 

 

 

 

puyedouard deÉdouard du Puy, Jean Baptiste Édouard Louis Canaille Du Puy, konsertmästare vid Kongl. Stora Theatern, operasångare, tonsättare och skådespelare. Född i byn Corcelles nära Neuchâtel 1771, död i Stockholm 3 april 1822.Édouard du Puy uppfostrades av en onkel i Genève och skickades som trettonåring till Paris, där han undervisades av François Chabran på violin och av den berömde Jan Ladislav Dussek i piano. Vid sexton års ålder antogs som konsertmästare i Rheinsberg hos prins Henrik av Preussen, en befattning som han innehade i nära fyra år. Därefter studerade han harmonilära i Berlin under ledning av den lärde musikern Carl Friedrich Christian Fasch.

Det har sagts om Édouard du Puy att han var den bäste av alla kungliga kapellmästare i Stockholm.Han är begravd på Johannes kyrkogård, där en gravsten restes på hans grav år 1866 . Samtidigt hedrade Musikaliska akademien honom med en minnesfest.Han beskrivs som mörk och vacker, med fin figur, hållning och lätta rörelser, ”käck, munter och oemotståndlig” och spelade pojkar och hjältar.Hans första karriär i Sverige blev kort. Han hade setts hurra för Napoleon I:s återkomst med några fransmän på en krog där han hade skålat för republiken och sjungit revolutionära sånger. Kungen blev mycket arg och gav order om att han skulle landsförvisas, men detta fördröjdes av inflytelserika beundrare.

Under den följande pjäsen Lille Matrosen, där kungen satt i publiken, betonade du Puy repliken ”Jag stannar kvar”, varpå publiken applåderade. Kungen tappade humöret över denna oförskämdhet och sade rätt ut: ”Jo ta mig fan, du reser”, varpå du Puy eskorterades ut ur Sverige med betjänt, frisör och en polisbetjänt.

 Edouard du Puy invaldes som ledamot 163 av Kungliga Musikaliska Akademien den 21 november 1795.  Han blev sedan stjärna i rollen som Don Juan på scenen i Danmark.Där deltog han också i försvaret av Köpenhamn 1807 och fick löjtnants grad. Han avskedades från scenen och förvisades, efter en kärleksaffär, av kungafamiljen 1809. Via Paris upptäcktes det att han hade återkommit till Stockholm 1810. Enligt Bernhard von Beskow ljöd då genom hela staden ett jublande ”du Puy är här igen!”, och 1812 anställdes han som aktör och kapellmästare vid Operan.Den 6 december 1813 uppfördes Don Juan med du Puy i huvudrollen mot Jeanette Wässelius och Anna Sofia Sevelin, och året efter hans egen operett Ungdom och dårskap, båda stora succéer. du Puy spelade förförare och hjälte och omtalas även inom privatlivet som en förförare. Han sades ha ”benägenhet till omväxling av föremål för öm tillgivenhet”, och ska bland annat ha haft ett förhållande med Sophie Hagman. Henriette Widerberg sade att han var ”lika elak som vacker” och att han hade försökt förföra henne.

År 1820 blev han ledare för Operan sedan Gustav Åbergsson lämnat den, och såg då till att Jeanette Wässelius avskedades, vilket sades ha berott på en personlig konflikt – han ansågs ha missbrukat sin ställning . 1822 avled han av ett slaganfall.

ungdomoggalskab

 

Ungdom og Galskap, syngespil af Édouard Du Puy til tekst af den danske digter og forfatter Niels Thoroup Bruun (1778-1823) efter librettoen til É.-N. Méhuls syngestykke Une Folie. Du Puys syngespil uropførtes i 1806 på Det Kongelige Teater i København.

