Parsifal 1882 synopsis

90 / 100

Parsifal är ett tyskt musikdrama (Bühnenweihfestspiel – sv. scenvigningsfestspel) i tre akter av Richard Wagner med librettot av kompositören som anknyter till Parsifal-legenden. Enligt den kristna legenden samlade Josef av Arimathea Jesus blod i en bägare (Graal) som tillsammans med spjutet som genomborrade hans sida förvarades av riddarna på slottet Montsalvat i Spanien. De heliga föremålen skulle ge ett evigt liv till riddarna.

Parsifal 1882 synopsis

DEN KONGELIGE OPERA

Operan är statisk i sin handling och domineras av religiös allvar. Musiken i operan erbjuder flera höjdpunkter bl.a. Förspelet, Långfredagsundret, Kundrys sång Ich sah das Kind (jag såg barnet) och den magnifika slutscenen. Som alltid hos Wagner är de ledande sångarrollerna mycket krävande, och Parsifalrollen kräver en hjältetenor av hög klass.

1.akt

På den heliga graalens område i gryningen.

Gurnemanz väntar tillsammans med väpnarna på den sjuka gralskungen Amfortas. Kundry, som uppträder som en “vild ryttarinna” på ett “djaevleög”, kommer med en arabisk balsam till kungen. Amfortas blir buren ner till sjön i hopp om att ett bad kan lindra hans smärtor. Väpnarna jagar Kundry som ett vilt djur. Men Gurnemanz går emellan han försöker tänka ut denna märkliga, viljelösa tjänande kvinnas väsen, börjar han att tänka på gralsriddarordens historia: Titurel, den fromma hjälten, fick en gång av Frälsarens sändebud anförtrott gralen och det heliga spjutet.

Gralen är den skål, som Frälsaren drack av vid den sista nattvarden, och i vilken han utgjöt sitt blod på korset; spjutet är det vapen, med vilken den korsfästes blod blev tömt. Gralen skänker sina ridddare mirakulösa ämnen till de högsta frälsargärningar.

Klingsor kom engång som botfärdig och begärde att få bli upptagen i den heliga grals orden, Men då han för att kunna leva upp till ordens ideal om absolut kyskhet hade han kastrerat sig själv blev han avvist av riddarna. Uppfyllt av hat mot orden grundlade han ett förförelsens rike “till liderlig lust och helvetets härd” och strävar nu efter att själv komma i besittning av den heliga gralen.

Han har allaredan lockat många av glansriddarna. När Amfortas blev gralskung, ville han sätta stopp för Klingsors verksamhet, men nära Klingsors trollslott blev han förförd av en “förfärlig skön kvinna”. Medan han låg i hennes armar stal Klingsor det heliga spjutet, och sårade Amfortas med detta.

Sedan dess har Amfortas lidit av såret, som inte vill läkas. Men genom ett helig drömsyn har lovat honom: Durch Mitleid wissend, der eine Tor harre sein´, den ich erkor” (den oskyldiga idioten, skall genom medlidande vänta på honom som jag har utvalt!)

Gurnemanz berättelse avbryts: en främmande man har trängt in på gralsområdet och dräpt en vild svan. Det är Parsifal, som bara kan lämna få upplysningar om sig själv och sin härkomst. I skogen och på den vilda ängen växte han upp hos sin mor, intill han en dag drog ut i världen för att liksom “de strålande män” på “vackra djur”, som han såg rida förbi. I hopp om att Parsifal är den utlovade befriaren, tar Gurnemanz honom till den heliga gralsfesten. I gralstemplet samlas ridderskapet.

Amfortas vägrar att öppna gralen. Han önskar bara dö, men gralens livsgivande kraft förökar och förlänger endast hans lidande. Han ger dock efter för riddarnas och Titurels, hans fars böner och uppenbarar tillslut helgedomen. Parsifal som övervar det hela, känner sig ganska gripen, men har ändå inte möjlighet att förstå vad som händer. Besviken knuffar Gurnemanz ut honom.

