Om Operalogg

Vem är jag?

Vem är jag?

Jag har arbetat som ombudsman i ett par Handels avd sedan 1981,dessförinnan var jag fackligt aktiv från 1971 inom ICA. Men från 1 december 2007 är jag pensionär.

Kort om min bakgrund: Jag är född 1945 i Köpenhamn.Några veckor före skolstarten, 1952, flyttades jag till min mor som vid den tiden bodde i Mölndal, strax söder om Göteborg. Jag började första klass i Kvarnbyskolan och gick ytterligare ett år på skolan. Tredje och fjärde klass gick jag på Kungsladugårdsskolan i Göteborg. Femte och sjätteklass gick jag i Össlövskolan,i Fjärås och jag avslutade min skolgång i juni 1960 i Kungsbacka Samrealskola, efter att ha gått ett år av tre. I botten har jag alltså motsvarande 7-årig folkskola.

Efter att ha slutat skolan arbetade jag som springpojke i några klädbutiker och en livsmedelsbutik i Kungsbacka, efter att först ha misslyckats med ett arbete på ett spinneri.

På hösten samma år flyttade jag till Göteborg och fick anställning på Fallenius och Leffler som kontorsbud. Veckolönen uppgick till 70 kronor.

I slutet av 1960 gick jag till sjöss. Min första hyra blev på färjan mellan Göteborg – Fredrikshavn. Äventyret fortsatte ombord på Svenska Amerikalinjens, MS Krageholm med första destination Boston i U S A. Därefter seglade på all världens hav med olika rederier bl a gick jag på Stora sjöarna i USA med besök i Israel, eftersom trafiken är stängd vintertid på ”sjöarna”! En period seglade jag Östersjön runt med besök i Leningrad, Gdansk, Gdynia, Wismar och Rostock.Mellan 1962 och 1966 utgick jag från Antwerpen. Största delen av perioden gick jag på oljetankers från Persiska Gulfen, Japan, Sydamerika och amerikanska västkusten. En kort period seglade jag med MS Alta som trafikerade Narvik och olika hamnar i Tyskland, Holland och Belgien. Jag gick i land fem år senare efter att ha mönstrat av MS Paul Endacott, i Amsterdam, en gastanker som tillhörde Trelleborgs Ångfartygs AB.

Efter att ha arbetat i ett gatukök några år började jag på ICA-EOL;s grossistlager i Arlöv. Här började min fackliga bana när jag blev vald till klubbordförande våren 1971. 1979-80 genomgick jag LO:s funktionärsutbildning på Hasseludden, i Stockholm.

Komvux

På ”fritiden” studerade jag på Komvux Kronborg i Malmö. Målet var att jag skulle ha full behörighet att läsa på universitet, när jag går i pension. Att läsa in en fullständig gymnasiekompetens, dvs ”ta studenten”, som omfattar 1970 poäng blev jag färdig med i maj 2003! Inriktning på samhälls-vetenskapliga ämnen inkl data och språk.

Universitet i Lund

Hösten 2003 började jag att läsa i Lund eller rättare sagt ”Centrum för Arbetarhistoria”, i Villa Fridhill, i Landskrona. Kursen sorterar under historiska institutionen och heter ”Arbetarklassen och Arbetarrörelsens historia i Sverige”. Kursen omfattar 20 poäng. Hösten 2004 fortsätte jag att läsa kursen ”Det moderna Sveriges samhällshistoria på ytterligare 20 poäng.

Vill du veta mer om arbetarhistoria kan du gå hit

 

Högskolan i Malmö

På högskolan i Malmö har jag läst Stadens historia – exemplet Malmö 20 poäng.

Sedan hösten 2008 läser jag Historia med kulturanalys på Malmö högskola.Jag är i princip färdig med Historia med kulturanalys I II o ch III. Det återstår ett mindre ”paper” på fem poäng. Min c-uppsats, handlar om fackligt ägda semesterhem i Sverige under perioden 1920-60

Inom ramen för skolarbetet har jag skrivit flera uppsatser: Vill du läsa någon av uppsatserna kan du gå till Uppsatser

Marathonlöpning

Jag har varit en passionerad långlöpare med bl a sex marathonlopp i benen, varav tre lopp i Stockholm Stockholm Marathon. Dessutom sprang jag New York Marathon, 1988, Berlin-Marathon, 1989 och London Marathon 1991.

