En turk i Italien koreografisk upplevelse 2016

En turk i Italien koreografisk operaupplevelse på Läckö En turk i Italien koreografisk operaupplevelse på Läckö
75 / 100

Det är nu inte första gången jag upplever denna relativt okända Rossini-opera. Dels såg jag den på Operaen i Köpenhamn och senare på ROH i London. Jag minns det som en skönsjungande uppsättning, men med handen på hjärtat en ganska intetsägande operaupplevelse. 

En turk i Italien koreografisk upplevelse 2016

Första akten tog mer än 90 minuter och det blev en föreställning inklusive paus på nästan tre och en halv timme. Det hade kanske varit njutbart och rent av roligt om föreställningen hade varat ett par timmar.

Carl Ackerfeldt

På Läckö hade regissören och koreografen Lars Betkhe gjort om historian inte minst genom att göra författaren/poeten till en av styckets huvudpersoner.  Här gestaltat med all önskvärd scenisk och vokal lyster av barytonen Carl Ackerfeldt.

Här visar Ackerfeldt hur allsidig han är som sångare och skådespelare. Det är en fantastisk prestation inte minst med tanke på att han är på scen hela föreställningen!

Det var en fin kväll på borggården och en del av förklaringen till att jag fick en än mer positiv operaupplevelse än första gången ligger säkert i att det sjöngs på svenska.  Det gör det ju också mycket trevligare inte minst på grund av att det är lättare att följa med i handlingen. Catarina Gnosspelius utmärkta översättning var här ett extra plus.

Lehna Edwall Velanders kostymer är rakt igenom fantastiska, men når en komisk höjdpunkt i den hejdlösa maskeradbalsscenen i andra akten där alla uppträder som varandra. Här är skådespelarna iklädda uppförstorade och uppblåsbara djurdräkter och det blir verkligen karneval av det hela, med idel förväxlingar och förvirringar.

Kören gör en mycket fin koreografiskt väl tajmad insats och på det vokala finns intet att anmärka. Här hörs flera av morgondagens röster vilket ju är en förutsättning för att några är cover för de ledande solisterna!

Kvällens dirigent, Simon Phipps gör tillsammans med orkestern en utmärkt insats och det hörs att han får ihop de små delarna som bildar en helhet av den rossinska musiken.

Sånginsatser

Teresia Bokor är lysande både sceniskt och med koloraturerna.  Annie Fredriksson som jag upplever för första gången är en mezzo som jag gärna vill höra mer av.

Den unge tenoren Wiktor Sundqvist går från klarhet till klarhet. Han besitter en komisk ådra som han skickligt förvaltar och så sjunger han tidvis som en äkta italiensk tenor.

Markus Schwartz gör som vanligt en scenisk och vokal gestaltning som heter duga och visar här ännu en gång att han inte bara sjunger Mozart väl utan det gäller också i Rossinis operavärld.

Bäst på plan anser jag att basen Nils Gustén var och han visar här att han inte bara besitter en utmärkt basstämma utan också att han behärskar den sceniska gestaltningen ypperligt. Här är tajmning ett nyckelord!

Det blev en riktig sångarfest där det unga sångargardet balanserades väl tillsammans och med varandra. Av en tämligen medioker  musikalisk och handling har det konstnärliga teamet med solister kör och orkester i spetsen fått i hop en charmant och helt underbar föreställning som är väl värd att upplevas på ort och ställe.

Om föreställningen

Borggården på Läckö slott.

Upphovspersoner

Musik: Gioachino Rossini|
Libetto: Felice Romani efter Caterino Mazzoli
Svensk text och översättning: Catarina Gnosspelius

Konstnärligt team

Dirigent: Simon Phipps
Regi, koreografi & scenbild: Lars Bethke
Regi- och produktionsassistent: Frida Engström
Kostymdesign, scenbild: Lena Edwall Velander
Mask & peruk: Therèsia Frisk
Ljusdesign: Ronald Salas

I rollerna

Poeten: Carl Ackerfeldt
Fiorilla: Teresia Bokor
Geronio: Markus Schwartz
Selim: Nils Gustén
Zaida: Annie Fredriksson
Narciso: Wiktor Sundqvist
William Davis Lind
Mattias Gunnari
Anders Rimpi
Martin Lissel
Oscar Quiding
Per Hedlund
David Berggren
Linnea Sjösvärd
Agnes Duvander

Läs mer