2.akt

Klingsors trollrike.

Parsifal närmar sig. Klingsor väcker Kundry ur hennes förstenade tillstånd.Kundry är tvingad att leva ett “oändligt liv under ständigt växande återfödslar”, därför att hon en gång log åt Frälsaren; hon är dömd till “att bringa älskogsförförelsen lidelser över männen”. Hon kan först bli befriad när en “vacker ung orörd man” motstår hennes förförelsekonster. Nu lever hon ett dubbelliv: hon tjänar gralsriddarna som tjänsteflicka, och samtidigt är hon driven av sin längtan efter att bli förlöst av en man, Klingsors redskap.

Det var hon som förförde Amfortas. ännu värjer hon sig mot Klingsors befallning om att hon skall utöva sin förföriska makt också över Parsifal, men hennes “vanvettiga begär efter en sista, högsta älskogsnjutning”, hennes hopp om att befrielse genom älskogsakten är starkare.

Parsifal besegrar Klingsors män, tidigare gralsriddare, som Klingsor har fått i sin makt. Blomsterflickornas erotiska lockande betraktar han i sin oberördbarhet som en barnslig lek. Då kallar Kundry honom vid namn. Det lyckas henne att väcka Parsifals minnen om modern och barndomen. Parsifal känner sig drabbad av smärta vid tanke på att han är skyldig till moderns död, därför att han lämnade henne ensam.

Kundry erbjuder honom sin kärlek som tröst: ” als Muttersegens letzten Gruss der Liebe -ersten Kuss”. Med Kundrys kyss, det första intima mötet med en kvinna, genomgår Parsifal en stark förändring.

Nu kan han förstå, vad det är för ett sår, Amfortas lider av, nu erkänner han Amfortas lidelser: splitten mellan det absoluta kyskhetslöftet och älskogslängtans kval. Parsifal blir medveten om sin mission. Han avvisar Kundry och hennes omätliga åtrå. Kundry tror dock, att hon kan finna befrielsen i älskogsomfamningen. Hon förbannar Parsifal och kallar på Klingsors hjälp. Parsifal återvinner det heliga spjutet. Klingsors makt är bruten.

3.akt

På graalens område. Många år senare. Långfredag.

Gralsriddarordens nedgång är vida framskriden. I långa tider har Amfortas inte uppenbarat gralen. Han vill dö. Ridderskapet har tappat sin forna handlingskraft. Gurnemanz, som nu är en gamling, lever som en enstöring. Han finner Kundry och väcker henne ur en dödlig sömn. I en svart krigsrustning återvänder Parsifal efter en lång tids flackande och motgångar tillbaka till gralsområdet. Först när han har tagit av sig vapnen, känner Gurnemanz igen honom i den yngling som han själv engång förviste från gralsområdet. Samtidigt känner han igen det heliga spjutet, som Parsifal har återfunnit.

Parsifal har i livets kamp uppnått fullständig erkännande. Gurnemanz smörjer honom till gralskung. Som sin första ämbetshandling döper Parsifal Kundry. Tillsammans beger sig Parsifal, Gurnemanz och Kundry till gralstemplet, där gralen med anledning av dödshögtidligheten för Titurel ännu en gång skall uppenbaras. Med brutalt våld kräver riddarna av Amfortas, vilkens enda önskan är att kunna dö, att han skall uppenbara gralen. Då anländer Parsifal. Med det heliga spjutet bringar han Amfortas den längtansfullt förväntade förlösningen. Parsifal uppenbarar gralen, upphäver ordens tillintetgörande isolering och visar ridderskapet vägen till handlingskraftiga dåd.

Harry Kupfer. Översättning av Mogens H Andersson.

Parsifal at Danish Royal Opera Old Stage - synopsis

Parsifal at Danish Royal Opera Old Stage – synopsis

MALMÖ OPERA

De heliga föremålen skulle ge ett evigt liv till riddarna. Operan är statisk i sin handling och domineras av religiös allvar. Musiken i operan erbjuder flera höjdpunkter bl.a. Förspelet, Långfredagsundret, Kundrys sång Ich sah das Kind (jag såg barnet) och den magnifika slutscenen. Som alltid hos Wagner är de ledande sångarrollerna mycket krävande, och Parsifalrollen kräver en hjältetenor av hög klass.

