Orfeus och Eurydike – M/S Teaterskeppet

Orfeus och Eurydike – M/S Teaterskeppet

Orfeus och Eurydike – M/S Teaterskeppet

Efter ett väl genomfört träningspass var det dags att lämna ett regnigt Malmö. I kväll skall jag se premiären på ValdemarsviksOperans Orfeus och Eurydike.
Vädret blev bättre och bättre ju längre norrut vi kom och framme i Norrköping lyste solen ikapp oss. På Norrköpings station blev det en timmes väntetid innan bussen gick vidare till Valdemarsvik.Det blev en trevlig bussresa genom en del av Sverige som jag inte tidigare har besökt.Vi passerade både över Göta kanal och förbi den medeltida handelsstaden Söderköping.

Väl framme i Valdemarsvik var det bara att checka in på ett Bed & Breakfast, alldeles vid busstationen.

Kvällens föreställning skulle börja klockan 20.00, men först skulle jag och de andra besökarna äta en trerätters operameny, med några glas vin att skölja ner maten med. Det smakade utmärkt, men som vanligt var portionerna ägnade åt små munnar.
Som spelplats hade operaledningen valt att hyra teaterskeppet som i vardagslag är stationerad nedanför kungliga slottet i huvudstaden. Detta berodde tydligen på att kommunen inte hade möjlighet att hyra ut andra lokaler till operasällskapet. Detta var också sista säsongen som man spelar i Valdemarsvik, nästa år kommer man att hålla till i Norrköping och då under namnet Svenska Operan. Premiärföreställning blir Tosca med Elsa Ridderstedt i rollen som herdepojken.

Operan består av två akter och första akten utspelade sig i restaurangen, medan andra akten försiggick i en teatersalong på nedre däck, förlåt jag menar naturligtvis i underjorden.

Efter en god men försvinnande liten trerätterssupé började föreställningen vid sittande bord. Detta var den fjärde uppsättningen som jag ser och denna gång sjöngs Orfeus av en tenor,som egentligen är baryton, Daniel Svensson, som till hösten börjar på Operahögskolan i Stockholm. Ursprungligen är rollen skriven för en kastrat, men sjungs idag av antingen en countertenor, eller en mezzosopran. I kväll skulle vi få se ursprungsversionen i en moderniserad och annorlunda form. Numera vet jag ju förstås att opera finns i olika versioner, Parisversion, Hector Berlioz version, och det är ju i princip, olika operor, därför är det svårt att jämföra dem.

Jag såg Orpheé, Berlioz-versionen på Stockholmsoperan från lyssnarplats och blev då imponerad av Anna Larsson, men inte lika förtjust i uppsättningen. I januari såg jag Stephanie Blythe som Orfeus i en direktutsändning från Metropolitan Opera, på en Folkets Park/Hus bio nära dig. Den versionen är jag mycket förtjust i och den har jag sett flera gånger sedan dess faktiskt så sent som i fredagskväll.

På flera sätt är detta en speciell opera eftersom den bara består av tre roller, men samtidigt har kören en mycket framträdande roll.
I stort tycker jag att det var en fin upplevelse, precis som det skall vara när man går på opera, men uppsättningen kändes ovan och miljön i underjorden var inte den allra bästa, vilket den förmodligen inte heller är i verkligheten. Jag kände ett visst obehag av instängdhet och luften kändes inte bra att andas, men jag vänjde mig naturligtvis. Utöver körens utmärkta insats vill jag särskilt framhålla de två tenorerna. Det var ett spännande möte, en ung tenor, Daniel Svensson på väg upp och en något äldre, men rutinerad tenor, Torbjörn Lilliequist.

Avslutningsvis kan jag konstatera att det blev en trevlig kväll på operan, som denna gång utgjordes av en båt m/s Teaterskeppet. Föreställningen ges t o m den 17 juli så passa på om du har vägarna förbi eller helt enkelt vill ha en annorlunda upplevelse.
Recension i Norrköpings Tidningar
Recension i Expressen

Related posts

Kommentera