Konsuln på Folkoperan en nödvändig föreställning

Konsuln på Folkoperan en nödvändig föreställning

Konsuln på Folkoperan en nödvändig föreställning

Söndag eftermiddag och vi,jag och min gode operavän J, är på väg till vårt femte operabesök denna vecka. Nu gäller det Menottis Konsuln som ges på Folkoperan i Stockholm.

Det är andra gången som jag ser Konsuln förra året såg jag den bejublade uppsättningen på Opera på Nääs, belägen mellan Göteborg och Alingsås. Det var en verklig fin upplevelse att se en föreställning av ett mindre operasällskap, Cantiamo tror jag att föreningen hette. Hursomhelst var det en bra föreställning, men det låter naturligtvis mer spännande att se en uppsättning med stor orkester som är fallet på Folkoperan.

Vi hade fått platser på första raden och det är kanske inte de allra bästa platserna, men man kan ju inte få allting. Den här gången satt orkestern på scenen och resterande del av scenen användes som konsulatets lokaler och övervåningen som familjen Sorels bostad. En ganska fiffig lösning, som jag skall vara ärlig och säga att jag inte genast upptäckte och först tänkte hur skulle man klara av det hela, men det visade sig strax att min oro var helt obefogad.

Operan är komponerad av Gian Carlo Menotti som också svarar för librettot.För översättningen till svenska svarade Göran Gentele, tidigare operachef på Operan i Stockholm och Sixten Ehrling och med textbearbetning av regissören Farnaz Arbabi med flera.

Rollen som Magda Sorel sjöngs idag av Susanna Levonen och sekreteraren sjöngs av Margaretha Westerlind. Föreställningen karaktäriserades av utmärkta solistprestationer och det känns svårt att nämna någon särskild, kanske med undantag av Susanna Levonens utmärkta insats, men henne har jag gillat sedan jag hörde henne som Salome på Malmö-operan.

Enligt min uppfattning var det bestående intrycket att det var ett utmärkt ensemblespel där var och en bidrog till ett lyckat helhetsresultat, men vid närmare eftertanke känns det ändå rimligt att framhålla ytterligare några sångare för goda prestationer: Karin Lovelius, som sjöng John Sorels mamma, herr Kofner/Assan som Lars Martinsson sjöng, ryskan som sjöngs av Milena Stricevic och Miriam Ryen som sjöng Anna Gomez. Av olika skäl vill jag inte fortsätta med någon form av namedropping av övriga medverkande, men detta innebär inte att det var något som fattades i deras prestationer. Tvärtom.

Orkestern leddes av Joakim Unander på ett både djupt och engagerad sätt. Det var en ren fröjd att se honom i arbete och det var en fantastisk orkester.

Det var en mycket intressant föreställning som väl gestaltade ett mycket allvarligt problem och illustreras kanske bäst av följande citat från programmet:
”Ert namn är ett nummer, ert liv är ett fall. Ni ansöker först. Placeras kö”.
Efter föreställningen kan man med fördel läsa och studera programmet mer ingående för det tror jag förstärker upplevelsen av operan på ett högst konkret sätt och det är dessutom nödvändigt för att öka förståelsen för hur asylsökande människor upplever sin situation i sitt drömland.

Det vore en nåd att stilla be om att alla de som är emot invandrare i Sverige fick möjlighet att se operan för att på så sätt öka deras förståelse och kanske få dem att förstå att asylsökande människor i grunden bara är som vi alla andra, men kanske visar det sig att de ändå har mer än vi nämligen en stark vilja att förbättra sin livssituation och där är det enligt min mycket bestämda uppfattning får skyldighet som humana människor att hjälpa till var och en efter sin förmåga.

Related posts

Kommentera