Otello från Metropolitan Opera 2012

Otello från Metropolitan Opera 2012 Renée Fleming som Desdemona och Johan Botha som Otello.Foto: Ken Howard
81 / 100

Otello från Metropolitan Opera: Under årens lopp har jag dock sett tre uppsättningar varav Wilhelm Carlsson har regisserat två av dem och senast nu på Uppsala universitetsaula. Av dessa fyra uppsättningar är gårdagens uppsättning direkt från Metropolitan Opera att betrakta som den allra bästa även om det naturligtvis skall poängteras att även de andra uppsättningarna inte saknade poänger, men till den höga nivån som presterades i går nådde de aldrig, åtminstone inte som en helhet.

Otello från Metropolitan Opera 2012

Mästerverk

Otello är inte bara en av Giuseppe Verdi´s sista verk det är ju också ett riktigt mästerverk, men samtidigt ett verk som inte alltför ofta spelas och orsaken skall vara att det ställs stora krav på sångarna. Underförstått att det inte finns så många sångare i dag som klarar av kompositörens krav.

Wilhelm Carlsson

Under årens lopp har jag dock sett tre uppsättningar varav Wilhelm Carlsson har regisserat två av dem och senast nu på Uppsala universitetsaula. Av dessa fyra uppsättningar är gårdagens uppsättning direkt från Metropolitan Opera att betrakta som den allra bästa även om det naturligtvis skall poängteras att även de andra uppsättningarna inte saknade poänger, men till den höga nivån som presterades i går nådde de aldrig, åtminstone inte som en helhet.

Om jag nu skall vara helt ärlig så upplevde jag musiken på ett helt annat sätt än jag brukar. Dirigenten ledde musikerna genom de två första akterna på ett sätt som jag aldrig tidigare har upplevt och det kändes ovant, men helheten blir en ren högoddsare. Det kändes precis som att det egentligen inte fanns någon orkester utan det var sångarna och dansarna som dominerade scenbilden och detta gällde framförallt de utmärkta körinsatserna.

Pausen

Efter pausen kom orkestern tillbaka med precis den kraft som jag hade förväntat mig från början. Nu i efterhand så förstår jag att det är precis så här musiken skall spelas för att dramat tydligt skall framstå för i grunden vill jag betrakta Otello som en teaterpjäs med musik.

Det var en mycket elegant och läcker scenografi med tidstypiska kostymer som kraftigt förstärkte den musikaliska och visuella upplevelse. Precis som det alltid gäller från uppsättningarna på Metropolitan Opera.

Vokala insatser

Sånginsatserna lämnar inte mycket i övrigt att önska även om jag hade kunnat önska mig en mer lyrisk Cassio. Det var också roligt att återuppleva James Morris i ett visserligen mycket kort avsnitt, men ändå. En annan sångerska som efterlämnade ett gott intryck var Renèe Tatum som sjöng Desdemonas kammarjungfru Emilia tillika Iagos maka.

Min operavän Björn Ekblom och jag brukar i stort vara av samma uppfattning i våra bedömningar efter att ha upplevt en direktöverföring från Metropolitan opera. Det är vi väl i stort även denna gång med ett väsentligt undantag nämligen om den unge tenoren Michael Fabiano. Så här skriver Björn i sin kommande recension som du i sin helhet kan läsa i Nya Lidköpingstidningen (NLT) under veckan:

Till denna trojka av storheter kommer också unge Michael Fabiano i rollen som Cassio. Han som blir Iagos viktigaste spelbricka i det sataniska och metodiska nedbrytandet av Otello. Han imponerade stort på mig med sin ungdomliga friskhet. Han är inte fyllda 30 år men har redan en underbar och laddad tenor, som jag gärna skulle höra i mer romantiska roller, varför inte som en Cavaradossi eller Rudolpho.

Ur svensk synpunkt måste jag å nämna Luthando Quave´s utomordentliga kort sångparti som härolden, men detta visar ju menar jag att Metropolitan Opera lägger ner mycket kraft och energi på att besätta även de minsta partierna med de bästa rösterna som finns att tillgå.

Desdemona Iago och Otello

Huvudpersonerna i Otello är ju förutom Otello Desdemona och Iago. I går kväll dominerade Falk Struckmann nästan totalt föreställningen, men bortsett för Johan Botha´s irriterande stirrande blick, som blev nästan olidlligt att se på, svarade han röstligt sett för en utomordentlig prestation som inte i något som helst avseende lämnade något i övrigt att önska, vilket jag tydligt anser framgår i fjärde aktens slutscen. Det visade en röstpondus som jag får gå tillbaka till mina äldre cd-inspelningar för att kunna uppleva.

Renèe Fleming sjöng, som sig bör Desdemonas parti och hennes fjärde akt kommer alldeles säkert att sätta exemplet för framtida tolkningar av just Desdemonas parti. Även i övrigt var Ms Fleming helt utmärkt och jag menar att hon och Johan Botha passar varandras röster som handen i handsken.

Fleming

Det var länge sedan jag upplevde Ms Fleming så underbar som i går kväll och det är ingen tvekan om att denna operaupplevelse kommer att bli en operaupplevelse som jag kommer att räkna som en av de allra största operaupplevelser om än inte den allra största. I min operavärld finns det inget som kan konkurrera med den bästa av de bästa uppsättningarna av Richard Wagners ”Valkyrian” och där är en av mina absoluta favoriter Johan Botha.

Om föreställningen

Upphovspersoner

Musik: Giuseppe Verdi

Produktionsteam

Dirigent: Semyon Bychkov
Regissör: Elijah Moshinskij
Scenografi: Michael Yeargan
Kostym: Peter J Hall
Ljussättning: Duane Schuler
Koreografi: Eleanor Fazan

I rollerna

Renée Fleming – Desdemona
Johan Botha – Otello
Michael Fabiano – Cassio
Falk Struckmann – Iago
Renèe Tatum – Emilia
Cassio – Michael Fabiano
Lodovico – James Morris
Montàno – Stephen Gaertner
Roderigo – Eduardo Valdes
Härold – Luthando Qave

Mer att läsa