Maskeradbalen på Folkoperan – operahappening

Maskeradbalen på Folkoperan - operahappening

Maskeradbalen på Folkoperan – operahappening

Maskeradbalen premiär på Folkoperan 26.9. 2012

Musik: Giuseppe Verdi|Libretto:  Antonio Somma|Svensk text & dramaturg: Magnus Lindman|Musikalisk bearbetning: Martin Willert|

I går kväll var det både nyinvigning av Folkoperan och premiär på Giuseppe Verdi´s Maskeradbalen och det är en premiär som jag åtminstone har sett framemot mycket dels på grund av att det är den nye konstnärlige ledaren, Mellika Melouani Melani (MMM) första operauppsättning dels har jag hört en massa intressanta saker om själva uppsättningen.

Under årens lopp har jag sett fyra uppsättningar av Maskeradbalen och denna blir alltså den femte uppsättningen. Tidigare har jag upplevt Calixto Bietos ”gangsteruppsättning” på Den Kongelige Opera i Köpenhamn och Malmö Opera´s version där kungen var utbytt mot Olof Palme, Metropolitan Operans version av den av censorerna godkända och där alltså handlingen var förlagt till Boston och sist men inte minst Opera Vegas fina uppsättning häromåret på Teater Pero. Alla uppsättningarna har varit helt diametralt olika och till dessa tidigare upplevelser kan jag nu lägga ytterligare en version.

Det är alltid en spännande upplevelse att besöka Folkoperan och inför varje besök brukar jag försöka lista ut hur orkestern är placerad för det varierar från föreställning till föreställning. Denna gång satt orkestern på var sin sida av scenen med dirigenten i spetsen på vänster sida och blås och slagverken på högra sida. Scenen upptogs alltså av den tomma ytan mellan orkesterns placering plus ytterligare lite utrymmen. Har man en liten scenyta till sitt förfogande så gäller det att vara uppfinningsrik och det visade man goda prov på i går kväll.

För mig handlar Maskeradbalen om olycklig och kanske olämplig kärlek, mellan en kung och hans bäste väns fru, men också om bakgrunden till mordet på Gustav III. Det gör det kanske också för regissören, men det är inget som jag upplever särskilt mycket av när jag sitter i salongen.

Regissören säger i en intervju i programbladet att teamet tar tillbaka kungaversionen och här tänker hon förmodligen på att, mellan dagens uppsättning och Kungliga Operans version från 1958 ligger Peter Oskarsons uppsättning på Malmö Operan, där kungen var ersatt av Olof Palme, men spontant anser jag att hon har glömt bort Opera Vegas uppsättning på Teater Pero. Kanske har hon ändå sett uppsättningen och blivit lite influerad av den?

M M M svarar också i intervjun att teamet i denna uppsättning undersöker nationalismen som symbol. Det är i början av föreställningen en hel del viftande med svenska flaggor, men i övrigt ser jag inte att man undersöker nationalismen på ett särskilt djupt sätt och enligt min mening har det ju inte heller någon bärkraft i verket.

Vidare säger hon att man har arbetat med att bygga upp det borgerliga ”viet” och hierarkierna runt kungen, men görs detta?

Nja, jag är tveksam, men däremot lyfter regissören fram en kärleksvision av verket som jag inte tidigare har upplevt genom att låta Amelia och kungen sjunga ur den stora kärleksarian från Richard Wagners Tristan och Isolde och med Brangäne sjungande från balkongen.

Allt det där kan jag leva med, det ligger ju i regissörens värld att tolka in sin version och sina tankar om verket, men jag har också en annan huvudinvändning, men mer om detta längre ner.

Det är annars en mycket bra föreställning med en del nya grepp och även om några av dessa grepp är tagna från teaterns värld så känns det oftast som nytt och uppfriskande. Det finns dock en symbolik i föreställningen som jag har svårt att förstå tanken med till exempel varför kören är klädda i svarta underkjolar och varför Renato skall sjunga ut sin förtvivlan genom att klä av sig allt utom kalsongerna, men det är ingen stor sak. Då har jag större problem med att förstå framställningen av kungen som en Kristusliknande gestalt.

Att sörja mordet på en kung är ju en sak men att sörja honom som en Kristus liknande figur är en helt annan sak. Kristusframträdandet störde mig och det var väl en ”himla” tur att detta kom i slutet av föreställningen för där tappade jag helt fokus.

Det var i övrigt, en väl framförd föreställning sceniskt och framförallt sångligt, en mycket god upplevelse. Jag gillar skarpt när regissören tänker på att använda körens medlemmar som den viktiga resurs de utgör. De gör en strålande och humoristisk insats, särskilt i första akten när kungens råd= kören skulle uttrycka sitt ogillande över kungens beslut att upphäva Ulrika´s förvisningdom. Det var även ett genomgående lyckat grepp att ta vara på de komiska möjligheterna som finns i musiken och som samtliga agerande lyckades att förvalta väl.

På solistinsatserna finns det bara positiva omdömen att rapportera och här vill jag särskilt framhålla Yinjia Gong, som kungen och Pauline Pfeiffer som den ene Amelia. Ingen skugga må falla på Lisa Carlioth- helt okänd för mig, men med en bra röst och sceniskt trovärdig.

Det var också mycket goda insatser på alla andra håll och kanter och här glänste Olle Persson som Renato och Ulrika Tenstam var magnifik i sin framtoning och det är två sångare som jag inte tidigare har hört och sett särskilt mycket av och då tänker jag framförallt på Olle Persson. Det var också den första stora roll som jag upplevde den strålande Ulrika Tenstam i.

Andra goda insatser kom från sångare som jag är mer bekant med till exempel Sara Widén, som Oscar, Peter Haeggström som Samuel och Andreas Lundmark i partiet som Tom. Sångligt och sceniskt svarade de för utmärkta insatser.

Kören var också mycket bra och även här var det en del nya intressanta röster och gamla och det var roligt att höra en för mig helt ny röst, nämligen Dan McLellan, som i programbladet benämns praktikanten. Dessutom förstärktes ju körens insatser av ett par av solisterna.

Folkoperans orkester under ledning av sin chefdirigent Joakim Unander firade triumfer med musiken och så bra som de var i går kväll har jag inte upplevt dem så ofta tidigare.

Det var alltså en något annorlunda operaupplevelse eller kanske är det mer korrekt att kalla det för en operahappening, men jag tycker ändå att det är värt besväret att ta sig till Hornsgatan i Stockholm för att få uppleva en annorlunda upplevelse, men räkna inte med att det är en klassisk föreställning som du får uppleva.

Läs mer m handlingen/synopsis här

Andra recensioner

Per Feltzin i Kulturnytt

Camilla Lundberg i Kultyrnyheterna

Hanna Höglund i Expressen

Jan Kask i UNT

Anna Hedelius i Nummer.se

Teatermagasinet

Produktionsteam

REGI Mellika Melouani Melani

DIRIGENT Joakim Unander

SCENOGRAFI & LJUS Bengt Gomér

KOSTYM Karin Erskine

MASK & PERUK Thcrésia Frisk

VIDEOPROJEKTIONER Hans Appelqvist

KOREOGRAFI Charlotta Öfverholm

I rollerna

KUNGEN Yinjia Gong

RENATO Olle Persson

AMELIA Lisa Carlioth och Paulina Pfeiffer

ULRICA Ulrika Tenstam

OSCAR Sara Widén

SILVANO Dan McLellan*

SAMUEL Peter Haeggström

TOM Andreas Lundmark, sceniskt/Andreas Konvicka sjöng

*Praktikant från Högskolan för scen och musik i Göteborg

Related posts

Kommentera