I en skog nära borgen Monsalvat förbereder Gurnemanz och andra gralriddare ett bad i den heliga sjön för sin kung Amfortas, som har ett sår som vägrar sluta blöda. Den vilda botgörerskan Kundry kommer med balsam till kungen. Såret har en gång tillfogats Amfortas av förskjutne gralriddaren Klingsor – med den lans som sårade Kristus på korset och som gralväktarna nu förlorat till Klingsor.

Bara en ren dåre, vis genom medlidande kan återta spjutet. Plötsligt störs friden av att riddarna tar fast en ung pojke som skjutit en svan. Det är Parsifal som följer med Gurnemanz till borgens tempel där riddarna än en gång tvingar Amfortas att fira gralsriten. Men ynglingen förstår inte vad han ser och drivs bort.

När Parsifal närmar sig Klingsors förtrollade trädgård frambesvärjer denne Kundry i den gestalt som en gång förförde Amfortas. Parsifal besegrar Klingsors styrkor och står oförstående inför trädgårdens kvinnliga blomster. Kundry berör honom djupare när hon vill avsluta skildringen av hans mors död med kärlekens första kyss.

Nu förstår Parsifal orsaken till Amfortas sår och tar den heliga lansen från Klingsor, vars magiska borg störtar samman. Efter många år återvänder en luttrad Parsifal med lansen till gralriddarnas skog.

Det är långfredag. Gurnemanz och Kundry – nu åter botgörerska – förstår att Parsifal var den rene dåre som Monsalvats gemenskap väntade på. De följs åt till det som skulle blivit gralriddarnas sista nattvard. Amfortas befrias från sitt lidande, Kundry från sin eviga återfödelse … Wagners sceninvigningsfestspel från 1882 når ett slut fyllt av nya frågor.

Premiär på Parsifal på Malmö Opera Musik och text: Richard Wagner

Parsifal på Malmö Opera – synopsis

DEN KONGELIGE OPERA 2012

1.AKT

På den heliga graalens område i gryningen.

Gurnemanz väntar tillsammans med väpnarna på den sjuka gralskungen Amfortas. Kundry, som uppträder som en “vild ryttarinna” på ett “djaevleög”, kommer med en arabisk balsam till kungen. Amfortas blir buren ner till sjön i hopp om att ett bad kan lindra hans smärtor. Väpnarna jagar Kundry som ett vilt djur. Men Gurnemanz går emellan han försöker tänka ut denna märkliga, viljelösa tjänande kvinnas väsen, börjar han att tänka på gralsriddarordens historia: Titurel, den fromma hjälten, fick en gång av Frälsarens sändebud anförtrott gralen och det heliga spjutet.

Gralen är den skål, som Frälsaren drack av vid den sista nattvarden, och i vilken han utgjöt sitt blod på korset; spjutet är det vapen, med vilken den korsfästes blod blev tömt. Gralen skänker sina ridddare mirakulösa ämnen till de högsta frälsargärningar.

Klingsor kom engång som botfärdig och begärde att få bli upptagen i den heliga grals orden, Men då han för att kunna leva upp till ordens ideal om absolut kyskhet hade han kastrerat sig själv blev han avvist av riddarna. Uppfyllt av hat mot orden grundlade han ett förförelsens rike “till liderlig lust och helvetets härd” och strävar nu efter att själv komma i besittning av den heliga gralen. Han har allaredan lockat många av glansriddarna.

När Amfortas blev gralskung, ville han sätta stopp för Klingsors verksamhet, men nära Klingsors trollslott blev han förförd av en “förfärlig skön kvinna”. Medan han låg i hennes armar stal Klingsor det heliga spjutet, och sårade Amfortas med detta.

