La Boheme med Scensångarna 2011

La Boheme med Scensångarna 2011 Ilona Autio som Mimi - foto: Jaako Kerala
75 / 100

La Bohème i Scensångarnas version på Teater DeVill, Pipersgatan 4 blev en riktig succé först och främst för att Mimi och Rodolphe är ett sådant fantastiskt fint par – sångligt och sceniskt sett, men också för den att den fantastiska musiken som exekveras av Jacob Piamorex Moscowicz. Det låter som mycket mer än det faktiskt är ett – keybord/piano.

La Boheme med Scensångarna 2011

Det fanns också andra goda sånginsatser, men det är klart att just detta verk handlar mycket om kärleksparet, men också om Musetta och Marcel. Men mer om detta längre fram.

Det är i alla de bästa bemärkelser en klassisk uppsättning där scenografin med enkla medel förflyttar oss till en vindsvåning i det dåtida Quarter Latins Paris, typ 1890-talet. Att själva upptakten till operans handling egentligen utspelar sig på julafton låtsas man inte om och det har förmodligen inte heller någon större betydelse i denna uppsättning. Det centrala här är ju kärleksaffären mellan operans huvudpersoner dvs Mimi och Rodolphe.

I de vanligt förekommande uppsättningarna spelar även målaren Marcel och hans älskarinna Musetta (e) en stor roll, men inte i denna uppsättning.

Uppsättningen regisseras av en teaterregissör, Peter Bark och det märks ibland att det just är en teaterregissör, som har haft sitt finger med i spelet. Detta inte noterat som något negativt, utan mer för att förklara vissa scener i föreställningen, främst i första akten men även senare. Det ges en viss en förklaring till detta i programbladet, men jag är inte säker på att den förklaringen håller och detta beror inte på att detta var dåligt framfört, men min grund-inställning är att de som medverkar i en föreställning skall sjunga samtidigt som de agerar.

Trots att scenen är ganska liten så är nästan alla scener, som brukar vara med på större scener, med i denna uppsättning, men naturligtvis i en någon annan utformning.

Att kalla scenen scenen där bohemerna larvar sig och dansar olika danser med varandra och enskilt för balscenen verkar dock vara en överdrift, men det var roligt och rappt framfört. Roligt och med en stor portion komisk talong var också Erik Johansson´s framförande av hyresvärden Benoit, men i ändå större utsträckning gäller det Alcindoro, Musettas beskyddare, innan hon överger honom och återgår till sin kärleksaffär med Marcel.

En del av sångare är jag bekant med sedan tidigare enda undantagen är Barbro Ögren och Alexander Nordwall.
Marcel som sjöngs av Alexander Nordwall visade sig besitta en varm och fin barytonstämma, när han koncentrerade sig på sången. Detta blev särskilt tydligt i de två sista akterna. Barbro Ögren gjorde inte så mycket väsen av sig, men hon tog sig på slutet.

Bland övriga bohemer utmärkte sig särskilt Tomas Öhman i filosofens parti, Colline, och det gjorde han på ett alldeles utmärkt sätt i sin egentliga aria; den om hans kära överrock, som han med lite vemod är beredd att sälja för att Mimi skall kunna få sin medicin.

Kvällens mest framträdande prestation svarade utan tvekan kärleksparet, Mimi och Rodolphe för. De gick från klarhet till klarhet och i slutakten lyckades t o m en liten tår, ”una furtiva lagrima” leta sig in i mitt ena öga.

Nu när jag har skrivit ner mina intryck från föreställningen har jag också läst andra synpunkter på föreställningen och jag kan skriva under på mycket av deras synpunkter, men jag skulle vilja vända lite på deras syn och påstå att med så bra röster, som jag lyssnade på igår eftermiddag, skulle jag påstå att de borde få en chans att sjunga på en stor operascen.

Varför inte på Folkoperan eller Kungliga Operan?

Till dig som är ovan kan jag rekommendera ett besök just denna månad och se deras uppsättning av ”La Bohème”. Jag lovar dig det är också en fantastisk upplevelse att lyssna till musiken när den framförs av Kungliga hovkapellet.

Om du fortfarande är lite osäker kan du köpa en lyssnar plats för sextio kronor, men jag rekommenderar dig att sätta dig på tredje raden, där ser man bra och framförallt hör du musiken bäst här.

Om föreställningen

Musik: Giacomo Puccini
Libretto: Luigi Illica och Giuseppe Giacosa
Pianist: Jacob Piamorex Moscowicz

Produktionsteam

Scenografi och kostym: Ilona Autio
Ljusdesign: Martin Wallin
Programblad: Erik Johansson
Fotograf: Hannele Philipson
Regissör: Peter Bark
Producent: Barbro Ögren

I ROLLERNA

Rodolphe: John Hague
Mimi: Ilona Autio
Marcel: Alexander Nordwall
Musetta: Barbro Ögren
Colline: Tomas Öhman
Schaunard: Jaako Kerola
Alcindoro/Benoit/”Kufen”: Erik Johansson

ÖVRIGA MEDVERKANDE
Francine: Silke Varga Laurén
Jacques: Hannes Fohlin
Juliette: Hanna Marjo
Amelie: Sabrina Cucci
Henri: Göran Holm

Mer att läsa