Finlands Nationalopera – Helsingfors

helsingfors
Finlands Nationalopera Helsingfors

Finlands Nationalopera Helsingfors

Det första försöket att bilda ett operasällskap i Finland gjordes 1873, med Finska Operan, men den verkade endast i sex år. Därefter spelade man på olika scener fram till 1911, då Aino Achté och Edward Fazer bildade en ny ensemble som 1914 ombildades till ett aktiebolag med namnet Finska Operan. det var denna ensemble som 1919 tog den 40 år gamla Alexanderteatern i besittning och 1955 ändrade man namn till Finlands Nationalopera.

Fazer var operachef fram till 1938 då han efterträddes av Aino Ackté. Hon i sin tur överlämnade inom kort befattningen till Oiva Soini (1939-52). Av senare operachefer kan nämnas dirigenten Leif Segerstam och sångaren Jorma Hynninen. Walton Grönroos har varit operachef några år på 1990-talet. Ulf Söderholm var chefdirigent 1973-93 och efterträddes av Miquel Gomez Martinez. Det nybyggda operahuset vid Tölöviken med 1385 platser invigdes den 30 november 1993 med Sallinens Kullervo.

Wikipedia

Finlands nationalopera vid Tölöviken i Helsingfors är Finlands ledande operahus.

På Finlands nationalopera sätts upp operor och baletter och anordnas konserter. Det finns också utställningsutrymmen i foajén. Varje år strävar operan att uruppföra minst en finländsk opera. Nationaloperan har en orkester med 112 musiker och en kör med 60 medlemmar. Av operasolisterna är 30 fastanställda. Baletten har 90 dansare. Operans överkapellmästare sedan år 2006 är Mikko Franck.

Historik

Regelbundna operaföreställningar inleddes i Finland år 1873, när Finska teaterns sångavdelning grundades under namnet Finska operan. Före det hade utländska operasällskap och amatörer turnerat i Finland. Den första operan som visades i Finland var antagligen Barberaren i Sevilla år 1849. Finska operan i dess första form fungerade till år 1879, då finansiella problem tvingade den att sluta.

Följande gång regelbunden operaverksamhet började i Finland var år 1910, då Inhemska operan grundades. Namnet byttes igen till Finska operan år 1914 och Finlands nationalopera år 1956. Det nuvarande operahuset vid Tölöviken blev klart år 1993. Byggnaden har planerats av Eero Hyvämäki, Jukka Karhunen och Risto Parkkinen. Den har en stor scen med plats för 1350 åskådare och en mindre scen med 300-500 platser. Innan den nya byggnaden färdigställdes, arbetade operan i ett gammalt teaterhus vid Bulevarden, där Alexandersteatern finns i dag.

Nationalbaletten

Finlands Nationalbalett har sina rötter i den dansensemble som på initiativ av musikern Edward Fazer grundades 1921 vid dåvarande Finska operan. Dess förste balettmästare, som fick bygga upp verksamheten från grunden, var George Gé, och man lyckades efterhand med mycket möda, knappa resurser och flera dansare, likt Gé, från Ryssland. Man dansade inledningsvis Svansjön 1922, följd av ännu några ryska klassiker. 1931 presenterade man den första finska helaftonsbaletten, Gés Den blå pärlan med musik av Erkki Melartin. 1930-talets ekonomiska depression drabbade operan hårt, och Gé med flera lämnade baletten, vilken dock överlevde genom krig och kriser, och 1956 omvandlades den till nuvarande Finlands Nationalbalett med den återkomne George Gé som dess förste balettchef till sin död 1962. Det väckte internationell uppmärksamhet, då han under kalla kriget arrangerade ett balettfestspel med dansare från både Sovjetunionen och USA i samverkan.

Nationalbaletten har under åren gjort ett stort antal internationella turnéer och gästspel runt om i Europa, Nord- och Sydamerika, Ryssland och Kina med flera länder. Man har också samarbetat internationellt; Birgit Cullberg och Cullbergbaletten var av betydelse för den modernare dansformens utveckling från 1970-80-talen och publikintresset för baletten har alltmer vuxit med åren. Några av ensemblens betydelsefulla originalbaletter är Saga (1931), Scaramouche (1935), En försvunnens dagbok (1975), Sju bröder (1980), Vargbruden (1981). Nuvarande balettchef är dansken Kenneth Greve.

Ekonomi

Cirka 80 procent av Nationaloperans utgifter betalas av allmänna skattemedel. Operan har också företagssponsorer, men ledningen vill öka antalet sponsorer betydligt. Nationaloperan strävar efter att göra ett klart positivt ekonomiskt resultat för att ha råd att ta artistiska risker. Annars kan operan endast producera säkra publikframgångar. Varje biljett understöds med samhälleliga medel för 140 euro, vilket betyder att en operabiljett skulle kosta 240 euro utan stöd. Huvudstadsregionens kommuner är stora finansiärer och de har fyra platser i operans styrelse.

Wikipedia 

Related posts

Kommentera