Ungdom og galskap på Youtube (Komplett)

 

 

 

C.E.F. Weyse (Christoph Ernst Friedrich) född 5 mars 1774 i Altona, död 8 oktober 1842 i Köpenhamn var en tysk-dansk tonsättare, pianist och organist. Han är mest känd för sina sånger och psalmer till texter av Grundtvig och Bernhard Severin Ingemann.Som 15-åring skickades Weyse till Danmark för att studera och han kom att stanna i Danmark resten av sitt liv. Weyse är främst känd för sina melodier till fosterländska sånger och julsånger, men skrev också sju symfonier m.m. Weyse lärde känna Mozarts änka, Constanze under de år (1810-1820) som hon bodde i Köpenhamn med sin man den danske diplomaten och statsrådet Georg Nicolaus Nissen. Constanze lär ha jämställt Weyses musik med Mozarts.

weysechristophernstfriedrich

Weyse påbörjade 1800 arbetet med sångspelet Sömndrycken (Sovedrikken), men en olycklig förälskelse i eleven Julie Tutein gjorde honom oförmögen till arbete under flera år. Vid ett uppförande av Mozarts opera Don Giovanni på Det Kongelige Teater återvann han dock arbetslusten och färdigställde Sömndrycken som kom att uppföras 1809.

Weyse ansågs vara en av sin tids mest framträdande pianister och särskilt hans improvisationskonst var högt värderad. Han inbjöds ofta till Köpenhamns borgerskapskretsar i hopp om att han skulle underhålla efter middagen.

Weyse ligger begravd på Gråbrødre kyrkogård i Roskilde. Weyse finns bland annat representerad i Den svenska psalmboken 1986 med tonsättningen av en psalm (nr 631)

sovedrikken

Sovedrikken, syngespil af C.E.F. Weyse til tekster fra den tyske købmand og librettist Christoph Friedrich Bretzners (1748-1807) Der Schlaftrunk, oversat og gendigtet af Adam Oehlenschläger; uropført i 1809.

 

 

 

 

 

 

Friedrich Kuhlau,kuhlaufriedrich

Kuhlau var son till en oboist, och visade redan som mycket ung stor musikalisk begåvning. Han fick viss musikalisk utbildning men var till största delen autodidakt. Kuhlau var enögd, efter att ha förlorat sitt ena öga i en olycka vid sju års ålder. Familjen flyttade 1800 eller 1801 till från Hannover till Hamburg, där Kuhlau började arbeta som pianist, musiklärare och kompositör. Han rymde 1810 till Köpenhamn för att slippa bli utskriven till militärtjänst, och gjorde en tämligen snabb karriär inom det danska musiklivet som virtuos, modern pianist och kompositör.

Från 1813 var Kuhlau verksam som kunglig kammarmusikus vid det danska hovet där han introducerade moderna musikaliska influenser från kontinenten, särskilt den samtida Beethoven, vilken Kuhlau beundrade stort och även kände personligen. Mellan 1816 och 1817 var han kontrakterad som sångmästare vid Det Kongelige Teater, och utnämndes 1828 till professor. Huvuddelen av Kuhlaus inkomster kom däremot från undervisning i piano, samt från försäljning av enklare stycken han komponerat för dåtidens modeinstrument, flöjt.

Sin största bestående inverkan på danskt musikliv gjorde han genom att introducera den spirande romantiken för dansk publik. Kuhlau blev 1825 ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm. En omfattande eldsvåda 1831 innebar ekonomisk katastrof för Kuhlau, som dessutom förlorade ett stort antal manuskript i branden. Kuhlau publicerade fler än 200 verk i ett stort antal genrer. För samtiden var hans pianosonater och kompositioner för flöjt mycket spridda, verk som huvudsakligen var avsedda att användas i undervisningen. Sitt genombrott i Danmark fick han 1811 med operan Røverborgen med text av Oehlenschläger, men Trylleharpen (1817) och Elisa (1820) nådde inte samma framgångar.

Succé gjorde däremot sagooperan Lulu (1824) som visar tecken på influenser från Rossini. Kuhlau uppskattades mycket av Studenterforeningen, och han tillägnade denna en samling kvartetter för manskör. Ur denna samling märks Über allen gipfeln, som ingick i mer eller mindre samtliga tyska sångböcker från 1800-talet, och Elskovsguden som blev mycket populär i Danmark.

I Sverige är han mest känd för sin Majsång (”O hur härligt majsol ler”) som fortfarande (2007) sjungs vid valborgsmässofiranden.

