Plácido Domingo – galakonsert – Malmö Arena

Plácido Domingo – galakonsert – Malmö Arena
Plácido Domingo – tenor i Malmö

Plácido Domingo – galakonsert – Malmö Arena

Galakonsert med Plácido Domingo och Ana Maria Martinez  8 .12.2012

Malmö Symfoniorkester MSO|Dirigent: Eugene Kohn

Plácido Domingo på Malmö Arena överglänstes av Ana Maria Martinez och Malmö Symfoni orkester MSO

En världstenor på Malmö Arena, Plácido Domingo. Han kom, han sågs, han segrade, fritt efter det latinska uttrycket, veni vidi vici.

Det var självklart en stor upplevelse att uppleva honom på nära håll. En ytterst generös och varm scenpersonlighet. Han bjöd verkligen på sig själv, särskilt i slutet på konserten där han sjöng sånger som låg honom närmast hjärtat dvs den spanska repertoaren. Där visade han att fortfarande har en del att ge rent musikaliskt, men personligen är jag inte särskilt förtjust i hans övriga repertoar bestående av kända operett- och musikalmelodier.

Innan konserten började fick vi en hälsning från Plácido Domingo var mycket glad över att vara i Malmö, men att han också var indisponerad, trots detta skulle han genomföra konserten. Det gjorde han, men han kom dock inte i gång förrän i slutet av konserten, men mer om detta längre fram.

Programmet bestod av operett- och musikalmelodier, några operaarior varav endast en tenoraria och några spanska sångnummer. Tillsammans med Plácido var också sopranen Ana Maria Martinez och Malmö Symfoniorkester orkestrerade sångarna under ledning av Eugene Kohn, en mycket lyhörd dirigent som dessutom dirigerade utan noter eller heter det kanske också partitur i dessa sammanhang?

Malmö Symfoniorkester inledde denna galakonsert med Hugo Alfvén ”Festivaluvertyr” en uppsluppen och trevlig inledning. Plácido första sångnummer blev Franz Lehár´s ”Dein ist mein ganzes Herz ur Das Land des Lächelns, som jag trodde hette ”Leeendets land” på svenska. En inledning som säkert passade den operettälskande delen av publiken. Konserten fortsatte med ”Heia, in den Bergen ur ”Czárdásfurstinnan med Ana Maria Martinez, som solist. Tillsammans sjöng paret sedan en duett ”Lippenschweigen” ur Glada änkan.

Därefter var det dags för MSO att briljera vilket de fortsatte med att göra nu i ouvertyren till Gaetano Donizetti´s ”Don Pasquale”.

Dags för kvällens första och enda tenoraria ”Winterstürme” från första akten av Richard Wagners ”Valkyrian”, tyvärr ett framförande som lämnade mycket i övrigt att önska. Men nu är jag kanske orättvis, men eftersom det är en av mina favoritarior har jag kanske rätt att känna mig besviken eller rättare sagt blåst på konfekten om detta uttrycks tillåts.

Ana Maria Martinez sjöng ett av Maria Callas paradnummer på den tiden det begav sig, nämligen ”Ebben, ne andrò lontana” från Catalani´s inte alltför kända opera ”La Wally”. Detta var absolut en av konsertens verkliga höjdpunkter.

Första delen av konserten avslutades med en duett från första akten av Giuseppe Verdi´s ”Simon Boccanegra ett värdigt avslut på konsertens första del, som var över på c:a fyrtiofem minuter.

Andra delen av konserten började med fyra nummer från kända amerikanska musikaler och där jag bara kan ge ett klart godkänt till Ana Maria Martinez version av ”I could have danced all night” från Lerner&Loewe´s ”My fair Lady”, men Plácidos tolkning av Rodgers & Hammerstein´s ””Some enchanted evening” från ”South Pacific”, var verkligen ingen höjdarupplevelse, men det blev ändå värre när paret sjöng ”Tonight” från Bernsteins ”West side story”. Det var direkt pinsamt att försöka tänka sig en nu 71-årig världstenor sjunga Tony tillsammans med Martinez Maria. Fjärde inslag var ett orkesterverk, ”Candide” av Leonard Bernstein, som MSO hanterade med all önskvärd entusiasm och finess.

Visst, när det gäller Plácido Domingo´s insatser hade jag självfallet inga stora förväntningar och tyvärr verkade de som om mina lågt ställda förväntningar skulle infrias, men då hade jag helt fel. Efter MSO:s utmärkta orkesterinsats, som självfallit inte bara gällde i orkesternummerna hade det alltså blivit dags för konsertens verkliga höjdpunkt utdrag ur några zarzuelor samt ett par mexikanska sånger.

Plácido inledde dessa fem sånger med ett för min del helt okänt verk nämligen ”Amor, vida de mi vida” ur zarzuelan ”Maravilla” och där visade han verkligen att han har mycket kvar av sin kraft. Här sjöng han av vad som hjärtat var fullt av det både syntes och hördes.

Konsertens andra del avslutadea med två musikstycken av två kvinnliga mexikanska kompositörer där Consuelo Velázques ”Bésame mucho” kanske kvällens populäraste val, men kanske ändå inte ett stycke som jag hade förväntat mig att höra vid ett besök av en världstenor, men dåligt var det ju inte.

Efter konsertens programdel var genomförda fick vi njuta av inte mindre än fem extranummer. Zarzuelorna räddade i mitt tycke kvällens konsert åtminstone vad det gäller Plácido Domingos medverkan. Konsertens höjdpunkt tycker jag nog ändå var sopranen Ana Maria Martinez medverkan men också Malmö Symfoni orkester under ledning av dirigenten Eugene Kohn utgjorde en av höjdpunkterna inte minst i orkesterverken, men också i ”Bésame mucho” där MSO imponerade storligen.

Recensioner

Carlhåkan Larsén i Sydsvenskan

Related posts

Kommentera