Orfevs och Evrydike – synopsis

IMG_0056

Orfevs och Evrydike – synopsis

Orfevs och Evrydike på Valdemarsviksoperan – synopsis

Kompositör och librettist

Musik: Christoph Willibald Gluck|Text: Pierre-Louis efter Calzabigi

Libretto

Här kan du hämta librettot till Orfeus och Eurydike DEUTSCH IN ENGLISH FRANÇAIS ESPANOL

Premiär

Premiär på Burgtheater i Wien den 5 oktober 1762. Sett föreställningen: 10.07.2009 ValdemarsviksOperan

Produktionsteam

|Dirigent: Jon Terje Svendsen|Regissör: Margareta Ridderstedt|Scenografi: Gunilla Pettersson|Producent: Dag Ridderstedt|

Operaroll, rösttyp och sångare

Roll Rösttyp Sångare
Orfevs tenor Daniel Svensson
Evrydike sopran Anna Eklund-Tarantino
Eros tenor Torbjörn Lillieqvist

KÖR Sandra Tjellander sopran Monika Wiklund sopran Kerstin Harryson sopran Isabella Rubin sopran Linnea Kristoffersson sopran Paula Kristoffersson sopran Mikaela Tarantino sopran Kerstin Sandström alt Nina Brodd alt Lia Mollvik alt Leila Brask-Jensen alt Patrik Ernby tenor Björn Becker Kalle Holmslet tenor Erik Johansson bas Roger Hasselberg bas Jaakko Kerola bas

AKT I -BRÖLLOPSFESTEN

Det unga paret Orfevs och Evrydike har just blivit man och hustru. Vännerna hyllar dem och bröllopsfesten, där redan ett hundratal gäster sitter till bords fortätter med en överraskning: Ortevs har hyrt in nöjesarrangören och bröllopsexperten Eros för ett divertissemang. Eros, onekligen en rätt udda figur, har förberett att inviga gästerna i bågskyttets ädla konst.

Men tragedin väntar runt hörnet. Några ögonblicks övermod och olyckan är framme.Evrydike dör för en förlupen pil från Ortevs.Den uppsluppna stämningen förbyts raskt till dess motsats.

KÖR

Så förfärligt!
Hur kunde det hända?
Evrydike – vilken mardröm!
Vilken mardröm oss drabbar!
Vilken plåga! Vilken smärta!
Vilken vånda som i hjärtat
torterar oss nu!

Orfevs är i chocktillstånd. Som i ett delirium ropar han efter sin Evrydike:

ORFEVS

Evrydike! Evrydike!
åh, min älskling!
Varför dog du?
Hör min förtvivlan,
ni som kallar er gudar!
Ni är tydligen blinda!
Se hur jag gråter!
Men mitt mål är ett enda:
få henne åter!
Jag ska nog hinna dig ifatt!
Inget ska hindra mig att
dig återfinna!
Men ekot ger ej svar.
Jag fruktar att jag har
inget att vinna …

När vreden tar överhanden är nyanserna borta. Orfevs ser allt i svart och riktar sin ilska mot gudarna. De vidriga gudarna! Som nu verkligen begått ett misstag! Och det är minsann inte första gången!

Eros, som inser sin skuld till det som hände, har suttit och lyssnat. Hon ber honom att lugna ner sig och tror sig veta att det finns en lösning. Orfevs är ju en gudabenådad musiker! Han kan beveka de onda själarna som hindrar folk att komma fram till paradiset!

Vad Orfevs inte vet är att Eros inte bara är en festfixore. Han står också i kontakt med det gudomliga, och berättar för Orfevs att denne har en möjlighet att få Fvrvdike tillbaka. Orfevs tror först inte sina öron… men Eros invigeronom i sin plan. Han ska få en unik chans att gå ner i dödsriket och hämta tillbaka sin fru.Men på två villkor. Hon får inte möta Evrydikes blick förrän de åter är på jorden.Och det andra n villkoret är snäppet värre…

EROS


Du är förbjuden att förklara för henne!
Och om du gör det är hon borta, ja, för alltid.
Men se det så här: vad har du att förlora?
Och du klarar det säkert!
Chanserna är stora!
Ja, upp med humöret,
och tygla din bävan!
Minns varför du gör det:
jo, lön för din strävan
får du inom kort!
Må kärleken skänka.
diig mod, så du hittar!
Glöm inte att betänka:
om hon på dej tittar,
så tittar du bort!
Få mod så du hittar.
Om hon på dej tittar
om hon på dej tittar. så tittar du bort!

Plötsligt är Eros borta. Orfevs bestämmer sig för att trotsa all logik och bege sig ner i underjorden.

AKT 2-UNDERJORDEN

Genom gudomlig vägledning hor Orfevs hittat ner till underjorden, där det råder en spöklik stämning.