I Danmark är Kuhlau framför allt ihågkommen för sin musik till sångspelet Elverhøi (1828), som länge var något av en dansk nationalsymbol.

elverhöi

Elverhöj, sångspel, Elverhøj, nationalt festspil af Johan Ludvig Heiberg, opført første gang på Det Kongelige Teater i 1828 i anledning af prins Frederiks (Frederik 7.) bryllup.

 

 

 

 

 

 

luluamazon

Luluopera af Friedrich Kuhlau med libretto af C.C.F. Güntelberg efter August Jacob Liebeskinds (1758-1793) eventyr Lulu oder die Zauberflöte fra C.M. Wielands samling Dschinnistan (dvs. med samme kilde som Mozarts Tryllefløjten). Kuhlaus opera blev uropført i København i 1824.

 

 

 

 

 

hartmannjohanpeteremiliusJohann Peter Emilius Hartmann, vanligen skrivet J.P.E. Hartmann, född 14 maj 1805, död 10 mars 1900, var en av Danmarks mest inflytelserika tonsättare. Hans körverk Vølvens spådom är upptagen i Danmarks kulturkanon.Han var son till August Wilhelm Hartmann, gift med Emma Hartmann samt far till Emil och Carl Christian Ernst Hartmann. Han utbildade sig först till jurist. Han var också en skicklig organist och blev redan som 19-åring utnämnd till organist i Garnisonskirken i Köpenhamn. Han efterträdde där sin far. År 1827 blev han lärare vid det nyligen inrättade Det Kongelige Danske Musikkonservatorium.

Befattningen som organist behöll han till sent i livet, men efter hand kom det egna komponerandet att ta allt större plats. Han blev professor vid Köpenhamns universitet 1849 och direktör för Musikkonservatoriet 1867. År 1836 deltog Hartmann i bildandet av Musikforeningen i Köpenhamn och 1839 var han också med och bildade Studenter-Sangforeningen. Sedermera blev han ordförande i bägge dessa föreningar.

Som tonsättare stod Hartmann på romantisk grund men utvecklade en personlig stil som pekar fram emot Carl Nielsens. Han producerade i de flesta musikaliska genrer. Hartmann invaldes som utländsk ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien 1857.

Melodramen Guldhornene (1832) räknas som hans genombrott. Operan Liden Kirsten (1846) är ett av huvudverken i dansk musik. Hartman skapade också baletter i nordisk stil tillsammans med Bournonville. Hans kantater och körverk utgjorde betydande inslag i kulturlivet i Köpenhamn. Många av hans sånger och psalmer vann bestående popularitet i Danmark.

lidenkirsten

Liden Kirstenopera i to akter med musik af J.P.E. Hartmann og tekst af H.C. Andersen (1846, revideret i 1858). Operaen, der er inspireret af de gamle danske folkeviser, fik premiere i 1846 på Det Kongelige Teater; den blev en stor succes og holdt sig på repertoiret til 1955.

 

 

 

 

 

hcandersen

Ravnen (1832) med text av H C Andersen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

heisepeterPeter Arnold Heise, född 11 februari 1830 i Köpenhamn, död 12 september 1879 i Tårbæk, var en dansk tonsättare och organist, kusin till Karl Arnold Leopold Heise.

Peter Heise var son till kontorchefen Samuel Leopold Heise och Petrine Mariane Petersen. Han var elev till Andreas Peter Berggreen i Köpenhamn och Moritz Hauptmann i Leipzig, blev organist i Sorø och musiklärare vid Sorø Akademi, som han lämnade 1865 efter gifte med Vilhelmine (Ville) Hage av köpmannasläkten Hage. Han bodde resten av sitt liv i Köpenhamn, enbart ägnande sig åt kompositionsverksamhet.

Han var en av de mest betydande länkarna i den kedja av danska romanskompositörer, som från Johann Abraham Peter Schulz, Friedrich Ludwig Æmilius Kunzen och Christoph Ernst Friedrich Weyse leder över till Niels W. Gade, Johan Peter Emilius Hartmann och Peter Erasmus Lange-Müller till 1900-talets tonsättare, oöverträffad av dessa genom sin rika lyriska tolkning i toner av stora och betydande delar av dansk diktkonst.

