À La Sixten med Beethoven och Strauss på Malmö Live

À La Sixten med Beethoven och Strauss på Malmö Live

À La Sixten med Beethoven och Strauss på Malmö Live

À La Sixten ger tre föreläsningar per termin och häromdagen var det Richard Strauss som stod på tapeten. En intressant och stimulerande föreläsning med lite nytt, men framförallt typisk Straussmusik och med Birgit Nilsson i slutscenen från Salome och Elektra, men först historian och bakgrunden till Also sprach Zaratustra.

Finalen i första hornkonserten, som var så svår att spela rent tekniskt att Richard Strauss far, Franz  som var hornist i orkestern på Hovoperan inte hade kapacitet att spela hornkonserten.

På en cdinspelning av Strauss Ariadne på Naxos fick vi ett fantastiskt smakprov av den amerikanska sopranen Michèle Crider. Just i detta ögonblick minns jag inte om det var Es gibt ein Reich eller Grossmächtige Prinzessin, som vi fick uppleva, men visst gav det mersmak!

Sixten avslutade sin fantastiskt inspirerande föreläsning genom att vi fick lyssna på tre delar från Rosenkavaljeren dvs överlämnadet av silverrosen ”Mir ist die Ehre widerfahren”, baron Ochs aria ”Ohne mich” och slutscenen, som för övrigt också sjöngs på Richard Strauss begravning på hans egen begäran.

Dagen efter var jag tillbaka för återigen uppleva en torsdagskonsert precis som förr i världen. Först på Malmö Stadsteater och senare på Konserthuset på Föreningsgatan och nu också på Malmö Live.

Det var visserligen inte mitt första besök på Malmö Live, men det var min premiär för en torsdagskonsert. Numera är jag mest intresserad av opera eller mer korrekt   uttryckt musikdramatik, men jag försöker också gå på konserter om det förekommer skönsång.

Det som övertygade mig om att det nu var dags för en torsdagskonsert var när jag fick klart för mig att sopranen Camilla Tilling skulle framföra Strauss Vier letzte lieder, även om huvudvikten förmodligen låg på Beethovens Pastoralsymfoni.

Min väg in i den klassiska musiken gick via amerikansk filmmusik och vidare med symfonier av alla de stora mästarna, Beethoven, Mozart och Mahler i första hand som senare utökades med Smetana och Dvorak.

Numera lyssnar jag mer sällan på symfonikonserter med undantag för orkesterkonserter som anordnas av Malmö Opera.

Marc Soustrot, chefsdirigenten, inledde med ett kort stycke av Hector Berlioz ”Le carnaval romain” ett sycke som också ges tillsammans med hans opera Benvenuto Cellini, som senast gavs i samarbete med Östersjöfestivalen. Det är musik som jag gärna skulle lyssna på fler gånger, men när det blir får framtiden utvisa.

Camilla Tilling sjunger ju inte särskilt ofta i Sverige, men jag tror att jag har upplevt henne som Rosina i Barberaren i Sevilla på GöteborgsOperan för rätt många år sedan, så jag hade sett mycket fram åt att få uppleva henne igen och speciellt i Strauss Vier Letzte lieder.

Tyvärr, måste jag konstatera att jag blev besviken, särskilt som jag hade svårt att uppfatta texten, men det är helt klart att det i varje fall inte berodde på att orkestern spelade för starkt. Förmodligen hade jag som vanligt alltför stora förväntningar och tyvärr infriades inte dessa, även om framförandet blev en musikalisk njutning, som dock hade kunnat bli ännu starkare.

Torsdagskonserten avslutades med Beethovens Pastoralsymfoni och visst lät detta också vackert, men inte heller denna del kunde jag uppleva som särskilt berörande, tyvärr.

Pastoralsymfonin kan du själv uppleva på lördag eftermiddag den 18 mars kl 14

 

Medverkande

Camilla Tilling, sopran

Marc Soustrot, dirigent

Malmö SymfoniOrkester

 

 

 

 

Related posts

Kommentera