Rosenkavaljeren premiär på Malmö opera

Rosenkavaljeren premiär på Malmö opera
Rosenkavaljeren premiär på Malmö opera

Rosenkavaljeren premiär på Malmö opera

Rosenkavaljeren på Malmö opera – en hyfsad upplevelse!

Häromkvällen var jag på premiären av Richard Strauss ”Rosenkavaljeren” på Malmö Opera- och musikteater. Tyvärr var inte föreställningen fullsatt även fast de använde sig av scenläge B, vilket jag ändå tror är ett stort misstag eftersom det är min fasta övertygelse att upplevelsen hade blivit väsentligt bättre rent ljudmässigt om operaledningen hade valt att spela i A-salong

Vanligtvis brukar jag inte bevista premiärer, mest därför att jag tycker att det är onödigt att betala etthundra kronor extra för biljetten och det innebär ju att jag i slutändan kan se ett mindre antal föreställningar än vad som annars hade varit möjligt. Även jag har en budget att följa och även om jag spräcker den varje år så kvarstår viljan att ha en budget att rätta sig efter, men enkelt är det inte.

Det vi såg var ett gästspel från Theater Vorpommern i Stralsund och uppsättningen hade ursprungligen premiär på Operafestivalen i Lecce, Italien för några år sedan.

De senaste åren har jag efter en trög inledning lyckats att se ”Rosenkavaljeren” både i Berlin, Hamburg, Stockholm och Köpenhamn. Uppsättningen i Köpenhamn var för övrigt samma uppsättning som jag tidigare hade sett på Staatsoper i Hamburg.

Den tidigare musikchefen på Malmö Musikteater, Shuya Okatsu hade ju en dröm nämligen att få sätta upp ”Rosenkavaljeren”, men det var aldrig något som han fick uppleva, men du var det alltså dags för detta genom gästspelet.

Det var av naturliga skäl en ensemble som jag inte kände till en enda av sångarna, men det är kanske inte så märkligt, men det är ju alltid uppfriskande att höra nya röster. Ensemblen kom alltså från Theater Vorpommern, men för musiken svarade Malmö operaorkester, under ledning av en dirigent från Theater Vorpommern.

Det var till en början en ganska trist upplevelse i första delen av första akten. Då hade jag t o m svårt att uppfatta sångarna och jag tyckte att orkestern spelade musiken annorlunda än jag brukar uppfatta den.

Nåväl det ordnade upp sig genom Baron von Ochs entré och sedan när fältmarskalkinnan och Octavian närmade sig scenrampen så kunde jag också uppfatta deras sång fullt ut. Uppsättningen kan nog betecknas som ganska traditionell, men kanske med ett humoristiskt inslag som jag inte alltid har upplevt. Redan vid operans öppningsscen kunde vi se att upplägget nog skulle vara annorlunda än vad vi är vana vid, men det är inte att betrakta som ett negativt omdöme. Tvärtom.

Om jag nu uppfattade första akten lite avvaktande så lossnade allt i andra akten då vi fick lyssna på Sophie, nog en av de bästa prestationerna i den rollen som jag har sett. Sångligt sett anser jag att Sophie och fältmarsalkinnan och Ochs svarade för de klart bästa prestationerna. Alldeles utmärkt var också han som sjöng Faninal och här kan man verkligen tala om en annorlunda rolltolkning, men det var både bra och roligt.

Sammanfattningsvis tyckte jag att det var en hyfsad operaupplevelse, men det är långt till att den kan betecknas som en succé även om det typiska golvtrampet hörde av sig. Det är möjligt att det också fanns en viss premiärnervositet och det är ju speciellt märkligt om så var fallet och då kan man ju tänka sig att det bara blir bättre och bättre och jag är nog inte främmande för att se föreställningen en gång till men då med en annan dirigent.

Avslutningsvis tycker jag att Malmöborna skall gå man ur huse, för det här är nog en uppsättning som faller publiken på ”läppen” dvs här är man trogen originalet och det är ju det som de flesta säger att de vill ha, det var bättre förr, men det kan jag också säga om denna tidstypiska uppsättning.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Läs Carlhåkan Larséns recension

Related posts

Kommentera