New York – en reseberättelse – del sex

New York – en reseberättelse – del sex
Rain A Tribute to the Beatles på Neil Simon Theatre, Broadway, New York

New York – en reseberättelse – del sex

New York, New York en reseberättelse i sex delar – del sex

Fredag morgon och efter en gemensam frukost begav vi oss ut i vimlet till samma ställe men på olika vägar.

Målet för dagen var Metropolitan Museum of Art och det är ett museum som ni absolut inte får missa när ni är i stan.

Det finns så mycket att titta på så man blir nästan trött av att bara tänka på det. Som vanligt hade vi bestämt att vi skulle titta tavlor i första hand, men också ett besök i den antika avdelningen. Här var jag speciellt intresserad av att titta på det gamla templet (Temple of Dendur) som den egyptiska regeringen hade skänkt till muséet.

Det är nu mer än tjugo år sedan jag senast var I New York, men den här gången tyckte jag att tavlorna var ganska tråkigt upphängda, särskilt I förhållande till Museeum of Modern Art (Moma) igår, men våra vänner tyckte precis tvärtom. Så kan det också vara.

Efter att ha tillbringat ett par timmar där gick vi för att hitta toaletterna och efter ett intensivt letande lyckades vi till slut lokalisera dess belägenhet. På vägen dit hittade jag en skylt till den amerikanska paviljongen och där fick vi äntligen vår belöning, när vi hittade flera målningar av en franske målaren Pierre Auguste Renoir och det var länge sedan jag såg några verk av denne fantastiske målare.

1 våningsplanet på The Metropolitan Museum of Art

Andra våningsplanet på The Metropolitan Museum of Art

Framåt eftermiddagen åkte vi tillbaka med buss till hotellet dvs vi tog bussen utanför museét och åkte ner till Fifth Avenue i höjd med 52 nd Street. Vi var nämligen på jakt efter biljetter till kvällens musikal som hette ”Rain A Tribute to the Beatles”. Biljetter till denna musikal gick nämligen inte att köpa på tkths, biljettkiosken på Times Square som sålde kvällens biljetter till halva priset.

Det gick förvisso att köpa biljetter på hotellet, men de sålde bara de dyraste parkettbiljetterna och de skulle kosta 140$ minst per styck så därför hade jag övertalat att frun om att vi skulle promenera till teatern Neil Simon Theatre och se om det inte fanns billigare biljetter att få tag på. Det gjorde det. Parkettplatserna kostade här c:a 130$ men det fanns biljetter i ytterligare två prisklasser nämligen 51$ och 81$ och efter en intern överläggning köpte vi två biljetter i mellanprisläget, nämligen 81$ styck.

Innan vi gick på föreställningen hade vi bestämt oss för att äta på en typisk amerikansk restaurang. Det blev Gallaghers och det var en riktig höjdpunkt och för första gången under vistelsen i New York åt vi på riktiga tallrikar med bestick i rostfritt stål. Bara detta sista var en stor upplevelse, eftersom vi ditintills alltid hade fått äta med plastbestick och i tallrikslådor av plast, vilket för övrigt alla andra också fick göra.

Vi gillar ju båda Beatles och det blev en fin upplevelse inte minst beroende på att publiken var i samma åldersgrupp som vi själva och de flesta kunde texterna utantill och ibland t o m bättre än artisterna. Jag tyckte att ljudnivån var i högsta laget och så gillade jag inte framförandet av några sånger, men frun var hur nöjd som helst och det var ju faktiskt huvudsaken, eftersom det var hennes födelsedag vi skulle fira.

Skall sanningen fram så hade jag ju egentligen velat se ”Don Pasquale” på Metropolitan Opera samma kväll, men det var jag tämligen ensam om och dessutom visste jag inte om det fanns några biljetter kvar, även om jag hade varit beredd att acceptera en ståplats bara för att få se och uppleva Anna Netrebko ”live”. Samtidigt visste jag att operan visas på Folkets Hus/Parker ungefär en vecka senare.

