Giuseppe Verdi italiensk kompositör

Giuseppe Verdi italiensk kompositör 1813-1901

Giuseppe Verdi italiensk kompositör

1813-1901

Redan som nioåring kallades Verdi för ”il maestrino de Roncole” och fick vid sidan av sin vanliga skolgång också undervisning i kontrapunkt och komposition. 1831 flyttade han in hos sin mecenat Antonio Barezzi, som hade åtagit sig att finansiera hans vidare musikutbildning, men konservatoriet i Milano vägrade anta honom och i stället blev han privatelev hos kompositören Vincenzo Lavigna. Från 1836 var han maestro di musica i Busseto där han hade ansvaret för ortens konserter, och samtidigt började han arbeta på sin första opera. Han hoppades att den skulle uppföras i Parma, men så blev det inte och han begav sig till Milano. Där blev Oberto en sådan succé att Ricordi köpte rättigheterna, och La Scala beställde ytterligare två operor. Den första Un giorno di regno (1840), gjorde fiasko, något Verdi aldrig förlät La Scala, medan den andra, Nebuknessar (Nabucco) (1842), blev en triumf som gjorde Verdi till nationalhjälte. Året därpå ville han upprepa succén i samarbete med Nebukadnessars librettist Solera. Det gällde I lombardi (1843), och det patriotiska ämnet slog an än en gång. Även Verdis nästa opera, Ernani (1844), som också skrevs för Teatro La Fenice i Venedig, tolkades som ett inlägg i kampen mot det österrikiska herraväldet över Norditalien, som just vid denna tid väckte skarpa protester bland italienarna, men samtidigt var den inledningen till en otroligt produktiv period i Verdis liv, som han själv kallade ”sin tid på galärerna”.

På nio år skrev han nämligen 14 operor beställda av operahusen i åtta olika städer:I due Foscari (Rom 1844) Giovanna d´arco (Milano 1845),Alzira (Neapel 1845),Attila(Venedig 1846), Macbeth (Florens 1847),I masnadieri (London 1847), Gerusalemme (Paris 1847),som var en bearbetning av I lombardi,Il corsaro (Trieste 1848),La battaglia di Legnano(Rom 1849),Luisa Miller (Neapel 1849), Stiffelio (Trieste 1850), Rigoletto (Venedig 1851),Trubaduren (Il trovatore) (Rom 1843),och La Traviata (Vendig 1853). Efter fiaskot med med La Traviata for Verdi till Paris, där han redan varit flera gånger och hade förhandlat med operaledningen om en grand opéra för säsongen 18555 med anledning av världsutställningen. Libretton blev Scribes Le duc d´Albe, som denne hade skrivit för Donizettis räkning, men i Verdis händer blev den till Sicilianska aftonsången (I vespri Siciliani)(1855).

Efter två år i Paris återvände han till Italien där premiären på Simon Boccanegra (1857) gavs på La Fenice i Venedig. Den blev en besvikelse, liksom den reviderade Stiffelio som under titeln Aroldo (1857) blev kyligt mottagen i Rimini. Verdi kunde emellertid glädja sig åt att han 1857 äntligen fick slå sig ned någorlunda permanent på sitt lantställe Sant´Agata, som han hade köpt redan 1848 men bara haft tillfälle att bo i då och då på grund av sina många resor.

Året 1858 medförde en ny besvikelse såtillvida att hans nya opera, Maskeradbalen (Un ballo in maschera) som han hade skrivit för Neapels räkning stötte på problem med censuren. Som underlag hade Verdi använt Scribes libretto till Aubers Gustave III (1833) om mordet på Gustav III, men av politiska skäl ansåg censuren att man inte kunde visa ett kungamord på scenen. Myndigheterna var fortfarande inte nöjda ens sedan Verdi hade gått med på att förlägga handlingen till medeltiden, varpå han drog tillbaka operan och i stället överlät den till Rom, där handlingen utspelades i 1600-talets Boston vid uruppförandet 1859.

Verdi kände sig kränkt över att behöva arbeta under sådana förhållanden och drog sig tillbaka till Sant ´Agata, men 1861 övertalade konseljpresidenten Cavour honom att inträda i det nybildade italienska parlamentet. Samma år fick han också en operabeställning från S:t Petersburg och började arbeta på Ödets makt (La forza del destino), som sattes upp på Marinskijteatern 1862. Även de följande beställningarna kom från utlandet.1865-67 arbetade han på Don Carlos för Parisoperan och 1869-71 på Aida för operan i Cairo.

Verdi var nu 58 år och hade tänkt sluta skriva operor, men 1879 lyckades Giulio Ricordi väcka hans intresse för Shakespeares Otello på vilken Arrigo Boito skulle utarbeta ett libretto, och idén tycks ta ha tagit form 1880. Året därpå använde han emellertid till att revidera Simon Boccanegra (1881) och Don Carlos (1884), men så fort premiären på den nya versionen av Don Carlos var överstånden satte Verdi på allvar igång med Otello, som det tog honom tre år att färdigställa. Vid premiären på La Scala 1887 stod det klart att Verdi hade nått en ny höjdpunkt i sitt konstnärliga skapande. Två år därpå skickade Boito honom ett utkast till ännu en Shakespeareopera, denna gång byggd på Muntrafruarna i Windsor och Henrik IV, som tillsammans bildade underlaget till Falstaff. Verdi blev en entusiastisk och trots hans höga ålder var operan färdig att uppföras på La Scala i februari 1893. Boito var inte sen att föreslå en tredje Shakespeareopera, på Antonius och Kleopatra, men nu var det omöjligt att övertala Verdi. Falstaff blev hans sista opera.

Hans operor

Verk Svensk titel Premiär
Oberto Oberto 1839
Un giorno Konung för en dag 1840
Nabucco Nebukadnessar 1842
I lombardi Lombarderna 1843
Ernani Ernani 1844
I due Foscari De båda Foscari 1844
Giovanni d´Arco Jeanne d´Arc 1845
Alzira Alzira 1845
Attila Attila 1846
Macbeth Macbeth 1847
I masnadieri Rövarbandet 1848
Il corsaro Korsaren 1848
La battaglia di Legnano Slaget vid Legnano 1849
Luisa Miller Luisa Miller 1849
Stiffelio Stiffelio 1850-1857
Rigoletto Rigoletto 1851
Il Trovatore Trubaduren 1853
La Traviata Den vilseförda 1853
I vespri Siciliani Den sicilianska aftonsången 1855
Simon Boccanegra Simon Boccanegra 1857-1880
Un ballo in maschera Maskeradbalen 1859
La forza del destino Ödets makt 1862
Don Carlos Don Carlos 1871
Aida Aida 1871
Otello Otello 1887
Falstaff Falstaff 1893

Läs mer
Wikipedia om Giuseppe Verdi

Wikipedia about Giuseppe Verdi

OperaGlass about Giuseppe Verdi (In English)

Sammanställt av Mogens H Andersson

Related posts

Kommentera