OPERA NOVA – Operaimprovisatörerna

OPERA NOVA – Operaimprovisatörerna

OPERA NOVA – Operaimprovisatörerna

Operaimprovisatörena presenterar ett spel om makt kärlek och remix

I går kväll var det dags för att uppleva Operaimproviasatörnas omtalade föreställning som hade premiär i en förort till Stockholm under mars 2012. I den efterföljande debatten efter den föreställningen var väl också det som bildade upptakten till den fortsatta debatten om Operasexism.

I operaimprovisation improviserar klassiskt skolade sångare och musiker live tillsammans fram handling, musik och text, i dialog med publiken, genom att kombinera och utveckla olika sceniska och musikaliska tekniker med inspiration av olika klassiska stilar. Det materialet som uppstår i stunden upprepas inte, utan nya vägar skapas varje gång improvisatörerna möts

Operaimprovasitionerna kombineras med musik och scener ur:

Carmen (G Bizet)

Maria Stuarda ( G Donizetti

Julius Caesar (G F Händel)

Don Giovanni, Cosi fan tutte (w A Mozart)

Tosca (G Puccini)

Läderlappen (J Strauss)

Det blev till en mycket rolig och inspirerande afton på Bastionen, med mycket goda sceniska och musikaliska insatser och särskilt uppskattade jag de sångarna som jag upplevde för första gången, tror jag, nämligen sopranen Alexandra Orrgård Solén och tenoren Fredrik af Klint. Övriga sångare känner jag ju väl till sedan tidigare, men självklart hade de ju utvecklats sedan senast och allting annat hade ju varit märkligt.

Även om det på alla sätt och vis var en mycket trevlig och uppskattad musikupplevelse så kom jag på mig själv att tänka att avd hade dessa begåvade entusiastiska och duktiga sångare kunnat uträtta om de i stället hade satsat på att framföra en hel opera? Stordåd, tror jag och exakt i det formatet som jag är övertygad om skulle locka till sig såväl en ny som äldre publik.

Det var som sagt både trevligt och roligt och visst skulle det vara alldeles utmärkt om vi fick möjlighet att uppleva en uppsättning utifrån deras grundtankar dvs att till exempel Scarpia sjöngs av en kvinna i stället för som det är i dag av en baryton. Det är förstås frågan om det finns någon teaterchef som skulle våga sig på en dylik uppgift, men kanske Bengt Hall skulle våga att upplåta Operaverkstans scen för ett dylikt ändamål?

Om jag skall vara helt ärlig så tror jag inte att detta skulle bli möjligt utan förordar istället att gruppen, Operaimprovisatörerna själva tar på sig den uppgiften. Förslagsvis kunde man börja med ”Tosca” eller ”Don Giovanni”.

Efter föreställningen blev det en intressant och givande debatt,som jag fortfarande funderar på och det är kanske det bästa betyget man kan ge en debatt?

Det ges ytterligare en föreställning i kväll på Bastionen och har du möjlighet så rekommenderar jag varmt ett besök.

Medverkande

David Hornwall: baryton

Samuel Jarrick: baryton

Fredrik af Klint: tenor

Alexandra Orrgård Solén: sopran

Sara Wilén: sopran

Gregor Bergman: piano

Ljus: Kristofer Langerbeck

Repertoarbearbetning: Conny Antonov

Scenisk rådgivare: Elisabet Ljuungar

Vill du veta mer om Operaimprovisatörena besök deras hemsida

Related posts

Kommentera