Faust från Metropolitan till FHP

Faust från Metropolitan till FHP
Jonas Kaufmann Foto: Nick Heavican, Metropolitan Opera

Faust från Metropolitan till FHP

Faust årets sista utsändning från Metropolitan Opera blev en fin operaupplevelse

Faust opera av Charles Gounod

Biograf Spegeln, Folkets Hus/Parkers digitala biografkedja

I reklamen under pauserna i utsändningarna från Metropolitan Opera´s utsändningar brukar de som introducerar kvällens föreställning framhålla att operahusets biljettintäkter bara täcker husets halva produktionskostnader för en uppsättning och det betyder att vi som deras föreställningar skall vara med och skänka den andra halvan. Detta kan då göras genom att vi donerar en summa pengar till verksamheten men vi kan också stödja verksamheten på annat sätt till exempel genom att bli s k National Member.

Ett sådant medlemskap kostar c:a 100$ och för detta får du ett antal medlemsförmåner som egentligen innebär att du måste bo i New York eller åtminstone göra regelbundna resor dit under säsongen. Den viktigaste förmånen är kanske att du genom ditt medlemskap får sex nummer av deras egen tidning Opera News, som i huvudsak innehåller reportage inför kommande föreställningar, vilket jag anser är rätt bra.

Personligen upplever jag detta tiggeri som oerhört irriterande, särskilt som det ju i huvudsak riktar sig till den amerikanska publiken som ju har möjlighet att dra det skänkta beloppet på sin deklaration, vilket publiken världen runt saknar möjlighet till. Dessutom är det irriterande att alltid få höra som argument att utan publikens stöd kan det inte bli några utsändningar och till detta brukar jag konstatera att om det inte blir några utsändningar så skulle jag inte heller sitta i biosalongen.

Med tanke på att operahuset alltid tycks behöva mer pengar för att kunna bedriva sin verksamhet så känns det lite märkligt att man satsar så mycket pengar på sina uppsättningar och nu tänker jag särskilt på gårdagens överföring av Gounod´s ”Faust”. För visst är det väl så att man inte behöver slå till så stort som man gjorde i gårdagens utsändning. Jag tänker särskilt på masscenerna framförallt i de två första akterna. Däremot anser jag att det är självklart att man alltid rekryterar och besätter de olika rollerna med bästa möjliga sångare som för tillfället är tillgängliga, Och det upplever jag faktiskt att de alltid lyckas med.

I går kväll upplevde jag årets sista utsändning från Metropolitan Opera på biograf Spegeln. Det var Charles Gounods ”Faust” med Mariana Poplavska, Jonas Kaufmann och René Pape i de ledande rollerna, men också med Russel Braun som Valentin och Michéle Losièr som Siebel. Tillsammans med Metropolitans Orkester och operakör under ledning av den kanadensiske dirigenten Yannick Nézet-Seguin.

Faust handlar om den åldrande doktorn som är trött på livet och t o m funderar på att ta livet av sig, men som träffar avtal med djävulen som går ut på att han skall få sin ungdomstid tillbaka och i gengäld skall han senare stå till djävulens förfogande. Faust är dock lite tveksam inför avtalet, men då djävulen lovar att han skall få den unga och vackra Marguerite ger han med sig och skriver på avtalet. Faust både inleder och avslutar sin kärleksaffär med Marguerite, som föder deras gemensamma barn som Marguerite dödar och hennes straff blir att hon döms till döden men blir vansinnig på kuppen, men till slutet behåller hon sin kärlek till Faust som försöker att göra allting bra igen, men då är det försent.

Det var inte helt oväntat en uppdaterad version med handlingen förlagd till tiden mellan första och andra världskriget. För regin svarade Des McAnuff och för scenografin svarade Robert Brill. Normalt gillar jag inte alla dessa uppdateringar och ärligt talat förstår jag inte varför inte regissörerna kan läsa partitur och scenanvisningar utan till varje pris måste in och röra i kompositörens och librettistens ursprungliga tanke med uppsättningen, men det är i och för sig en annan historia, som jag gärna återkommer till i ett annat inlägg.

Nu störde jag mig inte så mycket på uppdateringen utan försökte att njuta av sången framförallt. I går hade biografen en del irriterande störningar och värst var att den normalt förekommande engelska översättningen var utbytt till ryska de två första akterna. Det var mycket irriterande och speciellt besvärligt är det på grund av sångarna sjöng på franska och då behöver åtminstone jag ha stöd av den engelska texten.

Efter paus var dock detta problem åtgärdat, men det återkom hela kvällen små korta avbrott, men det får väl skyllas på väderleksförhållandena och över dem kan ju varken du eller jag råda.

De två första akterna gillade jag inte särskilt mycket, men som tur blev det mycket bättre fr o m tredje akten och sedan höll föreställningen genomgående en mycket hög kvalitetsnivå där i praktiken alla sju sångarna gjorde mycket bra ifrån sig och bäst utan tvekan var de tre huvudrollsinnehavarna i särklass de bästa, men jag var också mycket imponerad av Russel Brauns insatser som Valentin och då inte bara i hans huvudnummer Valentins bön. Michèle Losièr som Siebel var en glad överraskning vilket också hon som sjöng Marthes parti.

Den största invändningen mot uppsättningen ligger i att man inte lyckades att visa förvandlingen mellan den gamle Faust och den unge Faust. Dessutom gillade jag inte att man använde sig av videografiken på det sätt som man gjorde. Massscenerna i de första akterna kändes också helt onödiga och deras enda syfte tycktes vara att visa att Metropolitan Opera, minsann inte saknar resurser! Den enda förmildrande omständigheten var att kören fick visa sin stora bredd och det visste ju de flesta av oss redan om.

Det hade blivit en helt perfekt operaupplevelse om Metropolitan Opera hade använt sig av Stewart Laings inledning av operan på Malmö Opera för några år och Folkoperans uppsättning också för några år sedan.

I rollerna:
Marina Poplavskaya – Marguerite
Michèle Losier – Siébel
Jonas Kaufmann – Faust
Russell Braun – Valentin
René Pape – Mefistofeles

Produktionsteam

Dirigent: Yannick Nézet-Séguin
Producent: Des McAnuff
Scenografi: Robert Brill
Kostym: Paul Tazewell
Ljussättning: Peter Mumford
Videodesigner: Dustin O’Neill
Koreografi: Kelly Devine

 
Foto: Nick Heavican/ Metropolitan Opera

Related posts

Kommentera