Peter Heise var en flitig sång- och körtonsättare och är känd för många populära visor och romanser. En av hans vackraste manskörsånger är ”Den vilde rosenbusk” (ett Andantino espressivo i G dur). Texten är skriven av Christian Richardt.

Heises opera Drot og marsk, med libretto av Richardt, är upptagen i Danmarks kulturkanon.

drotogmaersk

Drot og Maersk, tragisk opera i fire akter af Peter Heise til tekst af Christian Richardt, frit skabt over Danmarkshistoriens og folkevisens beretning om mordet på kong Erik 5. Klipping i Finderup Lade. Uropført i 1878.

 

 

 

 

 

 

hornemancfeChristian Frederik Emil Horneman, född den 17 december 1840 i Köpenhamn, död där den 8 juni 1906, var en dansk tonsättare och dirigent. Han var son till Emil Horneman.

Horneman var elev till Ignaz Moscheles, Ernst Richter, Moritz Hauptmann med flera vid Leipzigs konservatorium, öppnade i Köpenhamn en musikhandel, stiftade tillsammans med andra musiksällskapet Euterpe (1864), som han dirigerade, och 1874 med Otto Malling ”Koncertforeningen” samt 1880 ett musikinstitut och fick 1888 professors titel.

Hornemans opera Aladdin, gavs 1888 i Köpenhamn med Arvid Ödmann i titelrollen. Han komponerade vidare bland annat körverket Kalanus, musik till Holger Drachmanns Esther (1889), Pedro Calderón de la Barcas Dommeren i Zalamea, sånger och duetter. Horneman deltog som dirigent i andra nordiska musikfesten i Stockholm 1897.

 

 

aladdineventyropera

Aladdin – eventyropera

 

 

 

 

 

 

 

 

Carl Nielsen, född 9 juni 1865 i Nørre Lyndelse på Fyn, död 3 oktober 1931 i Köpenhamn, var en dansk tonsättare.nielsencarl

Nielsen brukar betraktas som Danmarks nationaltonsättare, på samma sätt som Grieg i Norge, Alfvén i Sverige och Sibelius i Finland. Till skillnad från dessa utvecklade Nielsen ett tonspråk och ett kompositionssätt på klassicistisk grund med viss modernistisk prägel. Därmed skiljer sig Nielsen markant från de andra tre nämnda ”nationaltonsättarna”.

Carl Nielsen skrev två operor, sex symfonier samt annan orkestermusik och kammarmusik. Han tonsatte också en mängd dikter och psalmer och är flitigt representerad i danska psalm- och sångböcker.

Nielsens kanske mest kända stycke är Taagen letter (Dimman lättar), ett småstycke för flöjt och harpa ur skådespelsmusiken till Helge Rodes Moderen (1920). Ett något mindre känt är kantaten, kallad ”lyrisk humoresk”, Fynsk Foraar (Vår på Fyn) för orkester, kör och barnkör.

Carl Nielsen var gift med skulptören Anne Marie Carl-Nielsen. Han var vän med den svenske tonsättaren och dirigenten Wilhelm Stenhammar, och var några gånger gästdirigent för Stenhammars orkester, nuvarande Göteborgs Symfoniker.

maskarade2001

Maskarade

opera i tre akter af Carl Nielsen til tekst af Vilh. Andersen efter Ludvig Holbergs komedie Mascarade fra 1724. Operaen uropførtes på Det Kongelige Teater 1906 og har siden hørt ti

 

 

 

 

 

 

 

saulogdavid

Saul og David,opera af Carl Nielsen til tekst af Einar Christiansen (1861-1939), uropført 1902 på Det Kongelige Teater under komponistens ledelse.

Operaen indgår i en række musikværker, der er bygget over de gammeltestamentlige beretninger om kong Saul og David (fx Georg Friedrich Händels oratorium Saul).

 

 

 

 

 

 

per_nørgård_2014b-larsskaaningPer Nørgård, född den 13 juli 1932 i Gentofte, är en av 1900-talets mest betydande danska tonsättare.

Nørgård debuterade vid mitten av 1950-talet med orkesterverk som Sinfonia austera och Metamorfosi. Oratoriet Dommen (1962) och showen Babel (1966) är senare exempel på hans produktion, som också omfattar flera operor, kammarmusik och orgelverk.

