Flygande holländaren: Det är som bekant Wagner-Jubileum i år och det firas på olika håll i världen kanske främst på operahusen, men det kan också gälla Helsingborgs stadsteater som i slutet av januari hade premiär på Flygande holländare på Lillan i andra hörnet av Helsingborgs stadsteater.

Flygande holländaren – Hbg:s stadsteater 2013

Flygande holländaren  som är regisserad av som det heter av Sveriges performancedrottning Charlotte Engelkes  är en parafras på Richard Wagners ”Den flygande holländaren” eller rättare sagt en fri fantasi som i huvudsak bygger på det förmodade lidandet och längtan som operans huvudpersoner antas lida respektive längta till.

Pjäsen är skriven av Charlotte Engelkes och ensemblen och det tycker jag märks tydligt och detta är inte skrivet som något direkt negativt. Kopplingen mellan andra dagsaktuella händelser av såväl lokal som mer nationellt kan upplevas som roande, men ändå inte.

En viktig utgångspunkt för pjäsen åtminstone vad det gäller den långa första akten är ensemblens försök att redogöra för helsingborgarens syn på lidande och längtan . Detta har åstadkommits genom intervjuer som ensemblen har gjort genom att ”tura” mellan Helsingborg och Helsingör.

Redan när man kommer in i foajén på Lillan ser man alla dessa A-4 papper hängande i taket och där man kan läsa helsingborgarnas tankar om pjäsens ledande tankar.

Det var ju en delvis en annan upplevelse än som jag får vid mina besök i ett operahus, men det är ju aldrig fel att uppleva andra saker än det vanliga. Det var dock mycket som jag ställde mig frågande inför och detta gällde framförallt första akten, men också delar av andra akten och då särskilt i slutet..

Helt klart lyfte föreställningen i andra akten och det beror inte bara på de musikaliska inslagen  och blandningen av dessa. Det var själva förändringen av scenbilden och just kombinationen av musiken som berörde mig mest.

I ärlighetens namn är det fortfarande på det viset att jag har en hel del frågetecken kvar kring mina intryck och detta beror säkerligen delvis på att jag tyvärr är en relativt ovan teaterbesökare. Samtidigt kan det ju inte vara fel att erkänna att det är mycket som jag inte förstod varken idé eller tankar bakom.

Slutomdömet blir i alla fall positivt och detta beror i huvudsak på en stark andra akt med utmärkta skådespelareinsatser, men också en alldeles utmärkt scenografisk intressant lösning.

Om du har tid och möjlighet rekommenderar jag dig ett besök på Helsingborgs stadsteaters Lillan då det återstår ytterligare några föreställningar. Sista föreställningen ges den 2 mars.

Om föreställningen

Flygande holländare, en modern fantasi av Charlotte Engelkes med ensemble
Helsingborgs stadsteater – Lillan| Sett föreställningen den 21 februari 2013

Produktionsteam

Regi och idé: Charlotte Engelkes
Text: Charlotte Engelkes, Karen-Maria Bille och ensemblen
Scenografi och ljus: Karl Svensson
Kostym: Anna Ardelius
Musik: Willi Bopp
Dramaturgi: Karen- Maria Bille

Ensemble

Bo G Andersson, Ester Claesson, Dan Kandell, Annika Kofoed, Robert Olofsson, Josef Palm och Hemrietta Wallberg

Mer att läsa

• Björn Gunnarsson i hd
• Malena Forsare i Sydsvenskan
• Barbro Westling i Aftonbladet
• Bo Löfvendahl i SvD
• David Richter i Kulturnytt
• Björn Gunnarsson i Nummer.se
• Om Anna Ardelius

Teater