Don Carlos på SF-bio från La Scala

Don Carlos på SF-bio från La Scala

Don Carlos på SF-bio från La Scala

Idag var jag och såg opera på bio. Det är SF-bio som nu börjar med opera från La Scala i Milano. Förmodligen tror man att det finns en marknad för opera på bio eftersom det går mycket bra för Folkets Hus direktsändningar från Metropolitan Opera i New York Det handlar om bandade upptagningar från uppsättningar från La Scala.

Föreställningen började redan klockan 11:00 och vi var ett trettiotal som satt i salongen. Biljetterna kostade 230 kronor styck.

Premiärföreställningen var säsongspremiären av Verdis Don Carlos från den sjunde december förra året.
Orkestern leddes av Daniele Gatti och i de olika rollerna hördes:
Kung Filip, Ferrucio Furlanetto
Don Carlos, Stuart Neill
Markisen av Posa, Dalibor Jenis
Storinkvisitorn, Anatolij Kotscherga
Drottning Elisabeth, Fiorenza Cedolins
Prinsessan Eboli, Dolora Zajick

Det började ganska trögt dvs med föreställningen , men jag tyckte nog att det blev bättre och bättre, men själva filmöppningsscenen som skedde genom att alla dörrar öppnades och åskådaren fördes direkt in på parkett, tyckte jag vara ganska effektfullt. Det var också trevligt att se lite interiörbilder från den berömda salongen och foajé. Det närmast jag har varit La Scala är utanför den egentligt ganska oansenliga byggnaden i Milano.

Publikreaktionerna var utomordentligt tama ett tag trodde jag att föreställningen var bandad utan publik, nästan. Efter första pausen så utbröt de berömda buropen och de varade i flera minuter och återkom också efter andra akten. Det verkade dock som dirigenten var van och småningom kom han i gång med musiken.

Vad jag förstår så hade operaledningen i sista stund bytit ut den italienske tenoren som skulle sjunga Don Carlos mot amerikanen Stuart Neill. Det var nog anledningen till buropen, men de hördes åtminstone bara innan föreställningen skulle fortsätta efter paus. När Pavarotti tappade en halv ton under en föreställning hamnade salongen nästan i upprorsstämning. Åtminstonde de s.k. gandolieries.

Sångarinsatserna kan man sannerligen inte klaga på även om jag inte tidigare har hört så många av sångarna tidigare. Skall jag vara ärlig så tycker jag nog att Stuart Neill inte var lämplig för rollen som Don Carlos, men det var inget fel på hans sätt att sjunga, men hans kroppshydda lade nog vissa hinder i vägen vad det gäller agerandet.

Bäst på plan tyckte jag att Dolora Zajick, Dalibor Jenis och Ferruccio Furlanetto var, men det innebär inte att jag kan klaga på övriga solister. Tvärtom. Kören var också mycket imponerande, men det visste jag från innan. Inte minst från alla olika cdinspelningar som jag har samlat på mig under årens lopp.

För en gångs skulle tyckte jag också mycket om scenografin. Knepet med att låta barn spela vissa av karaktärerna som barn tyckte jag var mycket lyckat.

Om jag nu skall framföra några kritiska synpunkter och det skall jag så vill jag direkt konstatera att filmningen har gjorts på tråkigast möjliga sätt och utan några större variationer. Dessa föreställningar går på intet vis att jämföras med utsändningarna från Metropolitan.I jämförelse med utsändningar från Met så var den föreställningen totaldöd. Inga bilder på publiken annat än några sekunder, inga intervjuer och det enda som var bra där var de inledande bilderna på orkestern.

I övrigt tycker jag att det är konstigt att man tar 230 kronor för att få se en bandad upptagning, som dessutom är nästan sex månader gammal. Skall SF lyckas med denna satsning och det vill jag gärna så måste man nog sänka biljettpriset till hälften och också hitta bättre tillfällen än klockan 11:00 en söndag förmiddag.

Avslutningsvis tycker jag att SF borde inleda ett samarbete med Folkets Hus så att fler människor får möjlighet att se föreställningar både från La Scala, Metropolitan och på sikt även andra kända operascener.

Related posts

Kommentera