Min älskade Pierrot – en lite olämplig kabaré

Min älskade Pierrot - en lite olämplig kabaré
Min älskade Pierrot – en lite olämplig kabaré

Min älskade Pierrot – en lite olämplig kabaré

Operaverkstan på Malmö Opera|Urpremiär den 16 december|Manus och regi av Maria Sundqvist|Längd 1 tim och fyrtiofem minuter

Bakgrunden till uppsättningen är ett forskningsarbete som har bedrivits sedan Operaverkstan – Malmö Operas laboratorium- startade sin verksamhet för ett tiotal år sedan.Vanligtvis så är uppsättningarna riktade till barn, men denna föreställning riktas mot vuxna barn

Men egentligen handlar föreställningen om invigningen av som det då hette Malmö Stadsteater, vilket skedde 1944, då var huset ett av norra Europas största och väl i nivå med Bolsjoj i Moskva, men det handlar också om vad det fick för konsekvenser för den verksamhet som då redan fanns på tomten. Det fanns något som kallades Konditoriträdgården, ”Konditan”, ett populärt sommarnöje, ett barnsjukhus och en idrottsanläggning. En annan utgångspunkt är också frågan om hur lämpligt det var att bygga ett stort teaterhus mitt under brinnande världskrig och man tar också upp det förhållandet att Danmark var besatt av tyskarna och att mot den bakgrunden ansåg vissa att det var ytterst olämpligt att uppföra teaterhuset.

Den genomgående musiken är Arnold Schönberg, en kompositör som bannlystes av den nazistiska regimen med Adolf Hitler i spetsen. Det är Albert Girauds diktcykel som Schönberg satte musik till 1912 . Karen Blixen novellsamling Vintersagor spelar också en viss roll i uppsättningen.

Det var en rätt trevlig upplevelse och väl värt att spendera några timmar av fredagskvällen på Operaverkstan, men jag tror fortfarande inte att jag riktig förstod eller uppfattade syftet med föreställningen, kort sagt jag saknade den röda tråden och detta trots att jag tidigare i veckan var på en föreläsning under rubriken ”Lämplig och olämplig konst” med debattören-sångaren Rickard Söderberg och Dick Harrisson, professor i historia vid Lunds universitet.

Själva upplägget var ganska bra och trevligt, med inlagda presentationer av olika aktuella personer, både i foajén och under vandringen till Verkstan på operahusets baksida, men om nu syftet var att belysa diskussionerna kring som det uttrycks i programbladet ”skrytbygget” så anser jag nog att det fattas en hel del.

Det musikaliska framförandet och de olika sånginsatserna kan jag dock inte klaga på. Särskilt bra tyckte jag att Johan Wikström var som Pierrot och hans sceniska utstrålning och musikalröst lämnade inte mycket i övrigt att önska. Inte heller kan jag klaga på de två operaskolade sångerskorna Teresia Bokor och Gunilla Pålsson, eller den sjungande skådespelaren, Johan Hwatz. Dansinsatser gjorde ytterligare ett positivt inslag

Hela föreställningen hölls fint samman av Lars Fembro och ungdomarna från Drömmarnas Hus gjorde ett mycket gott intryck och så kunde de ju också baka en god tårta.

Avslutningsvis kan jag varmt rekommendera föreställningen till andra, men tänk på att det inte ges så många föreställningar – sju föreställningar återstår och att platsantalet är begränsat.

Här kan du läsa mer om föreställningen

Läs vad SDS recensent ansåg om föreställningen

Related posts

Kommentera