Don Pasquale. Donizetti och hans librettist Ruffini skapade av förlagan ett slags sällskapslek för fyra personer, där typiska buffasituationer (till exempel scenen med det fingerade äktenskapskontraktet som dikteras i reciterande tonfall) ständigt växlas om med djupt allvarliga, rent av realistiska scener. Men sällskapsleken är endast komisk på ytan och antar efter hand nästan grymt prosaiska drag, som också motsvaras av den differentierade gestaltningen av “lekdeltagarna”. Det går inte att tvivla på Norinas uppriktiga kärlek till Ernesto – men hon överraskar ändå gång på gång genom sin förvandlingsförmåga och handlingskraft när hon genom bedrägeri och lögner försöker uppnå sitt mål, att gifta sig med Ernesto.
Don Pasquale 1843 synopsis
KUNGLIGA OPERAN
AKT I.
Den rike, gamle ungkarlen Don Pasquale har beslutat att gifta sig och därmed göra sin brorson Ernesto arvlös. Detta är en hämnd för att Ernesto, som har vuxit upp som barn i Don Pasquales hus, har vägrat gifta sig med den förmögna kvinna som Don Pasquale har valt åt honom. Ernesto vill inte avstå från sin stora kärlek, den fattiga änkan Norina.
Doktor Malatesta föreslår sin vän Don Pasquale att gifta sig med Malatestas unga syster, Sofronia, som bor i ett kloster. Don Pasquale blir eld och lågor över förslaget. Men vad han inte vet är att alltihop är lögn och bedrägeri. I själva verket skall Norina utge sig för att vara Sofronia, ingå skenäktenskap med Don Pasquale, och genom att göra livet outhärdligt för honom, få den gamle att ta sitt förnuft tillfånga och låta de unga älskande få varandra.
AKT II.
Ernesto, som inte är invigd i Malatestas och Norinas plan, gör sig redo att lämna sitt barndomshem och Europa med krossat hjärta.
Malatesta dyker upp med sin falska syster Sofronia och en lika falsk notarie, för nu ska äktenskapskontraktet mellan Don Pasquale och ‘Sofronia’ skrivas under. Men mitt i ceremonin snubblar den olycklige Ernesto in för att en sista gång ta farväl av Don Pasquale. Chocken över att upptäcka att hans älskade Norina,håller på att gifta sig med hans farbror, övergår i förtjusning när doktor Malatesta förklarar för honom att allt bara är teater i syfte att lura gubben.
Och mycket riktigt, ‘Sofronia’ förvandlas i ett trollslag från blyg klosternovis till ett hår av hin. Ingenting passar henne i Don Pasquales hem. Hon vill ha nya möbler, betjänter, hästar, smycken. Och hon hånar öppet den gamle mannen för hans ålderdom och kärlekstörst.
AKT III.
Tjänstefolket i Don Pasquales hus bär in och ställer i ordning det nya hem som ´Sofronia`gett order om.De driver med herrskapsfolket. På kvällen gör sig ‘Sofronia’ vacker för att gå på teatern. Don Pasquale protesterar, men förgäves, och till sist ger hans unga fru honom en örfil som svar på tal.
Innan hon går tappar hon med avsikt en biljett där en hemlig älskare ber om ett möte i trädgården samma kväll. Don Pasquale är förkrossad, men doktor Malatesta lugnar honom med en ny plan: Tillsammans ska de gömma sig i trädgården, ertappa hustrun på bar gärning och sedan kan Don Pasquale göra sig av med henne.
Don Pasquale, full av ånger över sitt äktenskap, är nu beredd att låta Ernesto gifta sig med Norina, bara han själv blir kvitt ‘Sofronia’. I nattens dunkel spelar Ernesto rollen som hustruns hemlige älskare. När till sist hela komplotten avslöjas för Don Pasquale och han inser att han blivit lurad, tar han det med jämnmod. Han är lättad över att fortsätta sitt liv som ungkarl och låta brorsonens kärlekslycka segra.
ANNAN KÄLLA
AKT I
Ernesto ber sin farbror, den rike ungkarlen don Pasquale, om lov att gifta sig med den unga änkan Norina, men don Pasquale vägrar och hotar göra Ernesto arvlös. I samråd med doktor Malatesta beslutar sig Ernesto för att ge don Pasquale en minnesbeta.