  • år 1988 sprang jag New-York Marathon i samband med att Sverige – U S A firade 350-års jubileet Sverige – Delaware, en gång i tiden en av Sveriges kolonier ”over there”.
  • Att springa marathon i ”The Big Apple” är en fantastisk upplevelse, men mycket jobbigt!Loppet gick på strax under fyra timmar, 3.58.45 för att vara exakt! Det räckte till en placering totalt bland de 10 000 bästa. Det var mer än 38 000 anmälda till loppet, varav c:a 30 000 deltog. Det jag bäst minns från loppet och vistelsen i New York är stämningen och inte minst den positiva atmosfären. Det fanns en ständigt närvarande hjälpsamhet bland deltagarna, trots språksvårigheter. Publiken, New york-bor var alltid både hjälpsamma och vänliga! New York City Marathon
  • Berlin Marathon är det absolut mest lättsprungna ”maran” som jag har deltagit i! Loppet genomförde jag på 3.33.15, nästan 25 minuter snabbare än i New York!
  • London Marathon fick avsluta min marathonkarriär.Det var ett roligt lopp att springa i men, ganska tungt! London Marathon

Övriga lopp!

Utöver marathonloppen har jag sprungit ett stort antal millopp i och omkring Skövde, Mariestad och Göteborg och några ”halvmaror” t ex ”Kungsbackaloppet”, ”Malmövarvet” och ”Stockholmsloppet”.

Bakgrunden till mitt operaintresse

 

Det händer att jag får frågor om hur mitt operaintresse började, men oftast är det från människor som inte för sitt liv kan förstå hur en människa med min bakgrund kan uppskatta opera och det kan fortfarande göra mig både ledsen och upprörd.
Om mitt operaintresse uppkomst och utveckling brukar jag berätta att det kom till mig plötsligt och förmodligen i början på 1960-talet i samband med att jag upplevde en film- Windjammer- en filmupplevelse med stor filmduk och musik av en stor symfoniorkester.
Några år tidigare hade jag varit på Stora Teatern och upplevt musikalen The Most Happy Fellow och det tror jag är början på mitt intresse för den symfoniska musiken.
I min barndom lyssnades det aktivt på Doris Day, Patti Page, Nat “King” Cole och Catarina Valente, men jag var mest intresserad av italienskinspirerad musik som alla svenska schlagersångare sjöng på. Det blev senare Elvis Presley, Tommy Steele, Cliff Richard, The Beach Boys och The Beatles.
Mitt första operabesök blev Verdi´s Rigoletto i Wismar och den uppsättningen såg jag varje gång båten kom tillbaka till staden (11 ggr).
I Leningrad, som det hette på den tiden, upplevde jag föreställningar på stadens olika operahus, bl.a Tsarens bröllop. Det var under dessa månader 1962 som jag lärde mig uppskatta opera och då handlade det nog mest om musiken som alltid lyckades ta tag i mig, men det handlar också om att en operaupplevelse oftast är en kombination av teater och musik.
Numera är det framförallt musiken och rösterna som griper tag i mig, men ibland händer det att allting stämmer med scenografi och ljus. Tyvärr är det allt längre mellan de riktigt stora operaupplevelserna, men då har jag ju mina operainspelningar lätt tillgängliga.
Favoriterna bland operakompositörerna växlar men jag återkommer ju ständigt till Mozart, Puccini och Verdi.
Favoriterna är ju ändå Strauss och Wagner, men de två sistnämnda kom in sent i mitt operaliv. Dessutom gillar jag också nyskriven opera, men jag är inte särskilt intresserad av 1900-talets ansedda mästerverk till exempel LULU, men Wozzeck gillar jag.
Att gå på opera är att i bästa fall få en berörande upplevelse och det lyckas alltid Wagner, Strauss med och när scenografin upplevs som besvärande brukar jag numera blunda för att slippa eländet.
Det är inte så ofta det händer men Staffan Valdemar Holms uppsättning av Nibelungens ring på Operan i Stockholm tillhör den kategorin.
Numera betraktar jag mig själv som en musikalisk allätare och även om det är musikdramatik i alla dess former som är nummer 1 är jag bl a svårt förtjust i Leonard Cohen, Rufus Wainwright och The Walker Brothers m fl

