Pärlfiskarna Bizets okända opera på Folkoperan

Pärlfiskarna Bizets okända opera på FolkOperan

Pärlfiskarna Bizets okända opera på Folkoperan

I går eftermiddag var jag tillsammans med min gode operavän J och såg och hörde Folkoperans version av Georges Bizet´z Pärlfiskarna.

Det är en opera som helt har hamnat i Carmens skugga och jag vet faktiskt inte säkert när den spelades senast i Sverige.

Jag såg Pärlfiskarna första gången på English National Opera i London för ett tjugotal år sedan. Som brukligt är på ENO så sjöngs den på engelska och igår kväll hade man valt att sjunga på svenska. Skälet till detta kan man naturligtvis diskutera, men min mycket bestämda uppfattning är nog att den skall sjungas på originalspråket, franska språket.

Som du säkert vet så är det en kärleksopera med ganska vacker musik och en av melodierna, den vackraste, återkommer med jämna mellanrum.

Mitt första intryck av gårdagens föreställning var inte odelat positivt. Orsaken till detta ligger i att kärleksparet nästan helt saknade glöd och att Nadir som sjöngs av Ulric Björklund, missade flera höjdtoner i första akten. Leyla, som sjöngs av Ann-Christine Larsson, en helt ny bekantskap för mig, tog ibland i för mycket och det är inte njutbart att lyssna till.

Regissörens val att låta huvudpersonerna illustreras av de unga personerna imponerade inte särskilt. Ja, jag har faktiskt svårt att förstå anledningen till att man har valt att lägga in dettta. Inte för att det på något sätt var någon dålig prestation från ungdomarnas sida, tvärtom. Det var ett regigrepp som kändes helt överflödigt och onödigt. På tal om dekoren fanns det verkligen plastflaskor på den tiden som operan utspelar sig?

Eftermiddagens stora behållning stod Daniel Frank för i sin roll som Zurga. En av hans sista arior var helt bedövande vacker. Det är alltid roligt att höra en ny röst och igår blev det en mycket trevlig bekantskap med Daniel Frank. Han var helt enkelt lysande, eftersom han både sjöng alldeles utmärkt dels kunde agera bra. Bra var också Andreas Konvicka, som sjöng Nourabad, särskilt i andra akten.

En annan behållning av föreställningen var den helt suveräna kören, ingen nämnd, ingen glömd, utan här handlar det om helheten, som blev alldeles förträffligt. Folkoperans orkester är naturligtvis också väl värd en eloge för sitt framförande, under ledning av dirigenten Glenn Mossop, också en helt ny bekantskap för mig.

Som helhet blir betyget en stark trea av fem möjliga och detta beror inte minst på att andra akten blev så mycket bättre än första akten.

Andra bloggar om Pärlfiskarna

Börjes Konstblogg om föreställningen

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Related posts

2 thoughts on “Pärlfiskarna Bizets okända opera på Folkoperan

  1. Vilken höjdton han missade är helt ointressant för det handlar ju ändå bara om mitt subjektiva omdöme.

    Ja, jag tror att jag har förmåga att höra när det inte är riktigt som det skall vara,eftersom jag lyssnar på opera praktiskt taget varje dag och har gjort så under många år.

    Dessutom vill jag gärna poängtera att jag skriver om mina tankar och intryck från alla operor som jag ser och hör samt att jag inte gör detta för att skada någon individ eller opera som konstform.

  2. Fin artikel Mogens 🙂

    Informativ och nyanserad. Det finns alltid saker som man kan både Risa och Rosa. Sångare som missar toner är rätt vanligt.

    Elvira pratar om förtal men det finns ju inget förtal utan bara en bra beskrivning av den föreställning du har upplevt.

    Tenoren Ulric Björklund har många konkurrenter som kan sjunga partiet. Han är dock en god sångare och hade säkert lite otur eller en dålig kväll….

Kommentera