Ernani som operabio- ingen riktig succé

Ernani som operabio- ingen riktig succé

Ernani som operabio- ingen riktig succé

Ernani, opera

Musik: Giuseppe Verdi

Libretto: Francesco Maria Piave

Dirigent: Marco Amiliato

Regissör och scenografi: Pier Luigi Samaritani

Kostym: Peter Hall

Ljusdesig: Gil Wechsler

Föreställning på biograf Spegeln 26 februari 2012

Eftersom jag var på ett annat operabesök i går så såg jag ”Ernani” på repris sändningen på FHP biograf Spegeln i dag på eftermiddagen.

Det är inte en särskild välkänd opera och med undantag av ett konsertant framförande på Musikaliska i Stockholm häromåret, spelas den inte särskilt ofta åtminstone inte på våra breddgrader. Efter att ha upplevt dagens utsändning från Metropolitan Opera i New York så kan åtminstone undertecknad förstå orsaken till detta.

För även om operan innehåller ett pärlband av arior och ensembler så finns det åtminstone enligt mitt musiköra inte ett enda s.k. örhänge dvs en melodi som man minns och kan nynna på av och till. Ett exempel på en sådan aria är hertigens aria, från ”Rigoletto” dvs ”La donna é mobile, eller som den heter på svenska ”Ack som ett fjun så lätt”.Det är dock enkelt att höra att ”Ernani” är början på en flera av Verdis´kommande succéer till exempel ”Trubaduren”, ”Don Carlos” och kanske ”Simon Boccanegra”.

För mig representerar detta verk vad jag skulle vilja kalla för en kostymopera och med vacker sång dvs belcanto. Om jag bortser från första akten så finns det ingen, ting att klaga på vad det gäller det sångliga framförandet, men så ställde Metropolitan upp med ett sångarlag i absolut världsklass och där särskilt Angela Meade imponerade storligen. Det finns ingen anledning att klaga på de manliga insatserna och småningom ordnade det upp sig också för föreställningens tenor Marcello Giordani. I det här sammanhaget tål det kanske att påpeka att det egentligen var tänkt att Salvatore Licitra skulle sjönga Ernani´s parti, men han omkom ju i trafikolycka på Sicilien i augusti månad förra året.

Det stora problemet med ”Ernani” är att det saknas en förståelig handling och det sägs att Verdi skrev verket som ett inlägg i kampen mot det österrikiska herraväldet över Norditalien, som just vid denna tid väckte skarpa protester bland italienarna, och detta är ju inte helt enkelt att varken ta till sig eller se det aktuella idag. Även om detta var ett vanligt sätt att kritisera den aktuella politiska dagssituationen, att förlägga handlingen till en historisk tid. som såväl Verdi som andra kompositörer använde sig av.

I dag är nästan alla operaverk föremål för någon sorts uppdatering till exempel genom att förlägga den ursprungliga handlingen i modern eller vår tid och det har jag ofta framfört mina synpunkter och uppfattningar på vilket jag också kommer att fortsätta med. Men ”Ernani” är ju ett verk som säkert skulle må bra av att förläggas i en mer modern tid för att på så sätt göra verket mer begriplig. Enligt uppgifter, som jag tyvärr inte har lyckats få bekräftade, skulle Folkoperan i Stockholm ha gjort en moderniserad version av ”Ernani” i början av 1980-talet.

Ju längre in i föreställningen desto mer glänste sångarna och här får jag nog konstatera att Dmitri Hvorostovsky tog hem en ren promenadseger, men jag är också starkt förtjust i Feruccio Furlanetto, men även Marcllo Giordani lyckades bättre och bättre ju längre in i föreställningen som vi kom.

Dagens stora hjältar är egentligen operakören som gjorde en av de allra bästa insatserna som jag har upplevt, men också orkestern under ledning av dirigenten Marco Amiliato gjorde en helt outstanding insats. Deras insatser bidrar i hög grad till det utmärkta resultatet, men självklart tillsammans med solisterna och där Angela Meade och Dmitir Hvorostovsky svarade för magnifika insatser.

Medverkande

Elvira- Angela Meade

Ernani: Marcello Giordani

Don Carlo: Dmitri Hvorostovsky

de Silva: Ferriccio Furlanetto

Related posts

Kommentera