Köpenhamn Operaen – Gamle scene

Operaen

Köpenhamn Operaen-Gamle Scene

Köpenhamn fick sin första operabyggnad redan 1689. Det var en provisorisk teater som byggdes intill slottet Amalienborg som ram för den första föreställningen i Danmark av en helaftonsopera med anledning av Kristian V:s födelsedag. Experimentet slutade i en katasrof då teatern och nästan hela slottet brann ned och tvåhundra personer omkom. Kristian V:s son Fredrik IV var mycket intresserad av opera och lät och lät uppföra ett stort operahus i hörnet av Bredgade och Fredericiagade i centrala Köpenhamn. Det invigdes 1703, men användes i första hand av kungens franska skådespelare och byggdes snart om för andra ändamål. Huset står kvar än i dag och inrymmer en domstol, östre Landsret. I stället lät kungen inrätta en scen på Köpenhamns slott och engagerade en tysk ensemble, vars repertoar mest bestod av operor av Reinhard Keiser. Kungen kände till hans verk från operan i Hamburg som han ofta besökte. Men även detta operaföretag blev endast ett mellanspel då Kristian VI kom på tronen vann pietismen insteg och 1738 förbjöds alla teaterföreställningar. Dessutom hade Köpenhamn slott rivits och därmed hovets teater. Teaterförbudet rådde i åtta år, men därefter blev Fredrik V kung och med honom fick operan en ny chans. Han inbjöd en italiensk operaensemble under ledning av Pietro Mingotti, som uppförde operor på Charlottenborg. 1749 hade han Gluck med sig, och denne skrev La Contesi dei numi för det danska hovet. året före hade emellertid Den Danske Skueplads öppnats i den av Eigtved i all hast uppförda byggnaden på Kongens Nytorv, som skulle komma att inrymma Det Kgl Teater fram till 1874. även där var det först italienarna som dominerde med namn som Sarti och Scalabrini, men mot slutet av seklet gjorde sig mer nationella tongångar gällande även om det var tyskfödda kompositörer som Johann Ernst hartmann, J.A.P Schulz och Kunzen som stod för dem, och efter sekelskiftet Weyse och Kuhlau. I slutet av 1700-talet var det dock mest på hovteatern som opera spelades, medan talteatern dominerade på Kongens Nytorv.

ännu in på 1800-talet var sångspelet förhärskande på repertoaren, men Mozarts Dopn Giovanni sattes upp 1807 med Du Puy i huvudrollen. På 1820-och 1830-talen var den italienske tenoren Giuseppe Siboni den dominerande personligheten som tillsammans med kapellmästaren Claus Schall såg till att den stora internationella repertoaren med verk av av Rossini, Spontini, Boieldieu, Cherubini och Auber uppfördes i Köpenhamn. Dessa strävanden fortsatte under Franz Gläser, som kallades till Det Kgl Teater från Berlin. Under hans tid som kapellmästare 1842-61 lanserades bl a Meyerbeer och Donizetti, men det kom också nya danska opero, t ex, Hartmanns Liden Kirsten (1846) och ett par av Siegfried Salomon, som dock inte slog an.

Gläser efterträddes av H S Paulli som var violinist i Det Kgl Kapel. Han är främst ihågkommen för sitt samarbete med balettskaparen Auguste Bournonville men det var också på hans tid som Heises Drot og marsk fick sitt uruppförande och han stod även för flera premiärer av Wagners verk. år 1874 blev en vattendelare för Det Kgl Teater. Eigtveds gamla teaterbyggnad hade för länge sedan blivit för liten och den 15 oktober 1874 kunde V Dahlerups och O Petersens nya byggnad invigas. Den var rest bredvid den gamla och innebar bättre förhållanden för operan. 1883 fick man i Johan Svendse en internationellt känd chef som satte sin prägel på teatern i tjugofem år. Det blev han som introducerade Verdis sena operor och en av hans största bedrifter var instuderingen av Nibelungens ring, som dock blev färdig först sedan han hade avgått 1908. Han hade framstående sångare till sitt förfogande, först och främst Wilhelm herold, peter Cornelius och Elisabeth Dons.

De första samlade danska uppföranden av Nibelungens ring 1909-10 och 1912 dirigerades av Fredrik Rung, som efter Svendsens död delade kapellmästarposten med carl Nielsen. Denne hade redan fått sina operor Saul og David och Maskarade uppförda 1902 respektive 1906. Efter Rungs död 1914 utnämndes Georg Höeberg till operachef, en post han innehade ända till 1930, samtidigt som han var ensam kapellmästare och dirigerade samtliga föreställningar. En av de främsta sångarna under hans period var Lauritz Melchior. Efter Hööebergs avgång 1930 knöts den italienske kapellmästaren Egisto Tango till Det Kgl Teater, där man året därpå började dubbelverksamheten med Nye Scene i Statsradiofoniens hus. Vid sin sida hade Tango Johan Hye-Knudsen, som var fast knuten till teatern från 1925 till sin död 1975 och dirigerade en oerhört omfattande repertoar inom både opera och balett. En av de mest minnesvärda uppsättningarna på 1940-talet var det första framförandet utanför USA av Gershwins Porgyand Bess, 1943.

Efter andra världskriget har Det Kgl Teater haft många kapellmästare och en rad utländska dirigenter. även kända utländska regissörer har gästat teatern, t ex. Wieland wagner, Götz Friedrich och harry Kupfer. Bland sångarna kan nämnas Edith Oldrup, Lone Koppel, Stefan Islandi, Toni Lany, Kim Borg, Ulrik Cold, och åge haugland. På 1980-talet fick teatern ett starkt tillskott av nya begåvade sångare; Tina Kiberg, Eva Johansson, Kim von Binzer och Kjeld Christoffersen för att nämna några. Lisbeth Balslev, Inga Nielsen, Michael melbye och Leif Roar har mest gjort sig kända utomlands och bara gästuppträtt på Det Kgl Teater dock med undantag av Michael Melbye som har svarat för många uppsättningar på teatern.

Bland operachefer i senare tid kan nämnas Niels Möller (1977-83), Poul Jörgensen (1983-92). Nuvarande operachef är Kasper Bech Holten, som lämnar sin befattning per 30 juni 2011 och ersätts av den engelske regissören Keith Warner

Mer om Det Kongelige Teater

Mer om Det Kongelige teater

Related posts

Kommentera