Min operafestival i Berlin

Min operafestival i Berlin
IMG_0013
Der Rosenkavjer med Nina Stemme på Deutsche Oper i Berlin 2007

Min  operafestival i Berlin

Många gånger har jag tänkt att åka på resa till en operafestival i utlandet, men jag har alltid tyckt att det har varit alldeles för dyrt.

I början av juni reste jag alltså på min egen anordnade resa. Resan gick till Berlin, staden med tre välrenommerade operahus;Deutsche Oper, i gamla Väst-Berlin och Berlin Staatsoper på Unter den Linden och Komische Oper ett kvarter bort.

Resan till Berlin företogs med buss och min fru körde mig till Öresundsterminalen, Malmös nya bussterminal strax utanför stadens hank och stör. Men i avsaknad av alla andra kommunikationer! Det skall tydligen bli bättre sen, men när är oklart för mig. Bussen som jag skulle fortsätta med kom tydligen närmast från Göteborg, mycket försenat. Jag hade nästan gett upp hoppet när min fru fick syn på bussen i horisonten. Under tiden som vi väntade försökte jag få tag på bussbolaget, förgäves. Det enda besked jag fick var att deras telefontid låg tre timmar fram på dagen. Nåväl starkt försenat anlände jag till Köpenhamn för bussbyte vidare söderut.

Bussen tog oss snabbt genom Danmark, vi var sex personer i bussen, men väl framme på Falster fylldes bussen till sista plats av skolungdomar på skolresa till Berlin.

Från Gedser skulle vi åka med båt till Rostock, en sjöresa som tog knappt två timmar. Från Rostock tog det bara ett par timmar till Berlin.

Jag promenerade från bussterminalen till mitt hotell Agon Opera som var beläget vid Kürfurstendam. Anledningen till detta var att jag var i sluttampen på stegtävlingen med Korpen och min arbetsplats.På väg till hotellet passade jag på att lösa ut kvällens operabiljetter Il Trittico, Puccini´s treaktsopera.

Föreställningen började halvåtta så jag hann med att äta en god middag på restaurang Don Giovanni, som låg ett stenkast från Deutsche Oper, innan föreställningen började.

Salongen var knappt halvfull, men senare förstod jag att den bestod av idel Puccini-fans. Operan började med Suor Angelica och fortsatte med Gianni Schicchi och avslutades med Il Tabarro eller Manteln som vi kallar den.

Huvudnumret var absolut Gianni Schicchi, som sjöngs av Bruno de Simone på ett alldeles utmärkt sätt. Lauretta sjöngs av Fionnuala Mc Carthy, inte så bra som jag hade förväntat mig.Rinuccios parti sjöngs av Felipe Rojas Velozo, alldeles utmärkt, ja så bra att han var kvällens överraskning.Il Trittico avslutades med Il Tabarro och där Michele sjöngs av Franz Grundheber och Giorgetta sjöngs av Chiara Taigi. Dirigent var Niksa Bareza och för regin svarade Katharina Wagner. Totalt sett var det en angenäm afton även om jag nog inte var lika begeistrad som en del av publiken.

På lördagkvällen var det så dags för Don Carlo på Berlin Staatsoper.Hela dagen hade jag vandrat omkring i Berlin och sett mig omkring. Bl a åt jag lunch i gamla Öst-Berlin strax bakom det egyptiska museét och tidigare på dagen hade jag vandrat upp i det stora krigsmonumenter från 1870-års krig.Det vara ganska jobbigt, men utsikten var hänförande och väl värd strapatsen.

Kvällens föreställning av Verdis Don Carlo dirigerades av Paolo Carignani och i regi av Philipp Himmelmann. För scenografi och dekor svarade Johannes Leiacker. Filip II sjöngs på ett helt strålande sätt av René Pape och Don Carlo sjöngs på ett mindre bra sätt av Andrew Richards.Fullt godkänt fick Roman Trekel som sjöng Posa´s roll och Norma Fantini som sjöng Elizabets roll. Jag tyckte annars inte om föreställningen inte minst för den makabra scenografin, för att inte säga äcklig. En grupp helt nakna män hängdes upp i fötterna upp i taket framför ett middagsbord. Innan de hängdes upp blev de indränkta i vad som skulle ha varit bensin, om det hade varit på riktigt, men nu förmodligen var vanligt vatten. Scenen avslutades med att några tände en symbolisk eld genom att lyfta ett antal tändare i händerna.

På söndagkvällen var det så dags för resans förväntade höjdpunkt, nämligen Strauss Rosenkavaljeren med Nina Stemme i huvudrollen. Octavian sjöngs av Michelle Breedt och baron Ochs av Franz Hawlata. Föreställningen regisserades av Götz Friedrich och hade haft sin premiär 1993, tror jag. Kvällens dirigent var Marc Albrecht som lär debutera på Covent Garden nästa år. Det blev en helt fantastisk kväll inte minst på grund av Nina Stemme, men även de andra gjorde en alldeles utmärkt jobb. Det här var min första uppsättning eftersom jag missade Göteborgsoperans föreställning för några år sedan.

På måndagmorgonen var det dags att lämna Berlin efter tre fantastiska dagar i operans värld, dessvärre gick bussen redan halvåtta på morgonen så det fick ske utan frukost på hotellet.Men jag hade hela huvudet fullt av musik så jag överlevde trots allt.

Related posts

Kommentera