Kvällen eller rättare sagt aftonen avslutade vi på Times Square. Att sitta och titta på folket bland alla dessa neonskyltar bara det var en stor upplevelse. Dessutom hade vi haft en enorm tur med vädret. Det var nästan högsommarvärme på dagarna och en bit in på kvällarna också. Vi hade bara dåligt väder en dag på vistelsen och det var samma dag som vi var på MOMA, alltså i torsdags.

Under vår vecka hade vi också möjlighet att följa mellanårsvalet i de olika tv-kanalerna som fanns i tv:n på vårt rum. Det var ganska intressant, men det fanns ju bara tillfälle till detta tidigt på morgnarna och sent på kvällen.

Vi bodde på hotell Edison och hotellet var ju ganska OK, men jag kan fortfarande irritera mig på stora skillnaden i de olika rummen. Vi fick tränga in oss i vad vi upplevde som hotellets minsta rum, medan vårt ressällskap hade ett dubbelt så stort rum som vi hade fått, men detta var dock inte det värsta för det var att jag varje morgon vaknade med att jag hade blivit myggbiten. Visserligen varnades vi för ”bedbugs” som påstods finnas i hela New York, underförstått att det fanns inget att göra åt detta fenomen!

Lördagen ägnade vi åt att sova lite längre än vanligt och åt att packa våra resväskor. Enligt gällande regler skulle vi vara på flygplatsen minst tre timmar före avgången och därför bestämde vi att vi skulle åka med shuttlebuss till flygplatsen, som avgick från hotellet vid 13-tiden. Detta innebar att vi hade god tid på oss på flygplatsen, som vi hade tänkt att utnyttja genom att handla i tax-fre-butikerna. Det fanns dock inte mycket att handla på flygplatsen i Newark, men tiden gick dock ganska fort ändå.

Redan vid incheckningen började våra svårigheter och vi kunde inte ens få platser bredvid varandra dvs säga om vi inte var beredda att betala 99$ per person. Flygresan hem började alltså inte särskilt bra och inte blev fortsättningen mycket bättre. Vi flög hem med Continental Airways och det var inte mycket som fungerade på den flygresan. Maten, eller middag som det kallades för, bestod av tre miniportioner där det enda som smakade bra var en sallad med dressing. Efterrätten, en sorts chokladkaka var också OK, men det är ju inte mycket att leva på en hel natts resa.

Dessutom var det bitvis en mycket turbulent resa, men framförallt var det fruktansvärt varmt i kabinen och vad värre var att det fanns ingen möjlighet att rätta till problemet, vilket kanske berodde på att personalen inte hade tid till sådant arbete. Det skulle ju serveras och sälja tullfria varor och det var tydligen något som prioriterades först och främst.

Vi flög till New York med SAS och skillnaden i flygupplevelse var enorm. Trevlig och effektiv personal, som hade tid eller tog sig tid för att hjälpa passagerna till rätta. Drycker inklusive vin serverades utan extra kostnad, medan det på Continental Airlines kostade sex$ för ett glas vin. Priset var ju inte det värsta utan det var att det bara gick att betala med kort och kortet skulle man ha till hands när man beställde annars kunde man bara välja mellan vatten, juice eller läsk!

Det värsta var dock att underhållningsdetaljen inte fungerade. Jag försökte lyssna på Mozart´s 40 & 41 symfonier, men det gick bara att lyssna på första satsen som när den var färdigspelad så började den om igen med första satsen och så är det ju inte meningen att det skall fungera. Småningom bestämde jag mig för att se en film och då gick det ju lite bättre, men tyvärr fick jag inte se slutet på grund av att man bröt utsändningen för att i stället visa en film som berättade om hur ”Wonderful Copenhagen” först på engelska och sedan på danska och därefter såg jag en snutt till på filmen, men sedan var det dags att visa en film om hur man tar sig genom pass- och tullformaliteter på Kastrup.

Sammanfattningsvis har det ju varit en både trevlig och spännande resa, men tyvärr stannar minnet kvar av de senast inträffade händelserna, som Continental Airways har ansvaret för, och det är nog tveksamt om det blir ytterligare någon resa ”over there”, men helt säkert är att det inte blir med Continental Airways, eftersom de inte vill kompensera oss för de faktiska olägenheter vi faktiskt upplevde.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Related posts

Kommentera