Ivo Cramér

cramerivo
Ivo Cramér

Ivo Cramér

koreograf 1921 – 2009

Ivo Cramér – koreograf, regissör, scenograf, kompositör, pedagog och dansforskare  listan är lång på de titlar som han skulle ha kunnat använda. Han var den siste i den första generationen av moderna svenska koreografer.Han grundade Cramérbaletten 1945, 1946-48 ledde han Svenska Dansteatern, 1965-75 samt 1980-86 Nya Cramérbaletten och 1975-80 var han Operans balettchef.

Han har gjort ca 200 balettverk och 140 iscensättningar av operor, operetter, musikaler, revyer och talpjäser. även internationella gästspel och produktioner för svensk och utländsk TV. Han arbetar även som regissör och scenograf.

Ivo Cramér, född 5 mars 1921 i Göteborg, död 30 april 2009 i Stockholm, var en svensk dansare, koreograf, balettchef och regissör. Han var son till Carl-Rudolf Cramér och brorson till Harald Cramér.

Cramér arbetade ofta i folkloristiskt inspirerad stil med en burlesk ådra och mimiska inslag. Hans dansdramer har ofta haft historiska och religiösa motiv. Nyckelverket Den förlorade sonen är till exempel inspirerat av dalmålningar från sjuttonhundratalet som skildrar den bibliska berättelsen om den förlorade sonen.

Efter utbildningen hos Birgit Cullberg och Kurt Joos-Lederer anslöt sig Cramér till Cullbergbaletten. 1945–47, den första Cramér-Baletten. 1946–47 grundade och ledde han tillsammans med Birgit Cullberg Svenska Dansteatern. 1948–49 Balettmästare på San Carlos Operan, Lissabon. 1967–75 och 1980–86, den andra Cramér-Baletten. 1975–80 var han Balettchef på Kungliga Operan. Från 40-talet och framåt har Cramér skapat 200 balettverk, 140 iscensättningar av operor, operetter, musikaler, revyer och talpjäser samt ett flertal produktioner för svensk och utländsk TV.

Cramér hade en stark anknytning till Strömstad och bodde här under många år i sin vackra villa på Lilla Vatulandsgatan, vilken också tjänade som bas för hans fru Tyyne, och Ivo Cramérs stiftelse. Cramér samarbetade nära med Kjell Kraghe, bland annat regisserade Cramér två av Kraghes revyer och gemensamt producerade de en dansföreställning för Riksteatern. Ivo Cramérs dansgrupp Cramér-ensemblengenomförde under flera år föreställningen ”Domaredansen” vid domarringen i Blomsholm samt kyrklig dans i Strömstads kyrka, bland annat den älskade gestaltningen av ”Fader Vår”.

Priser och utmärkelser

  • 1962 – Carina Ari-medaljen
  • 1988 – Litteris et Artibus
  • 1996 – Strömstads kommuns kulturpris

Koreografi

  • 1944 – Flickan och Djävulen
  • 1957 – Den förlorade sonen ”Fem dansade dalmålningar”. Kgl. Teatern 27/4 1957. (Redan 1947 vid Svenska Dansteaterns turné?) (musik: Hugo Alfvén – i denna ingår det stycke som senare med Alf Henriksonstext blev känt som Roslagsvår)
  • 1961 – Karneval
  • 1984 – Ronja Rövardotter
  • 1990 – Kronbruden

Teater

Regi

  • 1956 – Can-Can av Cole Porter och Abe Burrows, Oscarsteatern
  • 1958 – Madame Pompadour av Rudolf Schanzer, Ernst Welisch och Leo Fall, Oscarsteatern
  • 1969 – Ungkarlslyan av Burt Bacharach, Hal David och Neil Simon, Oscarsteatern

Koreografi

  • 1961 – Vita hästen av Hans Müller och Ralph Benatzky, regi Egon Larsson, Oscarsteatern

Länktips

Wikipedia

Cramér stiftelsen

Dödsruna i DN

Dödsruna i SvD

Dödsruna i Expressen

 

 

Sammanställt av  Mogens H Andersson

Related posts

Kommentera