Rucklarens väg – genrep på Malmö-operan 2009

Rucklarens väg - från ett genrep på Malmö-operan 2009 Rake´s Progress at Malmö Opera - synopsis
77 / 100

Rucklarens väg. Igår kväll var jag på mitt första genrep någonsin och utan att det kostade ett öre.

Rucklarens väg – genrep på Malmö-operan 2009

Genrep

OK jag har varit på de flesta öppna repetitionerna som Malmö Opera arrangerar, men igår var det första gången jag var på ett genrep där jag hade möjlighet att se hela föreställningen. Det var en mycket spännande upplevelse.

Tack Rickard Söderberg

Att det blev möjligt kan jag tacka Rickard Söderberg, ”Castrato Arias” och kanske lite FB och min egen uppmärksamhet. Tack Rickard!

Urpremiär 1951

Jag och alla andra närvarande såg Igor Stravinsky (Stravinskij, välj det tillämpliga) Rucklarens väg eller The Rakes progress eller rent av Lastens vej.  Operan hade premiär på festivalen i Venedig 1951.

Uppsättningen är gjord, som det heter, av ett ungt produktionsteam från Tur-teatern, med den dynamiske Nils Poletti som regissör.

Operan handlar om:

“för lata händer och tomma händer finner djävulen ett arbete att göra….”

Jag såg Rucklarens väg första gången för c:a tjugofem år sedan på La Monnaie i Bryssel. Skall jag vara helt ärlig så kände jag inte igen mycket i gårdagens föreställning, men det visar ju bara att livet inte står stilla utan att det hela tiden går vidare. Tur är det.

Rucklarens väg var indelad i tre akter och en prolog och som en sorts huvudperson i varje akt såg vi Keijo S Salmela och det betraktar jag som ett genidrag av regissören.

Musiken är relativt modern dock utan att vara särskilt svårlyssnad. Tvärtom, den är förvånansvärt lättlyssnad och behaglig. I sina bästa stunder påminner den lite grann om Wolfgang Amadeus Mozart.

Utmärkta solistinsatser

Mitt bästa minne från gårdagens föreställning av Rucklarens väg är de goda enskilda solistprestationerna av framförallt Nikola Matisic, Hulda Björk Gardarsdottir, Emma Lyrén, Rickard Söderberg och Bengt Krantz. Det var lite spännande att se Bengt Krantz i sina olika skepnader, men är verkligen en basbaryton det rätta röstläget för Nick Shadow?

Jag minns också inledningen till tredje akten som ett mycket spännande och intressant upplägg och här gjorde Malmö Operakör som vanligt en strålande insats.

Avslutningsvis kan jag konstatera att det var en mycket stimulerande föreställning och jag hoppas verkligen att detta blir nästa succé på Malmö Opera, men jag kan tvivla. Jag kommer i alla fall att se föreställningen ytterligare en gång till.

Om du missar premiären ikväll klockan 18:00 så kommer Sveriges Radio P2 att sända föreställningen direkt med start klockan 17:45.

Om föreställningen

Upphovspersoner

Musik: Igor Stravinskij
Librettot svarar Wystan Hugh Auden/Chester Kallman

Kreativt team

Dirigent: Staffan Larson.
Scenografi: Anne hellandsjö
Kostymdesign: Siri Carlheim-Gyllensköld
Maskdesign: Linda Sandberg
Ljusdesign: Markus Granqvist
Koreografi:Hege Tvedt
Regissör: Nils Poletti

Medverkande

Tom Rakewell: Nikola Matisic
Ann Truelove: Hulda Björk Gardarsdottir
Nick Shadow: Bengt Krantz
Baba the Turk: Emma Lyrén
Mother Goose:Ethel Schelin
Father Truelove: Daniel Hällström
Sellem: Rickard Söderberg
Keeper of THE MADHOUSE: Thomas Hildebrandt
Skådespelare: Keijo J. Salmela

Mer att läsa