Kärleksdrycken succé på Den Kongelige Opera i Köpenhamn

Kärleksdrycken på Den Jyske Opera i Aarhus - synopsis

Kärleksdrycken succé på Den Kongelige Opera i Köpenhamn

I går var det dags för årets första operabesök på Den Kongelige Opera i Köpenhamn. Föreställningen för kvällen var Gaetano Donizettis Kärleksdrycken eller Elskovsdrikken som danskarna kallar den. Det var en föreställning av Den Jyske Opera som var på den årliga Danmarksturnén.

Det har blivit mycket Donizetti på sista tiden dels Regementets dotter,men också Lucia di Lammermoor. Det är egentligen inte min favoritkompositör men jag brukar inte missa tillfället att gå på opera och den här föreställningen såg jag egentligen därför att operan tidigare hade inställt ett gästspel från Deutsche Staatsoper i Berlin.

På grund av att föreställningen inte ingick i mitt ordinarie abonnemang hade jag fått en mycket dålig plats i loge 1. Det innebar att jag bara såg halva scenen och naturligtvis uppehöll sig sångarna ganska ofta i just den delen av scenen. Den enda fördelen med att sitta där jag satt var att jag kunde applådera in dirigenten, vilket jag alltid försöker att göra, och att jag kunde följa hans arbete med orkester. Det är ju också en erfarenhet, men jag tycker nog att det är fel att behöva betala fullt pris för en sådan plats.

Dessutom är det en opera som jag förmodligen inte har sett tidigare, om jag minns rätt, men däremot har jag ett minne av att jag har sett en uppsättning på TV med Roberto Alagna i rollen som Nemorino, men det är naturligtvis inte alls jämförbart. Det är på operan man helt kan njuta av en uppsättning.

Nemorino sjöngs av David Danholt, Belcore av Daniel Hällström,Dulcamara av Luciano Miotti, Adina av Elsebeth Dreissig och Giannetta av Vibeke Kristensen. Orkestern Själlands symfoniorkester dirigerades av Giancarlo Andretta. För scenografin svarade Alessandro Ciammarughi och för regin stod Andrea De Rosa.

Trots att varken operan eller kompositören tillhör mina favoriter så blev det en mycket trevlig kväll igår. Bäst på scen var David Danholt och när han sjöng Una furtima lagrima, kunde man nästan höra en knappnål falla. Det blir nog något stort av den mannen med tiden. Ja, jag tycker nog att han var bäst på plan i viss konkurrens av Elsebeth Dreissig. En eloge även till Daniel Hällström och Luciano Niotti, egentligen är det nog inte fel att framhålla alla solisterna för alla bidrog till det goda resultatet. Imponerad blev jag också av orkestern med Giancarlo Andretta i spetsen. Det utdelades touché i orkesterdiket och det var välförtjänt.

Avslutningsvis kan man nog säga att det blev en klar succé, trots den dåliga sittplatsen. och det är ju vad man önskar sig vid varje operabesök. Så blev det igår.

Related posts

Kommentera