Magnus Gabriel på Läckö slott

Magnus Gabriel på Läckö slott
Magnus Gabriel opera av Daniel Börtz på Läckö slottsopera

 

Magnus Gabriel på Läckö slott

Magnus Gabriel och andra sommaroperor på slott i kungliga huvudstaden

Sommarens första operaresa gick via Lidköping till Stockholm.På Läckoslott såg jag den nyskrivna operan, Magnus Gabriel, av Daniel Börtz. Vanligtvis ser jag inte så moderna operor, men under senare år jag sett en del nyskrivna operor, men för att vara helt ärlig så föredrar jag den äldre repertoaren och inga verk efter 1924.

Innan jag tog bussen ut till Läckö slott, platsen för kvällens föreställning träffade jag en god operavän på Rådhuskaféet mitt i Lidköping. Av honom fick jag programmet till Magnus Gabriel och på så sätt hann jag läsa in handlingen i förväg, vilket jag normalt alltid gör. Detta bidrog nog i stor utsträckning till att föreställningen blev en klar höjdpunkt. Musiken tillhör kanske inte min favoritmusik men tillsammans med ensemblens utmärkta framställning blev det totalt sett en fantasiskt fin upplevelse. Det var nästan som en teaterföreställning, men med en fantastisk orkester. Orkestern leddes av den eminente Simon Phipps. Jag var djupt imponerad såväl av solisterna som orkestern och det sätt man använde sig av scenens alla olika möjligheter. Bland solisterna vill jag särskilt framhålla Andreas Landin som sjöng huvudrollen och Filippa Maurin som sjöng drottning Kristina som inhoppare för Katarina Giotas.

Utan vidare utnämner jag Magnus Gabriel till åtminstone sommarens höjdpunkt och frågan om det blir årets höjdpunkt kan jag naturligtvis inte avgöra förrän året är slut.

Efter Lidköping gick resan till Stockholm där jag första kvällen såg Stradellas Salome med uppläsning mellan sångnummerna av Kjerstin Dellert. I en av rollerna hördes en av mina favoriter nämligen Charlotta Larsson. Det var en särskild fin upplevelse att se en föreställning som man såg den på 1700-talet, även om det var aningen besvärande för ögonen att se med bara tända stearinljus, men en speciell upplevelse blev det onekligen. Föreställningen dirigerades av den excellente Arnold Östman och på sånginsatserna kunde man sannerligen inte klaga.

Kvällen därefter var det dags att se l´Opera seria på Drottningholmsteatern. Det jag såg var en uppsättning från Fävikens Opera och det blev en mycket fin upplevelse där naturligtvis miljön på teatern inte saknade betydelse. Operan är skriven av en för mig helt okänd 1700-talskompositör vid namn Florian Leopold Gassmann. Speciellt tyckte jag om att man använde sig av blåsarsektionen vilket inte är så vanligt om jag har förstått det rätt. Trevligt var det i alla fall. Orkestern dirigerades på ett förtjänstfullt sätt av Olof Boman. I övigt använde man sig av teaterns alla möjligheter dekormässigt sett. Speciellt trevligt var det att få lyssna till en annan av mina favoriter från Malmö-operan nämligen Samuel Jarrick, en barytonstämma som jag hoppas få höra mer av även i fortsättningen. Det fanns gott om andra fina prestationer i ensemblen och då vill jag särskilt framhålla Jacob Högmark, Rickard Söderberg och Leif Aruhn-Solén bland herrarna och bland damerna Karolina Andersson och Miriam Ryen.

Sista kvällen på resan var det meningen att jag skulle lyssna på Folkoperans uppsättning av Puccinis Gianni Schicchi, men tyvärr regnade den föreställningen bort. Det hade visserligen regnat hela dagen, men när jag tillsammans med en mycket god vän kom till Vitabergsparken kunde vi höra sångarna sjunga upp sig och då var jag ganska säker på att föreställningen skulle bli av, men en kvart efter utsatt tid meddelades det från scenen att man hade hade fattat beslut om att ställa in premiären av Gianni Schicchi på grund av risk för regn. Som kompensation fick vi dock lyssna till Laurettas sång ” O mio Babbino caro” innan det var dags att bege sig hemåt.

Nu återstår det bara att se ytterligare en opera i sommar, nämligen Lars-Erik Larssons Prinsessan av Cypern, på Malmöoperan, utöver besöket i Dalhalla och Skäret.

Related posts

Kommentera