Malatesta råder don Pasquale att själv skaffa sig en hustru och föreslår sin egen syster Sofronia, som han skildrar i de mest berömmande ordalag. Norina skall uppträda som denna uppdiktade syster och med sitt uppträdande få don Pasquale att intressera sig för äktenskap.
AKT II
Planen lyckas och en vän, förklädd till notarie, utfärdar ett äktenskapskontrakt, men i samma stund som kontraktet är undertecknat ändrar Sofronia karaktär. Hon visar sig vara en djävul som tyranniserar honom och skaffar honom den ena räkningen på halsen efter den andra.
AKT III
På kvällen vill Sofronia gå på teatern, och då don Pasquale försöker protestera får han en örfil. Innan hon går låtsas hon tappa en biljett där Ernesto har utbett sig ett möte samma kväll i trädgården. Tillsammans med Malatesta gömmer sig don Pasquale i trädgården för att ertappa sin hustru på bar gärning så att han kan göra sig kvitt henne. Han har nu kommit så långt i sin desperation att han är beredd att låta Ernesto gifta sig med Norina, bara han slipper ifrån Sofronia.
Efter diverse förvecklingar går det upp för honom att Norina och Sofronia är en och samma person och att han har blivit dragen vid näsan. Har tar storsint det hela med gott humör.
IN ENGLISH
- Time: Early 19th century
- Place: Rome
OVERTURE
The music is suggestive of a comic opera; bright and lively, it starts with plenty of percussion and brass instruments. After a while, the ambience changes to suggesting a party, and the overture ends with a finale.
Act 1
Scenes 1–3: A room in the home of Don Pasquale, at 9 o’clock
Ernesto has refused the woman that his uncle Don Pasquale had found for him, and as a result is to be disinherited. Ernesto declares his devotion to the young – but poor – widow Norina. In view of Ernesto’s determination, Don Pasquale decides to marry in old age to produce his own heir, and anxiously awaits the arrival of his physician, Dr. Malatesta, who is determined to teach Don Pasquale how foolish he is being, but has been pretending to search for a suitable bride.
Malatesta, confronted with Pasquale’s impatience, mutters that he is a buffoon, but proceeds to describe the attributes of the bride-to-be (Bella siccome un angelo – “Beautiful like an angel”). Honest, modest and sweet – when pressed, Malatesta reveals she is in fact his sister. Overcome with joy, Pasquale demands to meet her at once, and sends Malatesta to fetch her, before singing of the love that has gripped him (Ah, un foco insolito – “A sudden fire”).
Ernesto comes back and pleads with the Don to consult with his friend Malatesta – when he hears that Malatesta supposedly supports Pasquale, he is amazed at this apparent betrayal (Mi fa il destino mendico – “Fate has made a beggar of me”). Ernesto determines to elope and writes to tell Norina that all is lost.
Scenes 4–5: An apartment in the home of Norina
Norina sits alone, reading a book. She recites a passage, before laughing at the situation described and reflecting on her own temperament (So anch’io la virtù magica – “I too know your magical virtues”). She is in cahoots with Dr. Malatesta and impatiently waits for him to come and explain his plan at which he had only hinted. A servant delivers the letter from Ernesto, which she quickly reads and is instantly dismayed.
Malatesta arrives to explain the stratagem, but Norina cuts him off and hands him the letter, which he reads aloud: Ernesto has announced his intention to leave Rome, and Europe altogether. Malatesta reassures her, saying that he has adapted his plan: Norina shall play the part of Malatesta’s sister. Having arranged for his cousin to act as a notary, they will easily deceive the Don. Norina consents to play her part in the deception, and they discuss her strategies in a lively duet (Pronta son; purch’io non manchi – “I am ready; if I do not miss”).
Act 2
Act II finale, “Son tradito”, at the Liceu in 2015. Cast: Lorenzo Regazzo (Don Pasquale), Valentina Nafornita (Norina), Juan Francisco Gatell (Ernesto), Mariusz Kwiecien (Dottor Malatesta)