Sedan dess har Amfortas lidit av såret, som inte vill läkas. Men genom ett helig drömsyn har lovat honom: Durch Mitleid wissend, der eine Tor harre sein´, den ich erkor” (den oskyldiga idioten, skall genom medlidande vänta på honom som jag har utvalt!)

Gurnemanz berättelse avbryts: en främmande man har trängt in på gralsområdet och dräpt en vild svan. Det är Parsifal, som bara kan lämna få upplysningar om sig själv och sin härkomst. I skogen och på den vilda ängen växte han upp hos sin mor, intill han en dag drog ut i världen för att liksom “de strålande män” på “vackra djur”, som han såg rida förbi. I hopp om att Parsifal är den utlovade befriaren, tar Gurnemanz honom till den heliga gralsfesten. I gralstemplet samlas ridderskapet.

Amfortas vägrar att öppna gralen. Han önskar bara dö, men gralens livsgivande kraft förökar och förlänger endast hans lidande. Han ger dock efter för riddarnas och Titurels, hans fars böner och uppenbarar tillslut helgedomen. Parsifal som övervar det hela, känner sig ganska gripen, men har ändå inte möjlighet att förstå vad som händer. Besviken knuffar Gurnemanz ut honom.

2.AKT

Klingsors trollrike.

Parsifal närmar sig. Klingsor väcker Kundry ur hennes förstenade tillstånd.Kundry är tvingad att leva ett “oändligt liv under ständigt växande återfödslar”, därför att hon en gång log åt Frälsaren; hon är dömd till “att bringa älskogsförförelsen lidelser över männen”. Hon kan först bli befriad när en “vacker ung orörd man” motstår hennes förförelsekonster. Nu lever hon ett dubbelliv: hon tjänar gralsriddarna som tjänsteflicka, och samtidigt är hon driven av sin längtan efter att bli förlöst av en man, Klingsors redskap.

Det var hon som förförde Amfortas. ännu värjer hon sig mot Klingsors befallning om att hon skall utöva sin förföriska makt också över Parsifal, men hennes “vanvettiga begär efter en sista, högsta älskogsnjutning”, hennes hopp om att befrielse genom älskogsakten är starkare.

Parsifal besegrar Klingsors män, tidigare gralsriddare, som Klingsor har fått i sin makt. Blomsterflickornas erotiska lockande betraktar han i sin oberördbarhet som en barnslig lek. Då kallar Kundry honom vid namn. Det lyckas henne att väcka Parsifals minnen om modern och barndomen.

Parsifal känner sig drabbad av smärta vid tanke på att han är skyldig till moderns död, därför att han lämnade henne ensam. Kundry erbjuder honom sin kärlek som tröst: ” als Muttersegens letzten Gruss der Liebe -ersten Kuss”. Med Kundrys kyss, det första intima mötet med en kvinna, genomgår Parsifal en stark förändring.

Nu kan han förstå, vad det är för ett sår, Amfortas lider av, nu erkänner han Amfortas lidelser: splitten mellan det absoluta kyskhetslöftet och älskogslängtans kval. Parsifal blir medveten om sin mission. Han avvisar Kundry och hennes omätliga åtrå. Kundry tror dock, att hon kan finna befrielsen i älskogsomfamningen. Hon förbannar Parsifal och kallar på Klingsors hjälp. Parsifal återvinner det heliga spjutet. Klingsors makt är bruten.

3.AKT

På gralens område. Många år senare. Långfredag.

Gralsriddarordens nedgång är vida framskriden. I långa tider har Amfortas inte uppenbarat gralen. Han vill dö. Ridderskapet har tappat sin forna handlingskraft. Gurnemanz, som nu är en gamling, lever som en enstöring. Han finner Kundry och väcker henne ur en dödlig sömn. I en svart krigsrustning återvänder Parsifal efter en lång tids flackande och motgångar tillbaka till gralsområdet.

