Hoffmanns äventyr på Malmö Opera

Hoffmanns äventyr på Malmö Opera
Hoffmanns äventyr på Malmö Opera

 

Hoffmanns äventyr på Malmö Opera

Hoffmanns äventyr kritikersuccé – men ingen publicsuccé

Hoffmanns äventyr- opera fantastique i fem akter av Jacques Offenbach
Libretto: Jules Barbier
Här kan du läsa mer om handlingen i operan
Produktionsteam:
Dirigent: Alberto Hold-Garrido
Idékoncept: Vernon Mound
Scenografi, kostymdesign & biträdande regissör: Leslie Travers
Ljusdesign: Thomas C Hase
Koreografi: Tim Claydon
Regi: Orpha Phelan
Översättning för textmaskin: Lasse Zilliacus

I ROLLERNA
Hoffmann: Arturo Chacón-Cruz
Stella/Olympia/Antonia/Giulietta: Olesya Golovneva
Diktens musa/Nicklaus: Elisabeth Starzinger
Lindorf/Coppelius/Dr Mirakel/Dapertutto: Taras Shtonda
Andres/Coppelius/Frantz/Pitichinaccio: Richard Söderberg
Nathanael & Spalanzani: Magnus Loftsson
Luther, Crespel & Schemil: Bengt Krantz
Moderns röst: Ethel Schelin
Herrmann: Jonas Bjerkén
Wilhelm: Philip Gerrard
Barn & Statister

Föreställningen har ju blivit en nästan fullständig kritikersuccé, men det verkar inte som publiken tar föreställningen till sitt hjärta. Det är synd för det är faktiskt en mycket bra uppsättning med lysande solister och orkester och kör i toppform.

I går kväll (4/5) såg jag den omtalade och högt kritikerrosade uppsättningen av ”Hoffmanns äventyr” på Malmö Opera, för andra gången. Nu försöker jag planera in den tredje föreställningen, eftersom jag gärna skulle vilja se uppsättningen med Gisela Stille och Kristina Wahlin. Alla goda ting består ju som bekant av tre.

När jag såg föreställningen första gången var jag ärligt talat inte alltför imponerad, men det fanns det säkert mycket godtagbara skäl till. Ett skäl kan till exempel vara en vecka i Karlstad fylld med Wagner och Strauss och lite Mozart. Gårdagens föreställning var en fantastiskt fin operaupplevelse och det enda negativa som jag kan framföra är Malmö-publikens svala intresse. Det är långt mellan applåderna och ärligt talat förstår jag inte varför.

Det är en elegant scenografi även om ”sittpauserna” särskilt den andra är jobbig, men jag tror att man skulle vinna en del hel genom att ta bort den andra pausen och faktiskt ersätta den med en ”sittpaus”. I går kväll varade föreställningen tre timmar och fyrtiofem minuter och det är i längsta laget.

De svala publikreaktionerna beror kanske på att man är ovan vid denna version, men enligt min uppfattning är denna version väsentligen bättre än de andra som jag har sett under årens lopp.

Malmö Opera ger nu en helt ny version som bygger på den s.k. Kaye/Keck versionen från 2005 och som är en revidering och jämkning av Kaye-versionen som för övrigt hade premiär i Hamburg 1998. Det är versionen från 2005 som hade Skandinavien premiär på skärtorsdagen. Vanligtvis ger man den s.k. Oeser-versionen och den versionen innehåller ju ett par kända melodier som de flesta av oss förknippar med ”Hoffmanns äventyr”, men som ju egentligen inte ingår i operan.

På de sångliga prestationerna kan man verkligen inte klaga och här dominerade ju som väntat Hoffmann själv dvs Arturo Chacón-Cruz och han tillför en ung ny röst som passar mycket bra till hans roll. Han sjöng mycket lätt och fint och till synes utan ansträngning. Han var helt perfekt i rollen.

Den verkliga sensationen måste man ju konstatera var den ryska sopranen Olesya Golovneva, som skickligt bemästrade alla fyra kvinnliga huvudroller och detta är ju helt i linje med vad kompositören önskade, men så brukar det inte vara.

Taras Shtonda, den ukrainske basen överraskade stort och han var liksom Olesya Golovneva ständigt återkommande i olika skepnader.

En annan stor överraskning var den österrikiska mezzosopranen Elisabeth Starzinger som sjöng Hoffmanns musa, Nicklaus. Det är alltid roligt att lyssna till röster som jag inte tidigare har hört.

Bland de svenska sångarna känner jag att jag särskilt vill omnämna herrarna Loftsson, Söderberg och Krantz, men detta innebär inte att jag har något negativt att säga om övriga medverkande. Tvärtom! När det gäller Magnus Loftsson är det nödvändigt att konstatera att det var hans rolldebut och sångligt anser jag att han klarade sig bra, men att hans agerande lämnade något i övrigt att önska. Rickard Söderberg sjunger ju flera partier, men det är ju relativt små partier, men hans röst hördes tydligt och klart och sceniskt fanns det inget att anmärka på.

En eloge måste jag naturligtvis också dela ut till Malmö Operakör bara deras medverkan var ett skäl att se föreställningen.

Avslutningsvis kan jag konstatera att Hoffmanns äventyr igår kväll var en mycket fin operaupplevelse och jag kan liksom Carl-Håkan Larsén rekommendera alla operavänner att bege sig till Malmö Opera för att själv bedöma om detta är bra eller dåligt eller något mittemellan.

Här kan du läsa andra recensioner och vad jag ansåg om första föreställningen

Bo Lövfendahls recension i SvD

Related posts

Kommentera