Love never dies – skandinavienpremiär

Love never dies – skandinavienpremiär
Foto: Miklos Szabo

Love never dies – skandinavienpremiär

Love never dies – skandinavienpremiär på musikalen blev en fantastisk musikupplevelse

Skandinavienpremiären på Andrew Lloyd Webber´s uppföljare till ”The Phantom of the Opera” – ”Love never dies”, på Det Ny Teater i Köpenhamn blev en fantastiskt musikalupplevelse, ja faktiskt så nära man kan komma en operaupplevelse.

Uppföljaren bygger på en novell av Frederick Forsyte ”The Phantom of Manhattan” och handlingen är förlagd till en av dåtidens mest populära nöjesfält ”Coney Island”, beläget längst ut på Brooklyn, vid inloppet till New York´s hamn.

För ett par år sedan upplevde jag föreställningen på Adelphi Theatre i London och jag minns att mitt förstahandsintryck var att jag gillade den bättre än föregångaren ” The Phantom of the Opera”. Huvudskälet till detta är en kombination av musik och utmärkta solistinsatser och dessutom tycker jag att ”Love never dies” är mer operaliknande såväl musikaliskt som handlingsmässigt. Det uppskattar jag mycket.

Londonkritikerna var inte allt för nådiga, men det beror ju också på hur många recensioner man läser. Eftersom jag var strandsatt i London, när jag upplevde föreställningen så hade jag rikliga tillfällen att läsa alla recensionerna. Mitt bestämda intryck är då att betyget landar på väl godkänd. Men med reservation för bristfälliga kunskaper i engelska språket.

Det skall också konstateras att det vi upplevde i går var den australienska versionen, som hade premiär i Melbourne under senare delen av 2011.

Det enda som jag var frågande inför var varför man hade valt att förlägga handlingen till ett berömt nöjesfält, men efter att ha upplevt gårdagens premiärföreställning så förstår jag det bättre nu än vid förra tillfället. Det är lite ”Elephant Man” över det hela.

Inledningen på första akten, prologen, som sjöngs av Fantomen, Tomas Ambt Kofod, ”Syng Endnu EN Gang For Mig” var en riktig höjdarupplevelse och en utmärkt start på en föreställning med utmärkta insatser, men också en trevande början och i långsammaste laget. Kanske var det också början på en lovande sångkarriär av Oscar Dietz som sjöng parets son, Gustave? En mycket bra insats särskilt med tanke på att han hade sångnummer genom hela föreställningen.

Mitt förstahandsintryck eller upplevelse från föreställningen handlar mest om att jag upplevde första akten som långsam, men också att Coney Island inslaget kändes lite märkligt för att inte säga onödigt. Visst förstår jag tanke bakom detta men på något sätt blir det ointressant och egentligen onödigt åtminstone enligt min uppfattning. För att vara helt tydligt så reagerar jag mest på att man sätter en av Danmarks mest lovande sångare, Simon Duus, i en clownliknade mundering och låter honom egentligen inte få sjunga mer än ett enda sångnummer eller så. Synd att inte utnyttja honom bättre!

I andra akten tar föreställningen fart och det sker redan i inledningen genom orkesterinledningen, Entr´Acte och sedan fortsätter det ena sköna sångnumret efter varandra. Här vill jag särskilt framhålla Raoul´s finstämda inledningsnummer ”Hvor kan hun elske mig? tätt följd av sångnumret ”Fanden ta´r den siste” tillsammans med Fantomen ett sångnummer som kommer i repris och då också med Madame Giry, Meg och Gustave.

Det stora för att inte säga föreställningens höjdpunkt blir det när Christine sjunger Kaerlighed Ser i en Puccini-inspirerad entré typ ”Madama Butterfly” och publikens och mina hyllningar inför denna enorma prestation av, Louise Fribo, vill nästan aldrig ta slut. Om jag skall beskriva den upplevelsen med ett enda ord så blir det magnifikt.

Slutscenerna i föreställningen bekräftar att detta är musikal när den är som bäst dvs när det blir ett gripande dramatiskt slut utan onödig sentimentalitet, men visst var det nära att det trillade en tår eller två hos mer än undertecknad.

Andra recensioner

GregersDH

Yvonne Helander i Skånska Dagbladet

David Richter i Kulturnytt

Upphovsmän

Musik: Andrew Lloyd Webber

Sångtexter: Glenn Slater och Charles Hart

Manuskript: Andrew Lloyd Webber & Ben Elton

Orkestering: David Cullen & Andrew Lloyd Webber

Översättning till danska: Karen Hoffmann

Produktionsteam

Musikalisk ledning: Per Engström

Regissör och iscensättning: Daniel Bohr

Scenografi: Paul Farnsworth

Ljusdesign: Jason Taylor

Ljuddesign: Richard Sharatt

Koeografi: Hayley Franks Höier

i Rollerna

:

Fantomen: TOMAS AMBT KOFOD

Christine Daaé: LOUISE FRIBO

Raoul, Grev de Chagny: CHRISTIAN BERG

Madame Giry: MARIANNE MORTENSEN

Meg Giry: CAMILLE-CATHRINE ROMMEDAHL

Fleck: KIRSTEN NORHOLT

Squelch: KRISTIAN JENSEN

Gangle: SIMON DUUS

Foto: Miklos Szabo

Foto: Miklos Szabo

Foto: Miklos Szabo

Foto: Miklos Szabo

Foto: Miklos Szabo

Foto: Miklos Szabo

Foto: Miklos Szabo

Foto: Miklos Szabo

Related posts

Kommentera