Först när han har tagit av sig vapnen, känner Gurnemanz igen honom i den yngling som han själv engång förviste från gralsområdet. Samtidigt känner han igen det heliga spjutet, som Parsifal har återfunnit.

Parsifal har i livets kamp uppnått fullständig erkännande. Gurnemanz smörjer honom till gralskung. Som sin första ämbetshandling döper Parsifal Kundry. Tillsammans beger sig Parsifal, Gurnemanz och Kundry till gralstemplet, där gralen med anledning av dödshögtidligheten för Titurel ännu en gång skall uppenbaras.

Med brutalt våld kräver riddarna av Amfortas, vilkens enda önskan är att kunna dö, att han skall uppenbara gralen. Då anländer Parsifal. Med det heliga spjutet bringar han Amfortas den längtansfullt förväntade förlösningen. Parsifal uppenbarar gralen, upphäver ordens tillintetgörande isolering och visar ridderskapet vägen till handlingskraftiga dåd.

Barry Millington. Översättning av Mogens H Andersson.

Parsifal på Den Kongelige Opera 2012

Parsifal på Det Kongelige Teater Operaen i Köpenhamn -synopsis

KUNGLIGA OPERAN

AKT I

Gurnemanz, som den gången varit tvungen att se på när Amfortas blev sårad, har dragit sig tillbaka till ett litet hus utanför klostret. Riddarna frågar honom regelbundet om råd, han är också en läromästare för de unga lärlingarna, som måste gå igenom en prövotid inom Orden. Och Amfortas själv söker upp honom varje morgon när han är på väg till sjön för att bada som lindring för sina smärtor.

Till och med en kvinna finns i Gurnemanz närhet, den sällsamma Kundry, som dyker upp från och till och försvinner igen. När hon är hos Gurnemanz uträttar hon oombedd och vresigt husgöromål, men ger sig också plötsligt av på resor, för att återkomma från fjärran länder med läkemedel till Amfortas.

Gurnemanz håller utkik efter den ”rene dåren”, den som av medlidande väckts till insikt, som kan upphäva Amfortas förbannelse och därmed också Gralriddarnas. För Amfortas hade blivit förespådd att en oskyldig yngling skulle ha kraften att bryta Klingsors makt och föra tillbaka spjutet till helgedomen.

Men hittills söker Gurnemanz förgäves och han kan inte heller finna ”den rene dåren” bland de väpnare som han är anförtrodd.

Plötsligt kommer Gralriddarna med en okänd ung man till Gurnemanz, som ska döma honom för att han vågat skjuta en svan inom Gralområdet, där också djuren är heliga. På alla frågor som Gurnemanz ställer till den unge mannen svarar han: Det vet jag inte. Endast Kundry tycks känna till någonting om hans ursprung.

Gurnemanz beslutar sig för att ta med sig den okände till Graltemplet där han ska få möta Amfortas. Han tror att han funnit den ”rene dåren”.

Ynglingen, som troligtvis tillbringat de senaste åren i skogen, upplever dock Amfortas kval och ordens riter utan att förstå någonting. Så Gurnemanz driver honom tillbaka ut i skogen.

AKT II

Klingsor ser hur den okände ynglingen närmar sig hans förtrollade slott. Blomsterflickorna och framför allt Kundry, som befinner sig i Klingsors makt när hon inte är hos Gralriddarna, ska beröva den unge främlingen hans oskuld och därigenom göra honom oskadlig.

Mot sin vilja förbereder sig Kundry för detta uppdrag, men blir snart själv fascinerad av auran hos den hon endast känner till namnet: Parsifal. Hon berättar för honom om hans mors död och vill trösta honom med kärleks kyssen. Parsifal förstår i detta ögonblick Amfortas kval, de köttsliga begärens kval – de känner han ju just själv – som är inledningen till ett oändligt lidande och orsaken till människornas hat, fiendskap och förstörelseraseri.

Allt detta förstår han ännu mera när han ser hur Kundry förnedrar sig inför hans blick. Helt uppjagad av kärleks-längtan bönfaller hon honom om kroppslig förening. Hon erkänner slutligen för honom att hon en gång har skrattat ut Kristus på korset och sedan århundraden irrat genom världen för att åter få möta Frälsaren.

