Läderlappen operett på GöteborgsOperan

Läderlappen operett på GöteborgsOperan
Läderlappen på GöteborgsOperan
Läderlappen operett på GöteborgsOperan

Läderlappen operett på GöteborgsOperan

I samband med ett besök hos barnbarnen för någon vecka sedan passade jag på att se GöteborgsOperans uppsättning av Johan Strauss Läderlappen. Det är ju som bekant en operett, men samtidigt är det nog bara de stora operahusen som har resurser att sätta upp föreställningen.

Normalt brukar jag inte gå på operett, vilket jag gjorde tidigare, men nu är det andra gången med några veckors mellanrum och i nästa vecka är det dags för ytterligare ett besök, nämligen Pariserliv på Malmöoperan.

Nu några ord om den aktuella föreställningen. Den regisseras av Staffan Aspegren och den har översatts till svenska av Calle Norlén. Den har getts en typisk göteborgsk prägel bl a med att den utspelar sig på M/S Gripsholm, en gång Svenska Amerikalinjens stolthet, och det inte mindre berömda Ullevi eller rättare sagt häktet på Heden i omedelbar närhet till Ullevi.
För scenografin svarade Bengt Gomér,kostymdesigner var Camilla Thulin och Linus Fellbom svarade för ljussättningen, medan Terry Etheridge svarade för koreografin.

I rollerna såg vi Carolina Sandgren, Eir Inderhaug, för mig mest känd från Arabella, Jan Kyhle, som sjöng en helt fantastisk Siegmund i Valkyrian, Mattias Ermedahl, som jag har sett i olika uppsättningar under årens lopp, men också Åke Zetterström och Anders Lorentzson, som ju också är väl kända från många andra föreställningar. Dessvärre fick jag inte se varken Marianne Mörck eller Erika Andersson, men det är smällar som man får ta.

Läderlappen är en lång föreställning, tre och en halvtimme med två pauser, längre än vad som kanske är vanligt när det gäller operett, men jag har egentligen inget emot operett som sådan, men jag föredrar som läsarna av dessa rader vet, opera av Mozart, Puccini, Strauss, Verdi och Wagner och andra.

Under första akten övervägde jag allvarligt talat att lämna föreställningen, men eftersom jag hade fått betala 400 kronor för en plats på tredje balkong och jag dessutom hade bestämt att jag skulle träffa en av mina goda operavänner i pausen beslöt jag mig för att stålsätta mig och härda ut.

Det är svårt att exakt säga vad det var som störde mig, men jag inbillar mig att det handlar om framförallt den lättviktiga musiken och kanske att jag inte brukar skratta vid ett operabesök, om det inte gäller typ en komisk opera. När jag går på opera så vill jag bli berörd och det lyckades ingen att prestera under denna föreställning.

Nåväl efter paus blev det betydligt bättre kanske beroende på att jag fick kasta i mig ett glas vin eftersom det för kvällen inte var möjligt att beställa förfriskningar på tredje balkong, utan min äldsta dotter, som var med fick stå i en lång kö innan förfriskningarna anlände. Vem vet. Det blev bättre i andra akten och ganska bra i tredje akten, totalt sett blev det en ganska angenäm upplevelse, kanske med tre stjärnor av fem möjliga Detta får sättas på Jan Kyhles wagnerinspirerade sång av och till.

GöteborgsOperans orkester leddes denna kväll av Finn Rosengren, inte helt utan förtjänster och kören var som brukligt alldeles utmärkt.

Huvudanledningen till besöket i Göteborg var naturligtvis möjligheten att träffa mina barnbarn och de kräver att jag stannar åtminstone några dagar, vilket jag också gjorde och besöket avslutades på söndagskvällen med en fantastisk föreställning av Janaceks Katja Kabanova, men mer om detta i ett annat inlägg.

Related posts

Kommentera