Fidelio i DDR med operagruppen Kamraterna

Fidelio i DDR med operagruppen Kamraterna
appladtackfidelio
Fidelio i DDR med operagruppen Kamraterna – applådtack

 

Fidelio i DDR med operagruppen Kamraterna

Fidelio  på Årsta Teater Premiär: 28.6.2014  Musik: Ludwig van Beethoven Libretto: Joseph Ferdinand von Sonnleithner Georg Friedrich Treitschke Stephan von Breunig. Översättning: Folke Abenius med bearbetning och nya dialoger Dan Turdén.

Andra föreställningen av opera i sommaren blev Kamraternas uppsättning av Ludwig van Beethoven´s enda opera Fidelio. I år är det dessutom 200 år sedan operan hade premiär i Wien och gjorde dunder fiasko. Det fordrades mycket tonsättaremöda innan verket blev till en framgång. Fidelio i Kamraternas version blev direkt en succé och till detta medverkade en intelligent text, som nyss avlidne Folke Abenius svarade för men förstärkt av ordförande tillika regissören Dan Turdén. I ärlighetens namn föredrar att det sjungs på originalspråk så kändes det denna gång helt normalt och bra med att ensemblem sjöng på svenska.

Årets uppsättning är på ett plan en hyllning till livet eller rättare sagt en hyllning till kvinnor som kämpar trots alla svårigheter Leonore kämpar för att rädda sin Florestan och Sara Widéen som dog för några veckor sedan i malignt melanom och som trots sin vetskap om att slutet var oundgängligt och nära, ändå fortsatta att göra det hon tyckte bäst om nämligen att sjunga. Det sista året i livet medverkade hon i två uppsättningar på Kungliga Operan nämligen som Pamina i Trollflöjten och Zerlina i Don Giovanni. Fidelio kallas ju också för en räddningsopera och Leonore förklädd till Fidelio lyckades i sista scenen rädda sin älskade Florestan. För Sara gick det inte lika bra, men precis som kamrat ordförande i Kamraterna Dan Turdén uttrycker jag en förhoppning att Sara får sjunga mycket oavsett var hon är.

Årets uppsättning var förstärkt med en kvartett med piano eller heter det en kvintett? Hur som helst var det en skillnad mot vad som är brukligt vid Kamraternas uppsättningar. Musiken var arrangerad av Anna Christensson som också spelade på pianot, men det lät mycket bra om orkestern i sin helhet.

Fidelio är ju inte ett verk som förekommer särskilt ofta på repertoaren, men jag minns ändå uppsättningen på GöteborgsOperan för ett tiotal år sedan, men i kungliga huvudstaden lär den inte ha getts de senaste fyrtio åren.

I går presenterades en förkortad version och där handlingen hade förflyttats till DDR:s sammanbrott 1989. Det vill jag beteckna som ett genidrag eftersom det gjorde att den ursprungliga handlingen plötsligt blev brännande aktuell och det sägs ju vara nödvändigt och viktigt för att opera inte skall betraktas som en mossig utan alldeles relevant. Är osäker på om jag delar inställningen att opera skulle vara mossig bara för att musiken och handlingen tilldrar sig för några århundraden sedan, men i vilket fall som helst visade Kamraterna att deras ambition att göra viktig, innehållande och underhållande lyckades väl.

I föreställningen medverkade sju sångare varav en, Anton Ljungqvist var med på länk, vilket säkert motiverades för att hålla kostnaderna nere. Solisterna i övrigt svarade för mycket bra insatser och egentligen känns det inte riktigt rätt att särskilt framhålla någon speciell insats.

Om jag nu ändå skulle få lov att göra detta så vill jag förutom Natalie Hernborgs insats som Leonore/Fidelio särskilt framhålla Rocco som gestaltades av Anders Nyström till vardags bas i Kungliga Operans kör och Florestan som gestaltades av tenoren Daniel Ralphsson. Praktfulla och mycket realistiska prestationer och i första fallet full fart framåt och med all nödvändig energi och pondus. Florestan med all önskvärd lidande kraft och svärta.

Även övriga sångare gjorde en mycket fin insats och det var ju lite ovanligt att få uppleva Linus Flogell i rollen som den grymme och sadistiske Pizarro och Elsa Ridderstedt och Jens Palmqvist och Anton Ljungvist vill jag gärna uppleva mer av i framtiden.

Till sist några uppskattande ord om kamrat ordförande tillika regissören Dan Turdén och då får det bli att jag snart nog förstår en del av dina tankar bakom dina uppsättningar, men också att jag gillar vad jag upplever.

Slutscenen visar ju att livet går vidare det bara byts roller och så gäller det att fort som fan förstöra alla dokument som kan visa hur det egentligen förhöll sig, när man tjänade partiet fast det kallades för att tjäna folket.

Läs mer om föreställningen på Kamraternas hemsida

 

Recensioner

Lars Sjöberg i Expressen

Bo Löfvendahl i SvD

Claes Wahlin i Aftonbladet

Ring Award about Fidelio

Produktionsteam

Regi: Dan Turdén

Musikalisk ledning: Anna Christensen

Scenografi: Nina Fransson

Kostym: Nina Fransson och Evalena Hedin

Mask: Isa Maxe

I rollerna

Leonore: Natalie Hernborg

Florestan: Daniel Ralphsson

Rocco: Anders Nyström

Marzelline: Elsa Ridderstedt

Pizarro: Linus Flogell

Jacquino: Jens Palmqvist

Fernando: Anders Ljungqvist

Related posts

Kommentera