Cavalleria Rusticana/Pajazzo säsongsavslutning 2015

Cavalleria Rusticana Met Opera synopsis 2015 Cavalleria Rusticana från The Metropolitan Opera till FHP - synopsis
75 / 100

I lördags avslutades operabiosäsongen från Metropolitan Opera med den mest  klassiska av klassiska s k double-bills nämligen med Cavalleria Rusticana/ Pajazzo. Det gjordes dessutom med en uppdaterad version signerad David Mc Vicar och ersatte sannolikt den tidigare s k Zeffirelli-versionen som nog har setts på Metropolitan Opera de senaste trettio åren.

Cavalleria Rusticana/Pajazzo säsongsavslutning 2015

Nu vill jag ju inte påstå att allting var bättre förr och inte heller saknar den tidigare Zeffirelli-versionen, men jag behöver nog uppleva David Mc Vicars version några gånger innan jag kan ta hans moderniserade version till mitt hjärta.

Mina randanmärkningar handlar helt och hållet om Cavalleria Rusticana också känd som På Sicilien eller Chival Rivalry beroende på vilket språk man väljer.

Den upphöjda plattformen med det evinnerliga snurrandet av scenen kändes inte särskilt bra och jag är fortfarande oklar över syftet eller vad regissören/scenografen ville illustrera med detta. Dessutom så har han gjort om innehållet i berättelsen på ett irriterande sätt som egentligen inte tillför något annat än irritation.

Det började dock bra, men när Santuzza släpptes in i gemenskapen så stämmer det inte med hur föreställningen vanligtvis gestaltas. Santuzza är ju att betrakta som utesluten ur gemenskapen och mycket av berättelsens styrka ligger ju till grund för storyline i verket.

Även om Eva-Marie Westbroek är en sopran med kvaliteter så upplevde jag att hon var allt för dramatisk för partiet, som helhet, en mer lyrisk sopran hade helt klart varit att föredra. Detta får ändock betraktas som en randanmärkning och det skall inte läggas henne till last.

Då uppskattade jag mycket mer andra delen nämligen Pajazzo kanske för att moderniseringen här kändes mer  äkta och riktig?

Musikaliskt och sångligt sett var det en stor upplevelse särskilt när jag reflekterar på hur jag upplevde lördagens premiär av Kvartett på Malmö Opera. CavPag är italiensk opera när det är som bäst inte minst på grund av formatet tidsmässigt. Dessutom är det  lämpliga verk både för nybörjaren och den mer erfarne operaälskaren.

När det gäller det sångliga så imponerades jag framförallt av den argentinske tenoren Marcelo Alvarez han har verkligen utvecklats sedan jag upplevde honom första gången. Han gjorde en alldeles utmärkt insats som Turiddu, men kanske en ännu bättre insats i Pajazzo

Bäst på plan bland männen var utan tvekan George Gagnidze och hans inledning av prologen i Pajazzo räknar jag som absolut världsklass, och hans insats som Alfio i Cavalleria Rusticana lämnar intet i övrigt att önska.

Metropolitan Opera Orchestra och Operakören under ledning av den eminente chefsdirigenten Fabio Luisi gjorde en mycket stark insats särskilt i Cavalleria Rusticana, men som helhet lämnade det musikaliska intet i övrigt att önska.

Nu väntar jag med spänning på nästa säsong och då hoppas jag på att programbladet blir bättre utformat och naturligtvis med korrekta uppgifter om medverkande och gärna också namn på samtliga solister.

Om föreställningen

Musik: Pietro Mascagni|Libretto: Giovanni Targioni-Tozzetti och Guido Menasci efter novellen och pjäsen av Giovanni Verga|Musik: Ruggero Leoncavallo|Libretto: Ruggero Leoncavallo

Kreativt team

Regi: David Mc Vicar
Dirigent: Fabio Luisi
Scenografi: Rae Smith
Kostym: Moritz Junge
Ljusdesign: Paule Constable
Koreografi: Andrew George
Vaudeville-koncept: Emil Wolk

I rollerna

Cavalleria Rusticana

Turiddu: Marcelo Alvarez
Santuzza: Eva-Marie Westbroek
Lucia: Jane Bunnell
Alfio: George Gagnidze
Lola:  Ginger Costa-Jackson

Pajazzo

Tonio: George Gagnidze
Canio: Marcelo Alvarez
Beppe: Andrew Stenson
Nedda: Patrice Racette
Silvio: Lucas Menachem

Mer att läsa