Nu ser hon sin räddare i Parsifal och i hennes fullständiga förvirring är han samtidigt hennes älskare och frälsande Kristus. Men Parsifal vill endast ett enda – att slita spjutet ur Klingsors händer och tillsluta Amfortas sår. Kundry förbannar honom, men som genom ett under ligger Klingsors spjut i Parsifals hand och Klingsors förtrollning är bruten.Parsifal börjar sin vandring till Gralborgen.

AKT III

Flera år senare.

Den åldrade Kundry hittar tillbaka till Gurnemanz. Samma dag, det är Långfredag, har också Parsifal efter många villovägar funnit Gralområdet. Kundry, Gurnemanz och Parsifal berättar mera med gester än med ord om vad de upplevt och gjort under de gångna åren. Det verkar nästan vara så att de tre ska grunda en ny Orden av förståelse, förlåtelse och kärlek. Parsifal möter än en gång Amfortas och återlämnar det Heliga spjutet. Amfortas förstår att hans brott är sonat. Drömmen om ett liv, där kvinnor och män kan umgås med varandra i frihet tycks möjlig.

Christof Loy Översättning: Gunilla Petersén

Parsifal Kungliga Operan synopsis

Parsifal på Kungliga Operan – synopsis

METROPOLITAN OPERA

AKT I

Platsen är skogen utanför slottet som tillhör Den Heliga Graalens brödraskap. Den äldre graalriddaren Gurnemanz och två väpnare förrättar morgonbön medan de andra riddarna förbereder ett bad för den svårt sårade kung Amfortas. Plötsligt dyker Gundry upp med medicin åt Amfortas. Hon är en mystisk kvinna i obestämbar ålder som är bunden till graalen. Kungen bärs fram på bår. Han talar om profetian som sagt att han endast kan räddas av “en ren dåre som blivit vis av medlidande”. Därefter bärs kungen bort igen.

Väpnarna vill veta mer om Klingsor, den onde trollkarlen som vill förgöra graalriddarna, och Gurnemanz berättar historien. Amfortas far Titurel grundade ett brödraskap av riddare att vaka över två heliga reliker: Den Heliga Graal – bägaren som Jesus Kristus använde under den sista måltiden – och Ödets spjut – det vapen som genomborrade frälsarens sida på korset.

Klingsor sökte sig en gång till brödraskapet, men plågades så svårt av syndiga tankar att han kastrerade sig själv. Han nekades att vara med och svor att hämnas. På andra sidan bergen byggde han då ett slott med en förtrollad trädgård fylld av vackra kvinnor satta att förföra riddarna. Amfortas försökte angripa Klingsor men blev förförd av en “fruktansvärt vacker kvinna”.

Klingsor tog ifrån kungen Ödets spjut och stack sedan ner honom. Endast “den rene dåren” sägs kunna bota kungen. Plötsligt störtar en död svan till marken, genomborrad av en pil. Riddarna släpar in en yngling som skryter om sin skicklighet med bågen. Gurnemanz skäller ut honom för att han dödat på helig mark.

Ynglingen skäms men kan inte förklara sig eller ens berätta vad han heter. Allt han kommer ihåg är att hans mor heter Herzeleide. Kundry vet mer om ynglingens bakgrund: hans far var en riddare som dog i strid och hans mor fick uppfostra pojken i skogen. Nu är modern död. Gurnemanz anar att ynglingen kan vara den profetian nämner och tar honom med sig till slottet.

Graalriddarna samlas i stora slottssalen för att fira nattvard. Titurel befaller Amfortas att avtäcka Den Heliga Graal för att vederkvicka riddarna, men Amfortas vägrar. Bara åsynen av graalen får honom att våndas. Det blir istället väpnarna som får ta fram den. Graalens sken lyser upp salen. Ynglingen betraktar häpet allt detta men säger sig inte förstå något av det. Efter nattvarden kör Gurnemanz besviket iväg ynglingen. En okänd röst upprepar profetian.

