L´Opera Seria på Drottningholms slottsteater – synopsis

Peter Nyqvist romans- och kyrkosångare - tenor

L´Opera Seria på Drottningholms slottsteater – synopsis

Kompositör och librettist

Musik: Florian Leopold Gassman|Text:Ranieri da Calzabigi/Metastasio|

Premiär

Premiär under 1769. Sett föreställningen: 6.08.2008 Drottningholm Slottsteater

Operan utspelas i ett operahus någonstans i världen. Igår, idag eller i morgon.

AKT I

Man förbereder sig inför kvällens premiär på den storslagna operan Oranzebe – en heroisk tragisk opera i gammal stil med okuvliga hjältar och kärlekskranka hjältinnor. Textförfattaren Dehrio (ungefär Herr Hjärnsläpp) och kompositören Sospiro (ungefär Herr Suckostön) är i gasen. De smickrar varandra hejdlöst och tar ut segern i förskott – de är förvissade om att deras nya opera ska göra sensation så att de triumferande kan turnera den i hela världen. Men operachefen Fallito (ungefär Herr Bankrutt) är inte nöjd. Han kritiserar texten för att vara långrandig och full av floskler och musiken för att vara överlastad med utsmyckningar och meningslöst kvittrande. Han stryker helt sonika bort stora delar av verket, river ut många sidor ur partituret och lämnar de båda upphovsmännen skummande av vrede över en så barbarisk slakt av deras enastående konstverk.

Primadonnan Stonatrilla (ungefär Fru Katzenjammer) störtar in i operahuset med sitt gepäck. Ingen tar emot henne och hon misstänker att den här provinsteatern inte kommer att vara på hennes niva.Operachef Fallito försöker lugna henne och introducerar kompositören Sospiro och hans protegé, den inbilska unga debutanten Poporina (ungefär Fröken Rosenröd). De båda sångerskorna börjar genast munhuggas och Stonatrilla läxar upp Porporina och uppmanar henne att lämna teaterlivet fortast möjligt eftersom hon verkar vara helt talanglös. Sospiro försöker trösta Porporina, men hon skäller ut honom för att hon inte har fått sin nya bravuraria ännu. Han blir utom sig och förklarar henne ånyo sin stora kärlek, innan han går bort att komponera arian klar. Porporina förklarar att hon inte drar sig för utnyttja förälskade manfolk för sina syften.

Aftonens andra stora stjärna – Smorfiosa (ungefär Fru Preciös)kommer rusande från skräddarna. Hon är hypersensibel och just nu svimfärdig av alla dunster av svett och tobak. Porporina vill kalla på en doktor. Men som tur är dyker kvällens förstetenor upp – Ritornello(ungefär Herr Refräng) – och han tröstar Smorfiosa. Medan de vänslas så beskriver Smorfiosa hur känslig hon är och uppmanar tenoren att betänka hennes skörhet.

Dansmästaren Passaglio (här kallad Herr Strakbent) försöker övertala operachefen att engagera fyra nya fantastiska dansare som han hittat i Stuttgart. Han beskriver deras förmåga att flyga fram över scenen så övertygande, att Fallito bestämmer sig för att ta med dem i kvällens företällning. Men Fallito våndas inför kvällens premiär och frågar textförfattaren Delirio till råds. Denne tipsar honom om att lägga till några scener i operan för att göra den mer slagkraftig – en scen på ett slagfält med en sörjande kvinna, och så en slutscen där hon tar livet av sig med gift. Detta, menar han, skulle rädda operan, trots att musiken, enligt honom, är en ren katastrof. Fallito tackar för hans råd.

Det har blivit dags att prova kostymerna ocn alla samlas. Nu utbryter ett praktgräl. Ritornello tycker plymerna på hans hjälm är för korta och Stonatrilla tycker hennes klänningar är sämre än de andra sångerskornas. När de nytryckta programbladen kommer blir det än värre. Alla är missnöjda, för de tycker de har blivit åsidosatta och dessutom saknas deras titlar och utmärkelser. Det blir snudd på myteri och Ritornello hotar med att lämna teatern och staden omedelbart. Slutligen kryper operachefen till korset och lovar att allt ska ändras så att alla blir nöjda.

AKT II

Fallito förbannar livet som operachef Sedan beordrar han Delirio och Sospiro att göra om stora delar av operan. Arior ska strykas eller skrivas om för att anpassas till solisternas krav. De båda herrarna blir givetvis mycket upprörda, men far också i luven på varandra och kallar varandra för talanglösa nollor. Delirio tar sig först an tenoren Ritornello och försöka studera in texten till hans nya aria med honom. Det lyckas dåligt eftersom Ritornello är helt obildbar och helst sjunger de ord som faller honom in. Sospiro lyckas lite bättre, eftersom han och sångaren enas om att Ritornello kan sjunga samma aria som han redan gjort succé med i Milano. De återanvänder musiken till Delirios nya text och så kan Ritornello briljera med sina gamla kadenser och drillar. Därpå drar det ihop sig till repettion med orkester. Eftersom två av solisterna ännu inte infunnit sig, beslutar man sig för att öva på musiken i tredje akten, där de båda uteblivna stjärnorna inte medverkar i någon större omfattning.