Nørgård uppfann den musikaliska oändlighetsserien, som används i flera av hans verk. Han har bland annat studerat för Nadia Boulanger.

 

Priser

1974 – Nordiska rådets musikpris för operan Gilgamesh

1975 – Ledamot nr 367 av Kungliga Musikaliska Akademien

1996 – Léonie Sonnings musikpris

2006 – Sibeliuspriset

siddhartapernörgaard

 

Siddharta, operaballet i tre akter av Per Nörgård. Världspremiär på Stockholmsoperan 1983

 

 

 

 

 

gilgamesh

Gilgamesh Voyage Into the Golden Screen  Lyssna på  Soundcloud

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

schierbeckpoulPoul Schierbeck 

Poul Julius Ouscher Schierbeck (født 8. juni 1888 i København, død 9. februar 1949 sammesteds ) var en dansk komponist og organist.

Schierbeck var elev af bl.a. Carl Nielsen og Thomas Laub.

Han giftede sig i 1919 med sangerinde Silvia Schierbeck.

Han har bl.a. komponeret Fête Galante och den nye melodi (fra 1926) til I Danmark er jeg født, samt musikken til Carl Th. Dreyer’s film Vredens Dag og Ordet.

fetegalante

Fête Galante

 

 

 

 

 

 

 

 

frandsenjohnJohn Frandsen

John Frandsen (født den 13. marts 1956) er en dansk komponist, organist og dirigent.

Han tog hovedfagseksamen i musik fra Aarhus Universitet 1982, kirkemusikalsk diplomeksamen fra Det Jyske Musikkonservatorium i 1983 og diplomeksamen i komposition sammesteds 1985 med Hans Abrahamsen og Karl Aage Rasmussen som lærere. I årene 1991-1994 studerede han direktion ved Det Kgl. Danske Musikkonservatorium.

Fra 1978-1983 var Frandsen lærer ved Musikvidenskabeligt Institut på Århus Universitet og sideløbende lærer ved Det Jydske Musikkonservatorium fra 1980-1996. Derefter blev han lærer i komposition ved Det Fynske Musikkonservatorium fra 1997-1999. Han har udnyttet sin organistuddannelse gennem ansættelser ved Helligåndskirken i Århus 1984-1993, Farum Kirke 1993-1996 og fra 1996 ved Stavnsholt Kirke i Farum.

Som dirigent har han virket for Cantilenakoret 1983-1993 og for Århus Amts Ungdomssymfoniorkester 1993-1996. I 1998 stiftede han sammen med organistkollegaen Allan Rasmussen kammerkoret Convivium.

I 1985 blev han gift med operasangerinden Kirsten Grove.

Fra 1993-1995 var Frandsen medlem af Statens Kunstfonds tonekunstudvalg, en del af tiden som formand for fondens bestyrelse. Siden 1999 har han været formand for Dansk Komponist Forening. Af andre tillidsposter kan nævnes medlemskab af bestyrelserne for Den Anden Opera og Dansk Musikinformationscenter, af KODA’s råd og formand for KODA Dramatik. Fra 2004-2006 var han præsident for Nordisk Komponistråd og 2002-2005 formand for bestyrelsen for Phonofile.dk.

Som mangeårig kordirigent har John Frandsen et tæt forhold til kormusik, som er fyldigt repræsenteret i hans værkliste. Derudover har Frandsens virke som organist naturligt ledt ham til den store produktion af liturgisk musik. Værkerne er imidlertid kun i mindre grad skrevet til eget brug. De væsentligste af værkerne inden for genren er bestillinger til markante manifestationer af ny kirkelig musik. På dette område har Frandsen markeret sig som en af sin generations betydeligste skikkelser i dansk musik.

Den 5. april 2013 blev Frandsens halvanden time lange Requiem uropført i DR Koncerthuset af DR SymfoniOrkestret, DR Koncertkoret og DR PigeKoret samt sangsolisterne Sine Bundgaard, Andrea Pellegrini, Peter Lodahl og Teitur. Værket er tilegnet ofrene for massakren på Utøya i 2011. DR kaldte uropførelsen ”årets største begivenhed inden for dansk klassisk musik”.