AKT II

Platsen är Klingsors slott. Den onde trollkarlen kallar till sig Kundry, som står under hans kontroll och lever ett dubbelliv. Kundry beordras förföra ynglingen som vandrat in i trädgården så att Klingsor kan döda honom. Klingsor anar att ynglingen kan bli graalriddarnas räddning. Kundry protesterar förgäves.

I den förtrollade trädgården försöker sköna jungfrur förgäves förföra ynglingen. Jungfrurna ger plats åt Kundry, som förvandlats till en vacker kvinna. Hon ropar på honom med hans sanna namn: Parsifal. Han minns då att hans mor kallat honom det i drömmen. Kundry försöker förföra honom genom att återskapa minnen från hans barndom. Till slut kysser hon honom. Parsifal känner då Amfortas smärta och han förstår medlidandets sanna natur. Han inser att det var Kundry som förrådde Amfortas och att det nu är hans uppgift att rädda graalriddarna.

Hans förvandling förbluffar Kundry och hon försöker få honom att förstå vilket eländigt liv hon levat allt sedan den dag hon då skrattade åt Jesus på korset. Parsifal förskjuter henne. Kundry förbannar honom: må han evigt vandra och utan att hitta tillbaka till graalriddarna. Hon kallar på Klingsor som slungar Ödets spjut mot Parsifal. Som genom ett mirakel fångar Parsifal spjutet i luften och Klingsors rike faller sönder.

AKT III

Gurnemanz är nu gammal och lever som eremit inte långt från graalslottet. Han finner den utmattade Kundry i skogen. Plötsligt närmar sig en okänd riddare som Gurnemanz snart känner igen som Parsifal med Ödets spjut i hand. Parsifal berättar att han irrat runt i åratal utan att hitta tillbaka. Gurnemanz säger att han kommit i rättan tid: Amfortas vill bara dö och vägrar använda graalen, brödraskapet förtynar och Titurel är död.

Kundry tvättar Parsifals fötter och Gurnemanz utropar honom till kung. Hans första uppgift blir att döpa Kundry. Parsifal förundras över naturens skönhet denna dag och Gurnemanz berättar att det är Långfredagen. På avstånd hörs klockor ringa in Titurels begravning och de går till slottet.

Graalriddarna bär in graalen, Amfortas bår och Titurels kista i den stora slottssalen. Amfortas kan inte utföra ritualen och ber de andra riddarna göra slut på hans lidande. Då kommer Parsifal och läker Amfortas sår genom att vidröra det med spjutet. Han avtäcker graalen, tar emot riddarnas hyllning som kung och frälsare, och välsignar dem alla. Den Heliga Graal och Ödets spjut har återförenats och riket är räddat.

Parsifal at Metropolitan opera - synopsis

Parsifal at Metropolitan opera – synopsis

GÖTEBORGSOPERAN

Akt 1

Den unge Parsifal, som glömt det mesta om sin härkomst, skjuter en svan och hamnar därmed i gralsriddarnas rike. Där råder djup förstämning.

Den gamle kung Titurel grundade en gång riket utifrån två heliga föremål i sin ägo: gralen, som samlade upp Kristi blod, och spjutet, som tillfogade Kristus såret i sidan. Trollkarlen Klingsor som en gång nekades tillträde bland gralsriddarna, har kastrerat sig och skapar en förtrollad, artificiell värld med undersköna blomsterflickor som förför riddare. Den mest förföriska av dem alla är den “djävulskt sköna” Kundry, som pendlar mellan de två världarna. I ett försök att störta Klingsor hade Titurels son och arvtagare begivit sig till Klingsor, men blivit förförd av Kundry. I samma ögonblick berövade Klingsor honom det heliga spjutet och tillgogade honom ett sår som aldrig vill läka. Sedan den dagen lever Amfortas i djup själsnöd och endast en spådom från ovan inger honom tröst: en ung dåre, som får insikt genom medlidande, kommer att bli hans räddning.