Eros berättade för Orfevs att han skulle försöka att beveka de onda andarna i det som man på jorden kallar Helvetet genom att dra fördel av hela sitt artistiska register – framför allt den gudabenådade sången!

Andarna skrämmer nästan slog på Orfevs när de uppenbarar sig:

KÖR

Vem vågar närma sig?
Här är det vi som styr!
Ingen vi släpper fram,
ingen som lever än.
får varandra här!
Han ska förfäras avsuckar och klagorop,
skrämmas till återtåg.
Blir han ej modlös då,
gudlik han är…

Orfevs tar mod till sig, spelar på sin medförda chitarino och vädjar till de vidriga varelserna att de ska visa förbarmande. Något lite lyckas hon beveka de osaliga andarna.

KÖR

Olycklig är du visst,
vad är ditt ärende?
Här finns ej annat än
sorg och bedrövelse,
död och förintelse,
gråt och elände.
Vad vill du?
Yngling, vad vill du oss?
Vad?
Här finns ej annat än
sorg och bedrövelse,
död och förintelse,
gråt och elände.

ORFEVS

Denna smärta är outhärdlig!
Liksom er mej sorg torterar.
Om ni medger att jag passerar,
blir min smärta mindre svår.
Ja, min svåra smärta blir mindre svår.

KÖR

Aldrig har sådana
ord oss bevekat förr,
men denne unge man
vår vrede stämma ner
kanske förmår.
Portarna öppnar sig,
vägen är fri för dig!
ödet är med dig nu,
om du dig tar i akt
segra du får!

Plötsligt är vägen fri för Orfevs att komma in till de saliga andarna i Paradiset. Han förundras över stillheten, ljuset och harmonin som råder här. Mitt i den bländande friden känner Orfevs sin otålighet brinna. Ingen verkar märka hans närvaro. Han inser att han riskerar att gå vilse.

Till slut visar andarna livstecken, och kallar på Evrydike som uppenbarar sig.

KÖR

Se, din make på dig kallar!
Nådens, gud vill er gottgöra
för de kval som drabbat er!
Vilken lycka att få falla
i hans armar och sedan föras
dit där döden är ej mer!

Evrydike är omtöcknad. Hon förstår inte hur det är möjligt att Orfevs kommit till till dödsriket för att hämta tillbaka henne. Strax börjar hon att ställa frågor. Hur är är detta möjligt?

Orfevs ber henne att ha tålamod. Snat nog är de uppe, då ska hon få veta allt.Men Evrydike blir mer och mer undrande, allrahelst när Orfevs säger att han har avgivit ett löfte…

Evrydike blir allt mer tveksam och osäker. Orfevs fortsätter dock att stå emot hennes enträgna vädjan att han ska se på henne. ”är jag inte lika vacker som förr?” frågor hon. Till slut brister det för henne:

EVRYDIKE

Det är en mardröm som nu mej väcker!
En mardröm! Hör du det?

ORFEVS

Så kom nu – det räcker!
Lägg ödet i mina händer!

EVRYDIKE

Nej! Nej, hellre jag återvänder
än att leva så här med dej!

Evrydike verkar plötsligt ha fattat ett beslut. Hon ska inte återvända med Orfevs. Hon är trots allt ganska tillfreds med att leva som en skugga i paradiset.

EVRYDIKE

Nu stunden är inne,
nu skils våra öden.
Jag väljer hellre döden
än smärta och svek.
Att få frid i mitt sinne,
att falla få i glömska.
Att bara få fara
till livets evighet.
Jag vacklar … darrar…

Evrydike slås av att Orfevs inte verkar bry sig, ens när hon nu ska tillbaka in bland skuggorna.Orfevs blir desperat när hon inte upphör att misstolka hans avsikter.

När så Evrydike utbrister att hon känner hur hon faller, kan inte Orfevs längre motstå…. han vänder sig om. Och utan omsvep är Evrydike borta. Precis som Eros hade sagt skulle ske om han inte kunde stå emot! Förbannat!

Orfevs förtvivlar. Nu är det över. Evrydike är förlorad för alltid. Och det är hans fel.

ORFEVS

Allt är slut när hon är borta,
all min glädje är förbi.
Vad ska jag göra? Hur ska jag orka?
Ensam vill jag ine bli.
Evrydike! Evrydike!
Min Gud! Så svara! Så svara!
Evrydike, du mitt allt!
Jag är din för evigt,
för evigt trogen i allt!
Min sorg förgör mig!
Ingen som lyssnar,
ingen som hör mig!
Bara tystnad!
Allt är slut!

Orfevs bestämmer sig för att ta sitt eget liv. Men då dyker han upp igen, den där märklige Eros….

Och han har en lösning.

Igen.

Related posts

Kommentera