Först ut på plan blir Ritornello med en heroisk aria i vilken hjälten förklarar sig beredd att gå i döden för att bli kvitt de passioner som sliter sönder hans hjärta. Sedan följer en duett mellan honom och Stonatrilla,vilken de uppenbarligen måste skiljas från varandra, trots eller på grund av den heta låga som binder dem samman. åhörarna jublar, utom Delirio som tycker musiken är vedervärdig. Sedan ska Porporina sjunga.Hon är engagerad för att exekvera den manliga rollen som generalen Rana. Och hennes aria berättar om hur Rana ska utföra ett lönnmord på kungens befallning. Delirio tycker sig ha förnyat operans bildspråk och Ranas dådkraft beskrivs som dansande tonfiskar och flygande delfiner med våldsamma koloraturslingor och höga hopp. åhörarna har svårt att hålla sig för skratt och Delirio blir djupt förnärmad och kallar de alla ignoranta. Så är dags för Stonatrillas stora giftmordsscen. Hon beskriver en värld fylld av undergång, skräck och våldsamma furier, innan hon sveper giftet ur ett i all hast införskaffat bläckhorn.

Dansmästare Strakbent begär nu plats på scenen för att repetera dans, men Ritornello hävdar att han måste öva pa sin nya aria ocn så sjunger han till Delirios förtrytelse precis som tidigare – allt som faller honom in i stället för den sinnrika text Delirio skrivit åt honom. Så tillåts de fyra dansarna från Stuttgart att repetera. Och medan de värmer upp och gör piruetter, börjar sångarna skvallra om vad de ser. Primaballerinan känner de alla igen och de har inte mycket till övers för hennes talang eller moral. Skvallret blir fräckare och fräckare och till sist blir det för mycket för dansösen. Innan man vet ordet av har kalabalik och slagsmål brutit ut mellan sångarna och dansarna. Stickor och strån yr och för att rädda vad som räddas kan av ensemblen och premiären låter Fallito brandlarmet gå. Då hejdar sig alla, damerna svimmar och allt blir stilla – tills Ritornello genomskådar bluffen. Då gör alla artisterna gemensam sak och förklarar krig mot den stackars opeachefen. Hur han klarar sig ur den knipan förblir en gåta.

AKT III

Vi får nu avnjuta första akten av l´opera serian Oranzehe. Fältherren Nasercano (Ritornello) möter sina soldaters jubel. Kedjad vid hans triumfvagn är den indiska prinsessan Saebe (Smorfiosa), som i hemlighet åtrår Nasercano som slagit henne i bojor. Nasercano hyllar sina soldaters tapperhet och skryter med sina lyckosamma fälttåg, som fört honom från Mövenpicks glaciärer till Indus heta stränder. Saebe förklarar att hon inte fruktar Nasercano men väl hans grymme kung Oranzebe, som hon ska överlämnas till som krigsbyte. General Råna (Porporina) inträder och hyllar Nasercano för hans bedrifter. Han har svårt att dölja sin avundsjuka och missunsamhet. Han meddelar att kungadottern Rossanara (Stonatrilla) är på väg för att hälsa honom välkommen hem. Rossanara åtrår också Nasercano och det märks tydligt, inte minst på hur upprörd hon blir när hon ser den underköna Saebe. Saeoe vädjar om Rossanaras bistånd gentemot hennes far – kung Oranzehe. Men Rossanara genomskådar Saebe. Hon ser att Saebe är förälskad i Nasercano. Hon anar att känslorna kan vara besvarade. Kallsinnigt vägrar hon Saebe sitt stöd och stormar ut.

Nasercano ser problemen växa och det gör operaföreställningen också. Plötsligt börjar ni, kära publik, att väsnas! Ni buar helt enkelt ut föreställningen och ridån går helt sonika ner mitt i första akten!!! In framför ridån kommer stackars Dansmästar Strakbent för att rädda vad som räddas kan. Han utlovar en härlig dansföreställning – balett i gammal traditionell stil – så fort dansarna hunnit byta om – och vädjar till publiken att sitta kvar i bänkarna.

Men när ridån går upp igen har vi stället förflyttats bakom scenen.

Vi ser damlogerna och där huserar sångerskornas mammor. Dansnästaren, Delirio och Ritornello är i färd med att tjuvlyssna på deras pladder och munhuggning. Mammorna Caverna, Bragherona och Befana är grova i mun och vet att bita ifrån sig. De baktalar varandras döttrar till den grad att sångerskorna till sist tycker de går för långt.Tumultet blir värre och värre och slutligen finns det ingen annan råd än att låsa in mammorna i logerna i ett obevakat ögonblick. Och just då störtar Sospiro, Ritornello och Delirio in med nyheter som lök på laxen. Operachefen Fallito har dragit dem alla vid näsan. Han har helt enkelt smitit sin väg, rymt fältet med hela biljettkassan! Allas gager är puts väck!! Förstummade av ilska står alla handfallna tills Sospiro kommer på den lysande idén, att de ska ta operan med sig på turné runt landet! Där är de förvissade om att de ska finna en mindre kräen publik. Men innan de ger sig av, så samlar sig alla för att svära en gemensam ed. En ed i namn av alla sångare dansare musiker dekoratörer maskörer sufflörer biljettörer… ja kort sagt alla som arbetar på operahuset nu och i kommande generationer. De lovar och svär att nu och i evighet förfölja, trakassera och göra livet surt för alla operachefer i världen. Och med denna ed i vilken var och en lovar att dra sitt strå till Stacken, så slutar operan – operan som gett oss en sann inblick i vardagen på ett operahus nära dig!

Related posts

Kommentera