Figaros bröllop NorrlandsOperan 2015

Figaros bröllop 1786 synopsis från flera scener Figaros bröllop premiär på NorrlandsOperan
75 / 100

Figaros bröllop på NorrlandsOperan är den femte uppsättningen jag upplever på ett halvår och nu börjar jag nog bli ganska nöjd med Mozart´s musik och speciellt Figaros bröllop.

Figaros bröllop NorrlandsOperan 2015

Figaros bröllop är ju en musikalisk förväxlingskomedi och handlingen kretsar i stort kring den kärlekstörstige greven, här kallad A och omgivningens försök att förhindra hans kärleksäventyr först och främst hans påstådda rätt till första natten med Susanna som skall gifta sig med sin Figaro. Båda två tillhör grevens hushåll och därför anses herr A ha denna rätt.

Linda Mallik och det konstnärliga teamet har förlagt handlingen långt in i framtiden närmare bestämt år 2068 och sin idé och tankar förklarar hon så här i en intervju med den lokal-TV:

Mozart skrev musiken till operan 1786, men på Norrlandsoperan utspelas allt under en dag året 2068. Regissören Linda Mallik ville hitta en tid som var relevant för de maktförhållanden som fanns på 1700-talet.

Dagens samhälle är inte där ännu, så Linda Mallik tittade framåt.Då tänkte jag dystopiskt. Om det fortsätter som det ser ut idag, med alltfler extrema partier och klimathotet, då har vi hamnat i en siutuation där människor som har privilegier kan missbruka dem. Det enda sättet att komma ur en sådan situation är en sorts listighet, säger regissören Linda Mallik.

 

I programbladet skriver  regissören att Figaros bröllop är ett verk om makt och beroende. Och om hur första steget mot oberoende är att genomskåda maktens orimliga och löjliga krav. Hon fortsätter med att konstatera att hennes utgångspunkter har varit Beaumarchais inblandning i den amerikanska revolutionen – som hemligt sändebud för den franske kungen stödde han  rebellerna mot den engelske kungen

Detta är vad Figaros bröllop handlar om: utmaningen mot ärvd politisk makt, att styret ska vila på de styrdas medgivande. Eller uttryckt med andra ord det som vi kallar för demokrati.

Det är  intressanta utgångspunkter, men jag är mer tveksam till om det konstnärliga teamet kan sägas ha lyckats med sitt syfte. Bortsett från den något annorlunda öppningscenen, med Herr A sittande helnäck i ett badkar, så upplever jag det som en traditionell om än inte överlastad uppsättning. Det är på samma gång enkelt och  en genialisk lösning där handlingen utspelar sig på  scenen byter sida mellan akterna.

Föreställningen sjöngs på svenska och i en som jag uppfattar det annorlunda språkform och där vardags svenska får brett utrymme och inget fel i det, men jag hade nog uppskattat föreställningen än mer om den hade sjungits på originalspråket.

Det sjöngs överlag mycket bra, men personligen gillade jag inte Cherubinos sångliga framförande, men det handlar ju förstås om tycke och smak.Sceniskt svarade hon för en gedigen och fullgod insats.

Föreställningens stora och mycket positiva intryck svarade den unge tenoren Wiktor Sundqvist för i partierna som Don Basilio och Don Curtis.

En annan fin insats svarade Daniella Savelin för som Barbarina särskilt när hon sjöng från parkettens ena sida.

Det är i huvudsak unga sångare i sångarlaget, men några lite äldre och rutinerade sångare finns också med och då tänker jag särskilt på Susanna Levonens eleganta Marcellina, men också Lars Arvidson´s  Don Bartolo och Mikael Axelsson´s Antonio- trädgårdsmästaren.

Sångligt och sceniskt är det det närmaste succé man kan komma när det gäller huvudpersonernas framförande även om jag upplevde första akten som lite oinspirerad och tråkig. Den annars utmärkte dirigenten, Tobias Ringborg, lät det låta för starkt i orkesterklangen, vilket fick till konsekvens att jag ibland inte kunde uppfatta sångarna.

I andra akten vände föreställningen och det har kanske att göra med den musikaliska inramningen? Oavsett orsaken så lyfte föreställningen till nivåer som den borde ha haft från början, men när detta är konstaterat måste man kanske tänka på att det var premiär och allting ordnar säkert upp sig vid kommande föreställningar av Den galna dagen.

Det är inte helt lätt att utse vem som var bäst på plan, men det är ju inte heller helt nödvändigt. Mitt helhetsintryck blir nog att bland damerna så imponerade Kristina Hansson, som grevinnan, mest, men Mariann Fjeld- Solberg gick inte av för hackor och hon har kommit långt sedan jag upplevde henne för första gången, som Frasquita i Carmen, på Operan 2012.

Det blir dött lopp mellan de återstående herrarna som ju såväl sceniskt som sångligt inte lämnar mycket i övrigt att önska sig möjligen med en liten övervikt sceniskt för Carl Ackerfeldts greve Almaviva och en liten sånglig övervikt för Linus Börjessons Figaro. Det handlar dock om pyttesmå skillnader som naturligtvis är mina högst subjektiva upplevelser.

Sammanvägt var det som vanligt en fin uppsättning som NorrlandsOperan presenterade och det är säkert en uppsättning som kommer att vinna i längden om än inte med handlingen förlagd i framtiden, men det kan vi ju bortse från och istället njuta av de sångliga prestationerna.

Om föreställningen

Premiär på NorrlandsOperan i Umeå 26.2.2015.

Upphovspersoner

Musik: W A Mozart|Libretto: Lorenzo da Ponte efter efter Beaumarchais pjäs La folle journée ou Le mariage de Figaro (1781)

Kreativt team

Dirigent:Tobias Ringborg
Dirigent under turné: Benjamin Bayl
Regi: Linda Mallik
Kostymdesigner: Anna Ardelius
Scenograf: Peder Freiij
Ljusdesigner: Kevin Wyn-Jones
Maskdesigner: Sofia Ranow
Videoproduktion: Lampray Martin Gärdemalm, Linus Andersson , Amanda Björk

Medverkande

Carl Ackerfeldt : Greve Almaviva
Kristina Hansson : Grevinnan Almaviva
Mariann Fjeld-Solberg: Susanna
Linus Börjesson: Figaro
Annie Fredriksson: Cherubino
Susanna Levonen: Marcellina
Lars Arvidson: Don Bartolo
Wiktor Sundqvist: Basilio/Don Curzio
Daniella Savelin: Barbarina
Mikael Axelsson: Antonio
NorrlandsOperans Symfoniorkester

Mer att läsa