 

olesenagerfeldtthomas

 

Thomas Agerfeldt Olesen

Thomas Agerfeldt Olesen (født 1969) er cellist og komponist.

Thomas Agerfeldt Olesen er uddannet på Det Jyske Musikkonservatorium. Har studeret komposition hos Poul Ruders, Karl Aage Rasmussen, Olav Anton Thommesen, Henryk Gorecki i Polen og Bent Sørensen. Thomas Agerfeldt Olesen er medstifter og indtil 2007 leder af SPOR festivalen i Aarhus.

Hæder

  • 1997 – Statens Kunstfonds treårige arbejdslegat.
  • 2011 – Carl Nielsens Hæderspris.
  • 2013 – Statens Kunstfonds Pris for Musikdramatisk Komposition 2013 (for The Picture of Dorian Gray), Haakon Børresens Legat 2013, Laurens Bogtman Fondens Hæderspris 2013, Dansk Komponistforenings Legat 2013
  • 2014 – Carl Prisen; årets klassiske komponist, stort ensemble (for The Picture of Dorian Gray)

pictureofdoriangray

The Picture of Dorian Gray

 

 

 

 

ruderspoulPoul Ruders, född 27 mars 1949 i Ringsted är en dansk tonsättare. Poul Ruders är utbildad organist, men som tonsättare i huvudsak självlärd. Han har fått stor uppmärksamhet utomlands, framför allt för sina orkesterverk. Operan Tjenerindens fortælling blev en stor succé både i Danmark och utomlands. Poul Ruders senaste opera Proces Kafka hade premiär i mars 2005 på Operaen på Holmen.

Ruders är utländsk ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien.

 

 

 

 

IMG_0021_NEWTjenerindens fortælling (The Handmaid’s Tale)

 

 

 

 

 

 

 

proceskafkaProces Kafka

 

 

 

 

 

 

 

Dancer in the Dark

 

Dancer in the Dark

 

 

 

 

 

 

 

 

sörensenbentBent Sörensen

Bent Sørensen, född 18 juli 1958, är en dansk tonsättare.

Sørensen studerade komposition för Ib Nørholm vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium och för Per Nørgård vid Det Jyske Musikkonservatorium. Han erhöll 1996 Nordiska rådets musikpris och invaldes 2004 som utländsk ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien.

Vid Esbjerg Ensemblets tonsättarworkshop 1982 väckte den självlärde 24-årige tonsättaren Sørensen stor uppmärksamhet. Rötterna var vid den tiden folkmusikaliska, men undervisning i komposition av både Ib Nørholm och Per Nørgård under perioden 1983–1991 förde honom i nya musikaliska riktningar.

År 1984 blev verket Alman genombrottet för Sørensen. Ännu viktigare var det, att stråkkvartetten Arditti visade, att hans musik kunde framföras, vilket man då trodde var omöjligt. Kammarmusikensemblen var Sørensens förtrogna. I den senare produktionen öppnas för ett nästan romantiskt universum och större musikaliska former, som i Birds and Bells.

Bent Sørensens stilistiska öppenhet och noggrannhet med detaljer gjorde, att han under 1980-talet fann sitt eget unika uttryck. Den tidvis dödsstilla musiken dominerades av kvartstoner, glissandon, tremolon och staccaton ofta i särpräglade besättningar och i extrema register, för även instrumenten tvingades underordna sig det musikaliska uttrycket.

Erkänslan kom 1996 då Sørensen som den tredje dansken mottog Nordiska rådets musikpris för sitt verk Sterbende Gärten (Döende trädgårdar). Ett genomgående tema hos Sørensen är just världens och naturens förgänglighet och degenerering. Temat går igen i titlar som Funeral Procession och The Deserted Churchyards. Det sistnämnda är inspirerat av de västjyska kyrkogårdar som havet snart uppslukar.

Med Sørensens musik känner man ofta, att den iakttas på avstånd. Själv liknar han sin musik med målaren George Seurats klickbilder, som bara då de ses på avstånd får ett sammanhang.

underhimlen

 

Daníel Bjarnason

bjarnasondaniel
Daniel Bjarnason

 

 brothers

Länktips

Related posts

Kommentera