Johannespassionen på Wermland Opera 2012

Johannespassionen på Wermland Opera 2012
77 / 100

Varje år vid påsk och tiden däromkring kan man lyssna på till exempel Johannespasssionen i kyrkor och konsertsalar runtomkring i Sveriges avlånga land. Jag har många gånger tänkt på att det skulle vara intressant att vara åhörare och för ett par år sedan var det nära, men så kom något annat i emellan som det så ofta gör.

Johannespassionen på Wermland Opera 2012

Den tredje mars hade Wermland Opera premiär på den sceniska versionen av J S Bach ”Johannes-passionen” och det var samma dag som NorrlandsOperan hade premiär på sin version av Georges Bizet´s ”Carmen”, vilket innebar att jag missade premiären.

Jag försökte hitta ett annat tillfälle att bege mig till Karlstad, men så skadade sig Johan Schinkler, under en repetition och detta fick till konsekvens att teatern tvingades att ställa in ett antal föreställningar. Tala om dubbel otur, men värst var det ju naturligtvis för Johan Schinkler.

I samband med premiären av Donizetti´s ”Lucrezia Borgia” på GöteborgsOperan såg jag så ett tillfälle att äntligen få möjlighet att se uppsättningen på Wermland Opera. Många stannade ju kvar i Göteborg och såg näst sista föreställningen av Shostakovitj´s ”Lady Macbeth från Mzensk” och det hade jag ju egentligen också velat göra, men eftersom det inte var möjligt att förena dessa två föreställningar så gjorde jag mitt val.

Med hjälp av Swebus och SJ gick det ganska smidigt att ordna vilket innebar att jag åkte buss till Karlstad och tåg från Karlstad via Katrineholm till Malmö och på köpet fick jag nästan tre timmars väntetid i ett nästan helt stängt Katrineholm. Jag räddades av att det fanns ett McDonalds öppet precis vid järnvägsstationen.

Den tredje mars hade Wermland Opera premiär på den sceniska versionen av J S Bach ”Johannes-passionen” och det var samma dag som NorrlandsOperan hade premiär på sin version av Georges Bizet´s ”Carmen”, vilket innebar att jag missade premiären.

Att göra en scenisk föreställning av ”Johannespassionen hade teaterledningen gett i uppdrag till  den unge tyske regissören Tobias Kratzer.  Enligt teaterchefen, Ole Wiggo Bang ville teatern gärna fullfölja traditionen från ”Parsifal” som gavs i Domkyrkan för några år sedan till att nu låta kyrkan komma till teatern, samtidigt som målsättningen var att gestalta ”Johannespassionen”  ur ett  mänskligt perspektiv.

Johannespassionen handlar som du säkert väl känner till om Jesu sista dagar i livet från gripandet i Getsemane till korsfästelsen på Golgata och följande gravsättning. Precis som regissören skriver i programbladet finns det många problem med att iscensätta ett dylikt verk vilket ju i grunden beror på att verket är skrivet för olika röster och i motsats till en opera saknar karaktärer, med undantag för Jesu, Petrus och Pilatus.

Scenografiskt gillade jag uppsättningen särskilt mycket och speciellt roligt var spegelväggen där man under ett scenbyte kunde se publiken från både salong och de två balkongerna.

Det är inte helt enkelt att bedöma musiken, särskilt eftersom den skiljer sig rätt mycket från den musik som jag normalt lyssnar på och hit räknas överhuvudtaget inte kompositörer som J S Bach.

Vad det gäller både det sångliga och sceniska så lämnar det inte mycket i övrigt att önska och särskilt bra var evangelisten som sjöngs av den danske tenoren Mathias Hedegaard och den tyske barytonen Dominik Köninger, som sjöng Jesuspartiet, Johan Schinkler som Petrus, Johan Rydh som Pilatus och Jonas Durán som tjänaren. Det var inget fel på damernas prestationer, men männen dominerade i uppsättningen.

Ett särskilt hedersomnämnade går också till körens insatser såväl sångligt som sceniskt, och särskilt det sceniska blev en tankeställare, som jag fortfarande reflekterar över inte minst beroende på diskussionen här i Malmö om judarnas upplevelse av sin stad.

Sammanfattningsvis blev det en fin musikalisk upplevelse och jag kan verkligen rekommendera ett besök på Wermland opera då det återstår ytterligare fem föreställningar.

Om föreställningen

Upphovspersoner

Musik: J S Bach

Ur programbladet

Bachs musik ger extra tyngd till en historia som alla känner till – vare sig man är troende eller inte. Passionsspelet är en tidlös berättelse om kärlek och sonande, om skuld och gottgörelse. Det perspektiv som Bachs musik ger är ständigt aktuell – det är berättande och reflektion, handling och förklaring på samma gång.

Produktionsteam

Dirigent: Henrik Schaefer
Regi: Tobias Kratzer
Scenografi och kostym: Rainer Sellmaier
Ljus: Björn Skansen
Mask & peruk: Christina Johnson
Musikalisk instudering: Martin Andersson

I rollerna

Evangelisten: Mathias Hedegaard
Jesus: Dominik Köninger
Ängeln: AnnLouice Lögdlund
Maria Magdalena: Hanna Husahr
Tjänarinnan: Anna-Maria Krawe
Petrus: Johan Schinkler
Tjänaren: Jonas Durán
Pilatus: Johan Rydh

Mer att läsa

Wermland Opera