Om min 60-årsdag i Skånska Dagbladet

PORTRÄTTET

Namn: Mogens Andersson

Yrke- Ombudsman på Handels i Helsingborg

Familj: Hustru Ingrid, en son, två döttrar

Bor: Malmö

Aktuell: Fyller 60 år den 30 november 2005

Mogens Anderssons största intresse är opera – och allra helst ska det vara Wagner

Opera är Mogens Anderssons musik. Han går och ser – och hör- det mesta han kan. Just nu är det Wagner som gäller.
– Jag var i Köpenhamn och såg Parsifal för fem, sex år sedan. Då förstod jag att det var en annan sorts upplevelse.

Köpenhamn är också staden där han föddes. Förnamnet skvallrar om det, medan efternamnet vittnar i om att fadern var svensk. När det i var dags för unge Mogens att börja skolan flyttade familjen till Molndal Senare bosatte de sig i Göteborg, för att hamna i Fjärås i Kungsbacka när han var i de yngre tonåren. Han ville bli sjöman. – Det var väl en sådan där tonårsrevolt.

Mässkalle

Så bara 15 år gammal började han som mässkalle i köket på Stena Iines färjor mellan Göteborg och Fredrikshamn.
– Den första stora resan gick till – USA med m/s Krageholm, en styckegodsare.
Det var ingen smidig överfart. Det blåste ordentligt och Mogens Andersson fick utstå sin beskärda del av sjösjuka.
– Resan tog 14 dagar. Den skulle tagit nio om allt gått som det skulle.

Han var till sjöss till 1966, den mesta tiden som salongsuppassare.
-Jag skulle passa på kapten, förste styrman och maskinchefen.
– Man serverade kyckling till kapten, unghöna till befälet och höns till manskapet – nen det var ; samma fågel alltihop.

Det var mest på tankbåtar han gick, besökte ställen som Persiska viken, Japan, Chile och USA:s östkust. Det här var på den tiden när i sjöfolket fick ordentligt med tid att gå iland och verkligen få se en del av platserna de anlöpte.

Bosatte sig i Malmö

1966 mönstrade han av för sista gången och bosatte sig i Malmö. – Det var svårt att få jobb – en sjöman är alltid sjöman.
Så resonerade arbetsgivarna sjömän hade rykte om sig att vara rastlösa själar; anställde man en sådan fanns det stor risk att han snart gav sig ut igen.

Mogens Andersson sålde bland annat korv på Möllevångstorget innan han 1969 – samma år som han gifte sig – fick jobb på Icas lager i Arlöv.

Han började tidigt engagera sig i facket. Han var facklig representant i Ica Eols styrelse 1973-1978 och var suppleant i Ica-styrelsen i Stockholm 1974-1976.

Skövde

1979-80 gick han en ombudsmannakurs. Den enda lediga platsen för en sådan inom Handels fanns just då i Skövde i Västergötand. Där var han ombudsman mellan 1980 och 1994. Då fick han samma jobb i Helsingborg och flyttade till Malmö. — Min fru är härifrån, ger han som ett skäl till flytten söderöver.

Det var för tiotalet år sedan, och sedan dess verkar han i nordvästra Skåne, från Landskrona til Perstorp och nordväst därom.

Det är också sedan återflytten till Skåne som operaintresset tagit ordentlig fart. Både Malmö och Köpenhamn har operascener.
-Jag ser det mesta jag kan.
Och det är alltså Wagner som är favoriten. Men det går lite i vågor; han varvar med Puccini och Verdi.

– Just nu är det bara Nibelungens ring som gäller. Helt fantastisk musik.

Tidigare ägnade han sig åt att springa maratonlopp, men den tiden är förbi, förklarar han.Nu får det räcka med promenader.

Rhenguldet drar

På födelsedagen skall han gå ut med närmaste familjen. Han hade gärna åkt till Köpenhamn och sett Rhenguldet på Det Kongelige – även om han redan varit där och sett den.
– Men det är ju inte alla som gillar Wagner…

mogens200560år

Intervju i Skånska Dagbladet inför min 60-årsdag 2005

 

 

Sammanställt av Mogens H Andersson

 

Kommentera