La Bohème – English National Opera i London

La Bohème – English National Opera i London

La Bohème – English National Opera i London

Häromkvällen såg jag premiärföreställningen av Puccinis La Bohéme från English National Opera på datorn. Utöver att det var en premiär så var det också premiär för detta sätt att se opera, nämligen via sin dator eller förmodar jag tv-anslutning om man har en sådan. Enligt vad jag uppfattade kan man se föreställningen t o m 2 mars. Inspelningen påminner lite grann om digitalsändningarna från Metropolitan. Föreställningen presenterades av Petroc Trelawny och Penny Smith. Precis som när det gäller utsändningarna från Metropolitan kan man följa arbetet med produktionen från aktiviteter bakom scenen. I denna utsändning kunde man följa repetitionsarbetets start, vilket gör operaupplevelsen ännu starkare och bättre. Framförallt var det trevligt att höra hur regissören får uppsättningen att växa. Intervjun med Amanda Holden var också mycket trevlig att lyssna till precis som intervjun med dirigenten i pausen.

Premiären hade på grund av snöväder i London skjutits upp två dagar. Föreställningen regisserades av den kände operaregissören Jonathan Miller, bland annat känd från uppsättningar av till exempel Turn of the Screw, Mikado, Barberaren från Sevilla och den maffialiknade uppsättningen av Rigoletto. Dessa uppsättningar ligger mer än tio år tillbaka i tiden, så detta var något av ett kärt återseende i alla fall för den närvarande Londonpubliken.

Rodolfo sjöngs av Alfie Boe, Mimi av den amerikanska sopranen Melody Moore och Musetta av den amerikanske sopranen Hana Alattar, Marcello av Roland Wood, Schaunard av David Stout, Colline av den lettiske basen Pauls Putnins,Simon Butteriss som Alcindoro, Musettas älskare, och Parpignol sjöngs av Richard Angas. Orkestern leddes av den peruanske dirigenten Miguel Harth-Bedoya och det var samtidigt hans debut på ENO.

Att föreställningen kommer från English National Opera innebär att operan sjungs på engelska. Översättningen hade gjorts av den engelska librettisten Amanda Holden.

La Bohème är en opera som jag har sett otaliga gånger och det är också en opera som man kan se och höra gång på gång. Denna gång var det särskilt spännande att höra den framföras på engelska, vilket var premiär för mig, om jag minns rätt. Jag är nästan säker på att den sjöngs på originalspråket, när jag såg den på Covent Garden Opera för mer än tjugo år sedan.

Handlingen i operan hade förlagts till 1930-talets Paris. Det var onekligen ett mycket fint upplägg, som jag uppskattade mycket. Man får en illusion av att uppleva Paris i svartvita fotografier.

Det är som nämnts tidigare alltid trevligt att se en föreställning av La Bohème, men denna föreställning berörde mig inte som den brukar göra. Orsaken till detta är jag inte säker på. Sånginsatserna tyckte jag inte man kunde klaga på, även om Alfie Boe var ganska tam, men det kan ju beror på att operan sjöngs på engelska. Eller att Melody Moore inte lyckades elda upp honom. Vem vet? Utmärkt var Hana Alattar också en av de bättre Musetta som jag har hört. Imponerad blev jag av den lettiske basen Pauls Putnins, som sjöng Colline, ja han var den bästa Colline som jag har hört på åratal, ja jag tycker nästan att han var bäst på plan.Det var en trevlig bekantskap att möta Simon Butteriss som Alcindoro, inte en av de största rollerna, men trevligt var hans framträdande.

Avslutningsvis blir slutomdömet fyra stjärnor av fem möjliga.
Vill du se föreställningen gå till La Bohème från London Coliseum

Related posts

Kommentera