Om allt detta berättar gralsriddaren Gurnemanz för några väpnare, innan Parsifal störtar in. Riddarna är ursinniga på honom för att han skjutit deras rena svan. På Gurnemanz frågor om vem han är, kan han inte svara, han minns bara att han haft en mor. Kundry, som kommit med balsam för att lindra Amfortas sår berättar till Parsifals förtvivlan att modern är död. Gurnemanz börjar undra om Parsifal är den unge dåren som ska rädda Amfortas, och bjuder honom att delta i riddarnas ceremonier. Amfortas vägrar in i det längsta att genomföra de heliga ritualerna, men tvingad av sin far Titurel och riddarna genomför han dem under stort lidande. Parsifal åser det hela med stor förundran, men körs sedan ut av Gurnemanz, som inte tror att han försstått någonting.

Akt 11

I Klingsors rike. Full av iver att förgöra gralsriket väcker Klingsor upp Kundry till ännu en existens: hon ska förföra den oskuldsfulle Parsifal, som är på väg. Kundry beklagar sig över den förbannelse som gör att hon aldrig får somna in för evigt, men ger sig motvilligt iväg.Parsifal ser sig omgiven av frestande blomsterflickor, när plötsligt Kundry för första gången ropar hans namn. det väcker dunkla minnen hos honom, och när de blir lämnade ensamma berättar hon om hans mor Herzeleide (Sorghjärta). Då hans far stupade lämnades modern ensam med Parsifal, men hon dog sedan av sorg när han försvann ut på äventyr.

Full av skuldskänslor klandrar Parsifal sig själv, medan Kundry vill att han ska känna sin faders känslor för modern, och omfamnar honom i en het kyss. I samma ögonblick blir Parsifal väckt till insikt och ser plötsligt Amfortas sår framför sig. Han förstår nu hur denne har tillfogats såret och vad Amfortas måste ha känt. Kundry försöker med alla medel få Parsifal att sjunka in i hennes famn, men han vägrar. Då berättar hon vad som ligger bakom hennes förbannelse: hon skrattade åt Kristus på väg till Golgata, och efter att ha träffats av dennes blick blir hon aldrig fri. Parsifal skjuter Kundry ifrån sig, och vill nu bara att hon visar honom vägen till Amfortas. Rasande hävdar hon att han aldrig kommer att hitta fram. Då kastar Klingsor spjutet mot Parsifal, som fångar upp det, och Klingsors rike störtar samman. “Du vet var du kan återfinna mig” säger Parsifal till Kundry då han ger sig av.

Akt 111

Många år har gått, och gralsriddarna lever nu i yttersta misär. Amfortas har sedan länge vägrat att utföra de heliga ritualerna. Gurnemanz väcker den stelfrusna Kundry till liv, och hon önskar nu bara att få tjäna. Efter oändliga prövningar har Parsifal hittat fram till gralsriket med spjutet, och den överlycklige Gurnemanz känner slutligen igen honom som den pojke som sköt svanen. Då naturen vaknar, tycker sig Parsifal se den på ett helt nytt sätt och Gurnemanz förklarar att det är långfredagsundret. Gurnemanz smörjer Parsifal som den nye konungen, och Parsifal döper Kundry innan de tre går till Amfortas. Den gamle Titurel har dött och vid begravningen har Amfortas lovat att utföra gralsceremonin en sista gång. Men han förmår ändå inte och uttrycker bara en längtan efter att få dö. Då vidrör Parsifal honom med spjutet, och äntligen sluter sig såret. Frid och harmoni kan slutligen råda, och Parsifal står som en helgjuten människa.

Parsifal på GöteborgsOperan - synopsis

Parsifal på GöteborgsOperan – synopsis

UPPHOVSPERSONER

Musik och text: Richard Wagner

Libretto


Mer att läsa om Parsifal

Läs mer om bakgrund och handling till verket på Wikipedia

Läs mer