Rigoletto i maffiamiljö fin operaupplevelse 2012

Rigoletto i maffiamiljö fin operaupplevelse 2012 Rigoletto i maffiamiljö – en fin operaupplevelse
75 / 100

Skånska Operan hade för andra året i rad valt att ge en Verdi-opera och i år hade valet fallit på hans “Rigoletto”. Ett populärt verk, men inte helt enkelt att sätta upp. Regissören hade valt att förlägga handlingen till 1930-talets amerikanska maffiamiljö.

Rigoletto i maffiamiljö fin operaupplevelse 2012

Det är inte första gången en regissör har valt denna utgångspunkt. Jag minns en uppsättning av Jonathan Miller på ENO i London, men självfallet går det inte att jämföra dessa uppsättningar, särskilt som det är stor skillnad på de ekonomiska ramarna.Dessutom anser jag inte att det heller är särskilt nödvändigt eller ens relevant.

Nu är sommaren egentligen här även om vädret just i dag lämnar mycket i övrigt att önska. För min del anser jag att sommaren börjar i samband med att Skånska Operan har premiär på årets uppsättning. Traditionsenligt sker det på Bäckaskogs slott som är beläget ett par mil från Kristianstad. Tyvärr är det en plats som man inte kan ta sig till på annat sätt än med sitt eget kommunikationssätt åtminstone inte på söndagar.

I går var det en riktig solskensdag, men i mitt tycke var det kanske i soligaste laget. Det fanns dock en liten skuggig plats på slottsgården, men där samlades ju de flesta så det var bara att behålla kepsen på och sedan ge sig på jakt efter en plats i skuggan.

Skånska Operan hade för andra året i rad valt att ge en Verdi-opera och i år hade valet fallit på hans “Rigoletto”. Ett populärt verk, men inte helt enkelt att sätta upp- Regissören hade valt att förlägga handlingen till 1930-talets amerikanska maffiamiljö. Det är inte första gången en regissör har valt denna utgångspunkt. Jag minns en uppsättning av Jonathan Miller på ENO i London, men självfallet går det inte att jämföra dessa uppsättningar, särskilt som det är stor skillnad på de ekonomiska ramarna.Dessutom anser jag inte att det heller är särskilt nödvändigt eller ens relevant.

Regissören, Ola Hörling hade förlagt handlingen till den amerikanska maffiavärlden typ 1930-talet. Jag undrar fortfarande varför för enligt min uppfattning utspelar sig handlingen  egentligen i den av kompositören valda ursprungstiden, om man bortser från att man varken klädde sig på det viset eller bar en revolver i ett axelhölster.Detta är dock bara att konstatera som ett påpekande för det medförde i övrigt inga större problem med föreställningen som sådan utan det verkade tvärtom om som sångarna trivdes rätt bra som små och stora maffiabossar.Om sångarinsatserna fanns en del i övrigt att önska och särskilt gäller det två av de ledande huvudrollerna,  där jag imponerades av och till av både Peter Haeggström och Dardan Bakraqi i sina partier som Rigoletto respektive Il Duce.Dardan Bakraqi var i sina bästa stunder helt lysande, men ändå kändes det som det är något som fattas, som jag inte närmare kan förklara. Kanske handlar det om att han inte ger sig själv tid att stanna upp och koncentrera sig på sin sånguppgift?Peter Haeggström var också stundtals mycket bra för att inte skriva lysande, men han lyckades inte riktigt med att visa den djupt tragiska sidan av Rigolettos dubbla sidor, men det tror jag mest beror på regissörens regiupplägg, samtidigt som jag måste konstatera att han var definitivt jämnare framförallt sångligt än Dardan Bakraqi.Bland de övriga rollerna noterade också utmärkta prestationer och här vill jag särskilt framhålla Sebastian Duran, som Marullo, Eric Roos, som Sparafucile, men också Daniel Christopher Wren, som Monterone.På damsidan imponerade Maria Demérus storligen, som Gilda, men något annat hade jag inte väntat mig efter att ha upplevt henne senast i ”Kärleksdrycken” på Folkoperan. Mycket bra var också Erika Tordéus i rollen som Sparafucile´s syster Maddalena och detta omdöme gäller det sångliga såväl som det sceniska.

En särskild eloge vill jag gärna lämna till den fantastiska orkestern ingen nämnd och ingen glömd, men om sanningen skall fram så var jag ju rätt förtjust i Daniel Fjellström´s cello-spelande, men som helhet fungerande alla med ett stort MVG.

Sceniskt var det en fin upplevelse och scenografin visar ju att det med ganska enkla medel går att göra det bra i all sin enkelhet. Det är också rätt imponerade att se att alla sångare medverkar och hjälper till att få allt att flyta finns, men det är naturligtvis en absolut nödvändighet för ett operasällskap som fullgör sitt uppdrag som ett turnerande operasällskap.

Avslutningsvis kan jag även i år konstatera att även årets uppsättning tål att ses flera gånger och det får väl vara ett så gott betyg som något. Själv skall jag försöka se uppsättningen åtminstone ytterligare en gång, och kanske blir det i samband med Copenhagen Operafestival i slutet av juli.

Om föreställningen

Sett föreställningen på Bäckaskogs slott  8 juli 2012

Upphovspersoner

Musik: Giuseppe Verdi
Libretto:Francesco Maria Piave
Svensk översättning: Mira Bartov

Produktion

Regi: Ola Hörling
Kapellmästare & musikaliskt ansvarig: Max Lörstad
Orkesterarrangemang: Daniel Fjellström
Scenografi: Leif Persson
Kostym: Fredrika Lilius
Producent: Åsa Jensen
Turnéledare: Ludvig Uppman

I rollerna

Rigoletto – Peter Haeggström
Hertigen – Dardan Bakraqi
Gilda – Maria Demérus
Sparafucile – Eric Roos
Maddalena – Erika Tordeus
Monterone – Daniel Christopher Wren
Ceprano – Tomas Öhman
Marullo – Sebastian Durán
Borsa – Christer Arwidson
Giovanna & Grevinnan – Helena Magnusson

Orkester

Kapellmästare/piano – Max Lörstad
Violin 1 – Tove Wadenius
Violin 2 – Rebecka Lassbo
Viola – Christos Pashalidis
Cello – Daniel Fjellström
Kontrabas – Carl Svensson

Läs mer